Porsche Cayenne GTS – vansinnig underhållning

Benjamin Ekroth

V8 utan turbo - grym känsla

Minns du asfaltsindianerna? De som luftade däcken på stadsjeepar i Stockholm.

Om det fortfarande finns nån indian kvar i stan – här har du ­bilen: Porsche Cayenne GTS. Fruktansvärt fel. Och så väldigt rätt.

Det var en osannolik bil redan från början: stadsjeepen. En jeep för stan. Sen kom Porsche 2002 och ville vara med i leken med Cayenne. De ville göra en jeep som behöll rötterna i det som var märkets bas – sportbilar. Alltså en sportbilsjeep. Fler idiotiska koncept följde efter – som BMW X6. I begynnelsen fick Cayenne mycket skäll. De som gillade tuffa jeepar ratade den och de som ­gillade Porsche avfärdade den. Men så fel alla kan ha, med tiden har Cayenne vunnit acceptans. Den är i dag Porsches kassa-ko och är redan inne på sin andra generation, med ett omfattande modellutbud där nya GTS hamnar någonstans i mitten med samma logik som Porsches övriga modeller. Det finns alltså vassare, och fram för allt dyrare versioner. Men finns det råare?

Ryter som åskan

Effekten i V8:an på 4,8-liter, utan turbo, når nu 420 hästkrafter. Med sportknappen intryckt öppnas spjäll i avgassystemet som medför att det när du gasar låter som … Ja, vad ska ljudet jämföras med? Åtta utsvultna tigrar? Niagarafallet? Jag väljer ordet tordön. Det är ett muller som kan liknas vid naturkrafter som mäts på Richterskalan snarare än i decibel. Herrejösses. Ett. Sånt. Ljud.

Och bilen sätter fart: Noll till hundra går på under sex sekunder. Den åttastegade automat­lådan (tiptronic på Porsche-språk) växlar rappt men mjukt. Som ett slags alibi är bilen utrustad med start-stopp-funktion. Men vad gör det? Förbrukningen kryper aldrig under 1,2 liter milen och CO2-nivån ligger över dubbla miljöbilsgränsen på 251 g/km. Allt i den här bilen skriker miljösvin – framför allt motorvrålet – så vad den där start-stopp-funktionen har för betydelse vet jag inte. Som tur var går den att koppla ur. Så det gör jag – för att svina lite till.

Fantastiskt materialkänsla

Porsche gör gällande att Cayenne är en förklädd sportbil. Och visst kan de ha rätt. Bakom ratten på den över två ton tunga jeepen känns det som att jag har en murbräcka i mina händer. Men det kanske bara är inredningskvaliteten som talar. För om vi biljournalister tycker om att prata om Audi-kvalitet, vad ska då användas här?

Cayenne har fått samma mittkonsol som Panamera. Personligen tycker jag att den är ganska anskrämlig och är lite för grabbigt Star Wars-inspirerad men inredningen känns som att den är karvad ur ett granitblock. Allt sitter stenhårt. Inget glapp. Inget skrammel. Bara en fantastisk materialkänsla. Och en grym vägkänsla. För Cayenne GTS känns verkligen inte som en stor jeep att köra, det är bara när du ska bromsa ekipaget som stor­leken, och vikten, avslöjas. Visst, de bulliga formerna gör att det är lite svårt att veta var motorhuven slutar. Men det är också allt.

Kränger minimalt

Med luftfjädringen och Por­sches egna chassistyrsystem, ­Porsche Dynamic Chassis Control och Active Suspension Management, kränger Cayenne minimalt i svängarna, särskilt om allt är inställt på Sport. I maximalt komfortläge är åkturen ­riktigt behaglig. Kanske kunde man skruva upp komforten ett steg extra. Tekniken borde klara av det. Men med 19-tumshjul och skålade sportstolar är det inte mycket som talar för att Cayenne ska sväva över vägen, men komforten får ändå fullt godkänt. Chassit är dessutom sänkt 24 ­milimeter jämfört med standard­versionen.

Porsche har alltså lagt mycket krut på att vi ska glömma att det är en stor fyrhjulsdriven pjäs. Det betyder dock inte att terrängegenskaperna har lämnats därhän. Det finns ingen lågväxel men fyrhjulsdrift kan låsas till 100 procent liksom differentialspärren på bakaxeln för att kravla sig upp för Hammarbybacken. Och det gör vi utan problem.

Cayenne GTS sammanfattas bäst som en kompromisslös kompromiss. Men det kostar att krydda sitt liv med GTS-versionen. 934 000 kronor närmare bestämt. Med lite tillval bär det iväg. Testbilen kostar till slut 1 138 000. Lägg en smärre förmögenhet i bensinkostnader på det, om du kör mycket. Det är vansinnigt. Men så är egentligen allting med den här bilen vansinne. Antingen tycker man att det är underhållande eller fullkomligt förkastligt. Personligen lutar jag åt det förra snarare än åt det senare.