Folklig bilfest inget för fega förare

Johannes Collin kör folkrace första gången - och blir imponerad

– E pöjkara här för å köre fölkrace!?

Killarna på McDonalds i Karlstad svarar ja med en betydligt sydligare dialekt. Kassörskan ler.

– Lycka te då!

helskärm

Vilken härlig dialekt, det går inte att tro att någon kan låta arg på värmländska. Men vad var det som fick kvinnan bakom kassan att ta de två killarna i 40-årsåldern för folkrace-åkare? Dialekten eller var det något med kläderna, jeans och t-shirt?

Jag är inte helt värdelös på att köra bil, ganska hygglig till och med, och på frågan om jag ville köra en folkracetävling i Karlstad var det svårt att tacka nej. Sladda runt med några gubbar och tjejer på en lerig åker en lördag i oktober lät perfekt.

Checkar in på hotellet.

– Är du här för NGK Masters? frågar receptionisten.

Hela hotellet pratar folkrace

Otroligt, de två första jag möter i stan pratar om folkrace!

I hissen pratar två killar om kamaxlar till en B20-motor. I korridoren har någon lämnat en dörr på glänt, två män förklarar ivrigt för två lika ivriga kvinnor hur man vänsterbromsar.

Hela hotellet pratar om folkrace och mina tankar om folköl, grillad korv och att sladda runt på en åker känns allt mer fel. Telefonen ringer. En kompis hemifrån Norråker med ovanligt högt tonläge.

– Ska du köra NGK Masters? Det är ju bara för eliten, Hur gick det där till? Och vet du vad du har gett dig in på?

Och jag kan ärligt svara att, nej, men jag börjar känna mig jävligt nervös!

Kalvholmens motorstadion i Karlstad är ingen lerig åker. Det är städat, välarrangerat och publiken väller in. Det kommer 5 000 åskådare till folkracetävlingarnas folkracetävling.

Som folkraceförare får man vara beredd på att sälja sin bil för 6?500 kronor efter tävlingen. Jag har inte med mig någon bil utan får låna en Saab 900 av Jocke Jansson. Mauno Näätänen har lånat ut en annan Saab till Expressen. Generösa killar!

Som om inte pressen är nog stor har jag fått startnummer ett och får rulla ut på startplattan på en gång.

Runt om mig har jag några av Sveriges bästa folkrace- bantävling- och rallycross-förare. Det är lite av grejen med NGK Masters, de blandar de bästa förarna från olika motorsporter.

”Jag lämnar förnuftet i depån”

Starten går och jag är inte med, jag är faktiskt inte med alls på loppets två varv men tack vare att en annan bil bryter hamnar jag åtminstone inte sist.

Det finns någonstans inbyggt i hjärnan att man inte ska köra på varandra – den instinkten är totalt värdelös i folkrace.

Jag lämnar förnuftet i depån i andra heatet. Två tusen varv, upp med kopplingen, i med tvåans växel efter bara 15 meter och sen stumt. Det är en hyfsad start.

Jag hänger på bra till första kurvan och herrejävlar vad det smäller, jag hör hur plåten ger vika men släpper aldrig gasen. När dammet har lagt sig har ett par bilar tagit sig förbi. Hmm, tog nog med mig lite förnuft in i bilen ändå... Försöker hänga på och det är inte det lättaste. Folkracebilar är heldiffade, båda framhjulen driver alltså lika mycket hela tiden i min Saab. Det ger bra acceleration men gör bilen svårkörd. Rakt fram är allt okej men så fort jag släpper gasen eller nuddar bromsen slänger bakändan ut blixtsnabbt. Det finns bara en lösning – full gas. Det räcker inte, när jag inte håller nog mycket innerspår i en kurva kommer en konkurrent bakifrån och trycker iväg mig. Hamnar sist i heatet men är lika glad för det.

Förarna är kompisar trots bråk

Ursäktar mig lite i depån för Jocke för att jag har knölat till hans bil men han tar det med ro.

– Äh, det där tôl han å han kom no ändå te å säljes!

Av 112 startande i seniorklassen hamnar jag på 64:e plats, i alla fall inte sist, skönt! Och dessutom före Expressen.

Och hur mycket det än krockas och puttas verkar ändå alla vara sams i depån. Det lånas ut verktyg och skrattas mellan heaten och förarna är kompisar trots bråken på banan.

Folkrace är inte alls vad jag trodde, det är en riktig motorsport.