Bank: Fyramåls finalfotboll utan säkerhetsbälten
Nederländerna är Europamästare!Så fick vi en sanslös slutbild från ett EM som tvingat damfotbolls-Europa att lära sig fler språk än tyska.
De kunde visst skrälla på österrikartyska, de kunde visst ta medaljer på danska.
Och på nederländska säger de ”kampioen” när de menar ”mästare”.
Lite sämre fotboll, men ett mycket bättre EM.
Med bara desserten kvar så var det väl där jag stod i summeringsväg. De här veckorna i Nederländerna har visat på en fotbollskontinent som sväller på bredden, där konkurrensen tätnar och allt fler länder gör allt fler saker rätt. Vi fick se effekterna av Österrikes talangarbete, av Englands storsatsning, vi fick bättre organiserade lag med tekniskt skickligare spelare.
Men visst hade vi saknat något ändå?
Visst riskerade vi ändå att stå här med en eftersmak som lika mycket handlade om jättarnas fiaskon, att Frankrike och Tyskland i ny regi inte längre klarat att leda utvecklingen?
Visst.
Men så vände vi blickarna mot Enschede, ett soldränkt, fullsmockat stadion (med gott om tyska fans på plats, de hade köpt biljett till finalen av gammal vana inför turneringen). Tiotusen orange nederländare i supportermarsch till arenan, ett skrällag på ena sidan, ett hemmalag på andra.
Och sedan började fyrverkerierna.
Var det en smaskigare eftersmak ni var ute efter? Var det en reklamfilm för fotboll ni ville ha?
Här var den.
En enda stor utvädring
Första halvlek var en enda lång utvädring av det lite instängda, kontrollerade, försiktiga och stundtals tekniskt underlägsna vi sett i många matcher i EM hittills. Danske förbundskaptenen Nils Nielsen hade tänkt om sedan Shanice van de Sanden strimlade hans vänsterback i gruppspelet, satt in lite mer fart med Cecilie Sandvej och…
…ja, det tog tre minuter innan van de Sanden gasat ifrån Sandvej som om ingenting.
Det var startskottet för EM:s finaste halvlek, med två bollinnehavsskolade länder som bara kastade sig framåt med fart. Nadia Nadim skickade in ytterligare en perfekt straffpark, Shanice van de Sanden sprintade sönder Sandvej en vända till och spelade fram Vivianne Miedema till 1–1. Lieke Martens teknikvek in 2–1 från straffområdeslinjen – och Pernille Harder kvitterade till 2–2 med EM:s snyggaste mål, på egen hand från mittlinjen och framåt.
Det var som om båda förbundskaptenerna, Nils Nielsen och Sarina Wiegman, valt att satsa allt på att visa motståndarnas defensiva brister (dansk tröghet, nederländsk brist på synkronisering och följsamhet) snarare än att försöka gömma sina egna.
Fyramåls finalfotboll utan säkerhetsbälten, utan ångest.
Damfotboll har fortfarande många mils utveckling kvar i både Nederländerna och Danmark, men de måste ha vunnit så oerhört många nya vänner den här kvällen.
Andra halvlek blev, naturligtvis, en annan sorts match. Holland var lite mer kompakt, Danmark lite mindre aktivt.
Och sedan kom ett mål som helt enkelt inte borde fått komma.
En värre repris av Lindahl
Ni minns hur Hedvig Lindahl ställde upp en minimur som lät Lieke Martens rulla in 1–0 på frispark mot Sverige? Här kom en värre repris. Stina Lykke Petersen, hon som bar Danmark till den här historiska finalen, ställde sig rakt bakom sin mur och såg absolut ingenting när Sherida Spitse bredsidesrullade in 3–2 i målvaktens hörn.
Lykke försökte kompensera ikapp med en enorm flaxräddning lite senare, men det hjälpte verkligen inte. Det finns tabbar och tabbar, misstag och misstag, men att ställa sig så oskolat fel på en frispark – när man har all tid i världen på sig – är värre än att snubbla in ett rullande skott från 35 meter.
Det är oskolat, okunnigt, oacceptabelt.
Nu tror jag inte att det är det man kommer att minnas i Danmark efter den här turneringen. Inte i Nederländerna heller, förstås.
Danskarna kommer att minnas det som en turnering då Pernille Harder, Nadia Nadim och de andra sprang rakt in i danska vardagsrum och visade en annan framtid.
Nederländarna kommer att minnas det som en magisk sommar då ett charmigt lag lett av Jackie Groenen, Shanice van de Sanden och Lieke Martens i ett slag gjorde voetbal till en dubbelt så stor, dubbelt så rolig sport.
Nu dundrar trummorna i Enschede, nu har Arsenal-Miedema tryckt in det avgörande 4–2-målet, nu pulserar en orange mästarpublik, nu är Holland europamästare i fotboll för första gången och nu är europeisk damfotboll oändligt mycket mer än en fråga om vilka Tyskland ska slå i finalen.
Var det en reklamfilm för fotboll ni ville ha?
Varsågod.