Dagen då jag missade mitt livs scoop

Det började med ett tips om en ny Saab-modell. Polis och åklagare gjorde allt för att stoppa oss.

Jag åkte med dottern till tandläkaren en försommardag i mitten av 1990-talet och missade mitt livs scoop med ett par minuter.

Vi fick ett tips till redaktionen: ”Det står en Saab 900 kombi under en presenning på Arlanda.”

Mina kolleger på Teknikens Värld, Peo och Lasse Plåtcab, hoppade in i bilen och körde ut på rekordtid.

Tipsaren mötte och lotsade kollegerna till en speditionsfirmas lagerlokal.

De gick in, fick god hjälp av en truckförare att hitta rätt, och drog skyddet av bilen. Peo fotograferade och fick tre knäpp innan larmet gick.

Lasse PC och tipsaren hann iväg men Peo åkte fast.

Så kom polisen, det blev förhör och transport till polisstation.

Där bestämde åklagaren att Peo skulle släppas och få tillbaka filmen som polisen konfiskerat.

På Saab i Trollhättan tappade man kontrollen totalt. Ledningen började skrika om industrispionage och krävde en ny åklagare, att Peo skulle gripas igen, att filmen skulle beslagtas och att bilderna självklart inte skulle publiceras.

Vid det laget hade vi redan framkallat filmen och hade tre perfekta bilder på Saab 9-5 kombi (inte 900 alltså), en bil som vi inte ens hört talas om.

Jag ringde till Saab i Trollhättan och frågade om de menade allvar med sitt snack om industrispionage? Så jävla enfaldigt, sa jag till Saabledningen som dock hade så mycket adrenalin i öronen att de inte lyssnade!

Jo då, de skulle jaga oss tills vi lämnade från oss filmen och lovade att inte publicera bilderna.

Den nye unge åklagaren såg sin karriär säkrad. Han skulle leda det första industrispionagemålet i Sverige på evigheter.

I slutet av veckan, på lördagen, ringer en polis till mig och berättar att Peo gripits i sitt hem, tidigt på morgonen när han låg och sov! Häktningsförhandlingarna börjar klockan tre och Peo har bett honom ringa för att jag ska kunna fixa en bra advokat...

Jag ringer chefredaktören och förlagets vd, men båda är upptagna med helgledighet. Förlagets tryckfrihetsadvokat får jag tag i och han är beredd att ta ärendet men då har klockan blivit för mycket och det svenska rättssamhället har redan förordnat en advokat åt Peo, ett utmärkt val, ska det visa sig.

I bilen till rådhuset på Kungsholmen drar jag hela historien i telefon för advokaten och han är väl förberedd när han träffar Peo ett par minuter före häktningsförhandlingen.

Peo ser blek ut när han förs in till förhandlingen av två vakter. Men advokaten är lysande och åklagaren misslyckas med sin häktningsbegäran.

Nu vill han åt filmen och hotar med husrannsakan på redaktionen.

Jag klipper isär filmen och lägger varje negativ i en plastpåse.

Ett neg fryser jag in i en plastburk med hemgjord svartvinbärssylt. Ett gömmer jag i en vedtrave på torpet och ett under filtsulan i min vänstra graningestövel.

Dessutom har vi ett par kopior på redaktionen, ifall åklagaren skulle bryta sig in...

Vi har nattvakt på tidningen, kommer polisen mitt i natten ska vi i alla fall inte låta razzian ske obemärkt.

När vi till slut, efter mycket våndor och hot om stora skadestånd, bestämmer oss för att publicera bilden på den nya Saaben får åklagaren tuppjuck. Efter ett par ögonblicks tystnad när det snurrar till i hans åklagarhjärna och han förstår att hans värld inte liknar den på en tidningsredaktion skriker han åt mig i telefon: Då konfiskerar jag hela upplagan, jag beställer en långtradare till tryckeriet!

Biltidningarna, även vi på Aftonbladet, publicerar spionbilder på nya bilar hela tiden, varför skulle just den här publiceringen skilja sig från alla andra?

Teknikens Värld publicerar scoopet och åklagaren jobbar vidare.

Även om han inte gjorde husrannsakan, och även om han inte fick konfiskera hela upplagan, gör han videorekonstruktioner (jo, det är sant) inne på speditionsfirman och han kallar Peo till återkommande förhör i mer än ett halvårs tid.

Men till slut ger han upp.

Det fria ordet klarade sig än en gång.