Däckade av Sydafrika
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-03-26
Robert Collin och fotograf Lasse Allard hittade spänningen utanför banan
Sommardäcktest görs mitt i vintern. För att få med de senaste versionerna, de hetaste nyheterna. Jaha, och hur såg det då ut på de europeiska testbanor vi brukar åka till? Smällkall vinter med snö och is!
Men nöden har ingen lag. Finska Nokian däck hade hyrt in sig på testbanan Gerotek utanför Johannesburg och kunde släppa den till oss en vecka. Långt bort, visst. Men grymt vädersäkert. Som svensk högsommar.
Prognosen hotade visserligen med lätt regn på eftermiddagarna. Men det kunde vi klara. Fast det kom aldrig något regn. Perfekt!
Gerotek byggdes under Apart-heid-tiden när världen bojkottade Sydafrika och allt måste byggas inom landet. Även, och kanske framför allt, krigsmateriel. Så Gerotek byggdes för att testa krigsfordon.
Pansarbilen testas samtidigt Sverigeaktuella Galten, den bepansrade trupptransportbil som ska skydda svenska soldater i Afghanistan från landminor, har tagit form på Gerotek och en ny version med starkare motor provas ut på banan samtidigt som vi testar däcken.
Men vi trängs inte. Banområdet är gigantiskt med allt från en högfartsoval till värsta terrängbanorna.
En gång är jag nära att köra över ett gäng skumma fåglar som liknar kalkoner. De är hårda. Bilar brukar gå sönder. En flock antiloper håller sig borta från asfalten, apor skränar i buskagen men den leopard som enligt uppgift brukar hålla sig innanför staketet ser vi inte till.
Extremt farlig orm
Och vad är det egentligen för orm som ringlar över vägen när vi ska hem till hotellet en kväll? Jag kliver ur och fotograferar. Och ställer mig i vägen när den är på väg ut i gräset, så att den vänder om. Och jag kan ta fler bilder.
– En svart mamba, säger Piet som jobbar på testbanan, när han ser bilderna nästa dag. Vet du att den ringlar fram snabbare än du kan springa. Och att den är extremt farlig när den känner sig hotad...
– No, no, säger Leonard som är djurexperten på testbanan, ”it is a Mozambique spitting Cobra... it is very dangerous.” En spottkobra, alltså. Inte heller att leka med.
Bortsett från spottkobran är testbanan en säker plats. Vi är omgivna av höga staket och i grinden sitter en beväpnad vakt. Samma sak på hotellet inne i Johannesburg, chikaner för bilarna, vakter i flera led och slutligen en bom som bara öppnas sedan vakten pratat med oss och kollat in i bilen.
Vallas runt i kåkstaden
Vi får rådet att aldrig gå ut ensamma på gatan, helst inte i grupp heller. Och definitivt inte på kvällen.
Det mesta vi ser av Johannesburg är genom bilfönstret. Men sista dagen hinner vi vara turister i kåkstaden Soweto. Vi vallas runt i eländet, träffar Hilda som bor i ett plåtskjul sen tretton år, med sina två vuxna döttrar som varje dag ger sig ut på stan i jakt på jobb. Och barnbarnen som går i skolan.
Och vi besöker Ethembeni Drop in Centre, en skola där ungarna är föräldralösa och många har hiv. Och vi ger allmosor, det är det den sociala turismen går ut på. Att få in lite allmosor.
– Ett tips, säger vår guide Zak, när vi ska ta vår egen bil ut ur Soweto igen, stanna aldrig om du råkar köra på någon här inne i Soweto. Här tar vi lagen i egna händer och stannar du lär alla i bilen bli lynchade. Kör så fort som möjligt till en polisstation, utanför Soweto, här finns det inga, och gå in och anmäl dig. Men stanna inte på olycksplatsen.
Vi hinner faktiskt turista lite till, vi kör cirka 15 mil till nationalparken Pilanesberg och ser en familj noshörningar som betar fem meter bort. Mamman och pappan väger 2,5 ton och accelererar till 50 km/tim snabbare än vår pickup. Så Leonard från testbanan som är med oss vill inte titta för länge.
– De har sin unge och blir de irriterade så har vi inte en chans.
Och vi ser en flodhästfamilj, men näsor och öron är det enda som sticker upp ovanför vattenytan. Ett tjugotal elefanter på nära håll, ett par lejon tittar slött tillbaka på oss, men en leopard uppe på en klippa reser sig och går när vi stannar bilen, vi får bara en ögonblicks skymt.
Människor och trafik värst
Desto fler är zebrorna, antiloperna av olika slag och gnuerna. Vi ser hundratals på savannen. Mäktigt. Men girafferna som alla andra lyckas se håller sig undan.
En ovanlig jättekungsfiskare håller på i tjugo minuter med att få i sig en stor fisk. Farliga djur både i reservatet och på banan. Men det var människorna som vi blev mest varnade för. Och trafiken.
Den första olyckan såg vi redan på väg från flygplatsen till testbanan. Tre polisbilar hade krockat i en korsning. Och polisen kör extremt illa. Ett par dagar hade polisen körskola på testbanan. Efter kursen var det flera som blev underkända, och fick skriftligt på att de aldrig mer fick köra polisbil!
2 500 polisbilar till skroten
Varje år totalskrotar den sydafrikanska polisen 2 500 bilar.
Vi såg också ett par riktigt allvarliga olyckor på landsvägen och ett stort potthål alldeles vid hotellet var gummiverkstädernas bästa vän. En dag stod tre bilar och bytte däck, samtidigt som en BMW-cab fick bärgas med knäckt framvagn. Vi själva lyckades också köra sönder ett framhjul i gropen. Men sen kom det upp en varningsskylt.
Fylla igen? Nej, det var nog inte aktuellt.
