Test: Nya Mercedes S-klass

Erik Gustafsson dyrkar lyxlimousinen

I decennier har baksätet på en Mercedes S-klass varit en plats för såväl statsråd som dignitärer.

Slutligen även för undertecknad, om än bara för en dag.

Mercedes nya flaggskepp är här. Och det är en orgie i teknik och komfort.

Trots att förra generationens S-klass har åtta år på nacken toppar den vid pensioneringen fortfarande försäljningslistorna för lyxbilar i världen. Mercedes har så höga tankar om bilen att de menar att största konkurrenten mot den nya generationen är den föregående. För när det kommer till en ny generation S-klass är förväntningarna skyhöga och inte blir de mindre för att Mercedes nyligen skrotade tidigare flaggskeppsmärket Maybach – en roll som nu S-klass ska bära full ut.

Bilen som står framför mig är en grå S350 Bluetec. Instegsmodellen. Konstaterar att den tidigare lite klumpiga karossen har ersatts av smäckrare linjer som sveper från stötfångare till stötfångare. Det är ingen tvekan om att det här är märkets flaggskepp. Grillen har blivit hela 30 procent större än föregångarens för att verkligen markera pondus. Jag studerar det imponerande detaljarbetet. Konstaterar också att varenda lampa på och i bilen är av LED-typ. Det är S-klass först med i världen. Lusläser jag pressmaterialet upptäcker jag dessutom att bilen blivit 95 kilo lättare än föregångaren samtidigt som luftmotståndet har rekordlåga 0,24 i cW-värde. En Volvo S80 har 0,29 i värde. När vi ändå är inne på siffrorna lägger jag märke till att priserna stigit med 1,9 procent. Det betyder att bilen framför mig kostar 895 000 kronor med sin 258 hästkrafter starka dieselmotor. Den 13 centimeter kortare versionen kostar 55 000 kronor mindre. 

Gläntar på dörren till baksätet för att se om det är en arbetsplats värd namnet. Här går det att välja mellan fem olika baksäteskoncept, från ett vanligt baksäte med tre ordinära sittplatser till rena tandläkarstolar med såväl massage som ventilation. Min bil är utrustad med tre vanliga sittplatser, men jag tar ändå plats i sätet till slut. Starta motorn chaufför, ropar jag och sätter mig till rätta, lite besviken över avsaknaden av chaufförspaketet. Med det hade jag själv fått frihet att kontrollera den främre passagerarstolen för att ge mig ännu bättre benutrymme. Inte för att det saknas i nuläget, men ändå.

Suverän komfort

Kollegan i förarsätet startar treliterssexan och vi rullar iväg. Luftfjädringen sväljer ojämn­heterna med bravur och kupén är välisolerad från såväl motorvibrationer som dieselknatter. Komfort i världsklass. De 258 hästkrafterna är förvånansvärt snabba och tack vare vridmomentet på 620 newtonmeter avverkas accelerationen från stillastående till 100 km/tim på bara 6,8 sekunder. Toppfarten är begränsad till 250 km/tim. Men mer imponerande är bränsleförbrukningen i blandad körning på 0,56 liter per mil. Det är trots allt en två ton tung limousine vi pratar om.

Efter ett par mil är jag trött på baksätesåkning och kommenderar sätesskifte. Det första som möter på förarplats är den eleganta tvåekrade ratten. En ovanlighet i dagens bilvärld, men S-klass hamnar åtminstone i gott sällskap med Kia Picanto som också har det. Trälisten på mittkonsolen fortsätter runt hela kupén och löper ut längs dörrsidorna och ger en härlig ombonad och gemytlig känsla. Överallt är kvalitetskänslan närmast orimligt hög. Klassiskt blandas med modernt. Mängden luft som ska blåsa ur utblåsen på instrumentpanelen justeras i all sin enkelhet manuellt via små rattar. Samtidigt tornar två 12,3-tumsskärmar upp sig och visar hastighetsmätare, varvräknare och menysystem digitalt. S-klass är fullproppad av teknik och en ny förare behöver ordentligt med tid för att hitta alla funktioner i det ändå smidiga menysystemet. Lyckligtvis finns instruktionsbokens alla 800 sidor digitalt lagrat i bilens dator, om man nu vill ha lite lektyr. Genom menysystemet går det också att aktivera doftsystemet som genom den i handskfacket monterade parfymflaskan sprider lukta gott i kupén. Välj mellan dofter som downtown, nightlife och sports mood. Vilket humör är du på?

En S-klass stressar inte

Dieselmotorn imponerar längs de krokiga skånska vägarna så länge vi håller makligt tempo. Då växlar den sjuväxlade lådan sammetslent, men när vi försöker snabba på processen händer inte mycket. Lådan är inställd för komfort och att stressa på växlingarna förtar snarare upplevelsen. En S-klass stressar inte, om det inte står AMG på bakluckan. Den får vi dock vänta några månader på. Lika körglad och lätt i steget som BMW 7-serie är S-klass däremot inte.

Efter ett par mil är det dags att byta bil. Dieselmotorn byts ut mot nuvarande toppmodell. Bensindriven 4,7-liters V8:a med 455 hästkrafter som gör att 0–100 km/tim avverkas på 4,8 sekunder, två sekunder snabbare än för dieselmotorn. Men det är knappt kraft som behövs för det är inte så en S-klass ska köras. Vridmomentet är tämligen likt, 700 newtonmeter, vilket gör att kraften inte är överväldigande mer märkbar än i dieseln vi nyss körde.

I den nya S500:an sitter två kameror bredvid innerbackspegeln som hela tiden läser av väg­underlaget framför oss. Systemet kallar Magic Body Control och av informationen från kamerorna anpassar bilen automatiskt luftfjädringen för vad som komma skall. En vägbula? Mjuka till det. Slät asfalt vid snabb körning? Styva upp lite, tack. Det må låta som hokus pokus, men systemet imponerar! I kurvor ligger den 5,2 meter långa och två ton tunga bilen som ett strykjärn helt utan karosskrängningarna. Visst märks det fortfarande att det är en stor bil vi sitter i, men chassit ligger oerhört tryggt och stabilt på vägen. Smakar det så kostar det.

74 800 kronor, men då ingår Distronic Plus-paketet som annars  går på 25 900 kronor.

Klassisk pondus

Även om grundpriset är rimligt kan ingen räkna med att en S-klass stannar där. Tillvalslistan är närmast kilometerlång och priserna innehåller många nollor. Men det går inte att komma ifrån att nya S-klass är en oerhört imponerande bil. Skalet utstrålar klassisk pondus och självförtroende, och där under sitter den skarpaste hjärna. S-klass kan såväl parkera som styra och nödbromsa av sig själv. Så länge du kryssat i rätt tillval, vill säga.

Men även solen har sina fläckar. Uteslutande LED-lampor i strålkastare och bakljus lyser både bra och starkt när vägarna är torra och varma, men hur blir det under vinterns snöslask? En vanlig lampa blir varm och smälter bort slasket, men LED-lamporna på S-klass är konstant iskalla. Dessutom saknas strålkastarspolare fram. Gissa hur glada de nyblivna ägarna kommeratt bli när snön faller och de med jämna mellanrum tvingas ut för att sopa fram sina lysen för att både se och synas. Är det verkligen värdigt en miljonbil, Mercedes?

Erik Gustafsson