De klarar toppen på Åreskutan

Både Mercedes och Toyota Landcruiser har precis vad en köpare av lyxiga stadsjeepar vill ha.

Båda är komfortabla, rullande vardagsrum med möjligheter att åka ända upp på Åreskutans topp.

Och båda passar nästan lika bra på Autobahn som framför Casinot i Monaco.

Däremot skiljer de sig i framtoning. Landcruiser är vinnare i skogen, Mercedes ML segrare i Östermalms asfaltdjungel. Och terrängegenskaperna i Mercan är också mycket bra.

Ansiktslyfta ML känns nu som en färdig bil. Den skramlar inte längre, allt i inredningen sitter fast. Kvalitén är utsökt bra. Fattas bara annat, med det priset.

Mercedes ML har funnits några år men känns fortfarande spännande och fräsch, speciellt i jämförelse med Landcruiser som har hängt med sedan 1998.

Designen på Toyotan är slätstruken. Utsidan ser ut som den gjort sedan början. Men diskretion är ofta hederssak där Landcruiser finns.

Både Mercedes ML och Toyota Landcruiser har sofistikerade drivsystem med lågväxel och elektroniska hjälpmedel.

Värst är Landcruiser som också rider på luftfjädring – som kan ställas om i olika hårdheter. Landcruiser har också en utsökt bra (och svindyr) pekskärm där audio, klimat och navigator sköts med fingertoppstryck på skärmen.

Inredningen i båda bilarna håller hög kvalité. Landcruisern ger enorma utrymmen men har märkligt trångt i baksätet för benen.

På vintervägar är båda dessa kolosser lätta att köra – och med elektronikens hjälp lätta att hålla i rätt spår. Mercan är mer sportig, Landcruiser är helt enkelt för tung för att vara spänstig.

Säkerhetsmässigt är båda i topp.

Komfortabelt är det naturligtvis så det förslår, både i Landcruiser och i Mercedes. Landcruiser vinner skyhögt i fråga om lastförmåga men bagaget är lättare att nå i Mercedes.

Toyota vinner också – på teknisk knockout – terrängronden.

Men om inte den har betydelse är Mercedes en vinnare på bättre prestanda och mer körglädje. Och komforten är – nästan – lika bra.

STORA KLASSEN

Thomas Berggren