Cab för alla årstider
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2004-01-24
Nu kopplar Renault på trenden med plåtcabbe.
Öppet på sommaren.
Takräcke med skidor på vintern.
Flexibelt så det förslår.
Med taket i uppfällt läge känner man inte riktigt igen sig i Mégane Cabriolet.
Taket är betydligt snävare skuret än i den vanliga, rymliga modellen. Allt för att ge bilen kupéutseende och naturligtvis också för att det ska gå att få ned taket i bagageutrymmet.
Som en ugn i solsken
Renault har valt att göra största delen av taket av glas - på gott och ont.
Nackdelen är att det gör bilen till något av en ugn i solsken.
Baksätet är av naturliga skäl mindre än i övriga Mégane-modeller.
Det är trångt. Vuxna får finna sig i att huvudet tar i taket och att benen trycker mot framstolen.
Okej, faktum är att det går att åka kortare turer i baksätet på Mégane Cabriolet - och betydligt bättre än i många andra cabbar med baksäte.
Eftersom taket fälls ned i bagageutrymmet blir utrymmet begränsat.
En säkerhetsgardin måste dras ut över väskorna och först då går det att fälla ned taket.
Trots att bilen saknar tak är vägegenskaperna väldigt lika den täckta versionens.
Karossvridningarna är små och komforten hög.
Fjädringen tar hand om de flesta gupp och ojämnheter utan att Mégane Cabriolet för den skull känns tråkig att köra.
Teknikerna har försökt förbättra styrningen en aning genom att släppa lite på servoverkan.
Det gör att styrningen blir trögare och känns mer sportig, men i grunden är det samma okänsliga elektromekaniska styrning som vanliga Mégane har.
Ingen sportig känsla
Det enda som komfortmässigt skiljer cabben från övriga modeller i familjen är att de karmlösa sidorutorna släpper in vindbrus när taket är uppfällt.
Tvålitersmotorn är bästa motorn i förhållande till inköpspris och prestanda.
Den har ett fint drag men ger ingen sportig känsla.
Vill man ha fler hästar finns 2,0 turbo med 165 hästkrafter.
Johannes Collin