Vad händer på vägarna om vi öppnar gränserna?

Jeremy Clarkson: Skandinaverna krockar hela tiden

helskärm

Britterna kör bil bättre än alla andra. Detta är bra, men för att hålla denna höga standard krävs det omedel­bara insatser, menar JC …

helskärm

Det förefaller som om det för närvarande pratas en hel del om invandrare. Somliga hävdar att om vi inte välkomnar dem så förblir frukt och bär oplockade nu i sommar, och priset för en burk sylt kommer att landa på 70 000 kronor. Andra menar att invandrarmyndigheterna jobbar för högtryck och klarar helt enkelt inte en enda grabb till.

Åsikterna går verkligen isär och båda sidorna tycks ha en poäng. Näringslivet menar att britterna nu är så upptagna med att kolla på nöjesprogrammen i sina statligt sponsrade plasmaapparater att de inte hinner med anstäl­lningsintervjuer, och därför är lågavlönade arbetare från Rumänien ytterst betydelsefulla.

Allt verkar ta avstamp i ekonomin. Vi behöver nya arbetare för att hjälpa Storbritannien att blomstra. Eller så har vi inte råd med nya arbetare ifall de inte får jobb och blir bidragstagare.

Jag tror säkert att det här är väldigt viktiga grejer. Men ingen verkar bry sig om det som spelar absolut störst roll. Vad händer på vägarna om vi bara öppnar gränserna hur som helst?

För närvarande, och jag har redan sagt detta i tv, så kör vi britter bäst i världen. Lyssna inte på trafiksäkerhetsföreningarna eller folk som gillar fartkameror. Lyssna på en som har kört i fler länder än nästan någon annan: vi är alldeles lysande.

Visst finns det undantag och när den Peu­geot-åkande bridgebrigaden vid veckosluten är på väg mot byggmarknaderna kan det bli lite oroligt, men generellt sett kan vi det där med att hålla rätt fil, vi förstår att man inte kör ut i korsningar hur som helst, vi rundar cyklister med bred marginal och vi kör inte ständigt i bussfilerna. Jo förresten, jag gör det. Men det är av personligt politiska skäl.

Det är sannerligen inte likadant i något annat land.

Fransoserna är koleriska, amerikanerna är hopplösa, italienarna är fullständigt galna, tyskarna kör alldeles för nära framförvarande bil, australierna är fulla, skandinaverna krockar hela tiden och resten av världen har inte en susning om bilkörning. Inte ens lite grand. Inte allra minsta aning.

Låt mig ge ett aktuellt exempel från Rumänien, ett land som verkar dominera invandrings­debatten just nu. James May hade som vanligt kört fel och lotsade nu försiktigt sin Lambor­ghini den dammiga vägen fram i norra delen av landet. På långt håll kunde vi se en urinvånare närma sig och han måste ha kunnat se Lamborghinin. Men av skäl som bara han själv känner till körde han rakt in i den. Kanske hade han ingen aning om vad den mittersta pedalen ska användas till. Vem vet? Men det är mycket möjligt att han en vacker dag lanserar denna körstil i en liten stad eller by nära dig.

Och så är det Indien. Jag intervjuade en gång en mycket välbärgad man som sa att han hade kört 30 mil med en bil som helt saknade bromsar. Han sa att han hade bett till sin Gud innan han startade och att han hade accepterat att om han frontalkrockade och dog så var det ”Min dag att dö”.

Men killen som kom från andra hållet? ”Tja” resonerade han. ”Det var hans dag att dö också.” Jag antar att det är en logisk slutledning, men det är sannerligen inget realistiskt alternativ till den årliga kontroll­besiktningen.

Så var det killen jag stötte på i en annan del av Indien. Han körde en lastbil som uppenbarligen hade fel på kylsystemet. Därför fick en av hans söner sitta på motorhuven och hälla i vatten medan en annan son var monterad på stötfångaren för att samla in vattnet när det rann ut igen, och så gick det upp till den övre brodern. Utan tvivel fungerade metoden.

Nu förflyttar vi oss till Uganda. Man kommer fram till en motortrafikled och ska svänga åt höger. Men det kan man inte. Man måste svänga åt vänster för att köra någon mil åt fel håll, tills man kommer fram till en rondell. Det är slöseri både med tid och bränsle. Så det man gör är att svänga höger i alla fall, för att köra mot trafik­strömmen. Det anses acceptabelt där. Alla gör det.

I Bolivia körde jag en Range Rover som saknade strålkastare, ljuddämpare och torkare. Servostyrningen fungerade inte men bilens markfrigång hade höjts rejält i något skjul natten innan. Jag passerade en poliskonstapel och han nickade uppskattande.

På andra sidan gränsen till Chile stoppades jag genast. ”Den där kan du inte köra med här” sa polisofficeren.

Han var påstridig ända tills han upptäckte att jag var engelsman. ”Mrs Thatcher!!!” gastade han innan han gjorde honnör och vinkade mig vidare.

I Vietnam har man trafikljus som räknar ned ända tills de slår om. Det är fantastiskt. På det viset vet fotgängare hur lång tid de har på sig för att korsa gatan. Förutom att ingen bryr sig det minsta. Trafikljusen i Vietnam finns där bara som dekor. Glitter.

I Egypten kör man utan tända strålkastare på natten, eftersom det sliter på batteriet. I Jordanien tävlar man mot alla andra bilar på vägen. Och så kommer vi till Kalifornien. Man ligger i mittfilen på en av motorvägarna när skyltar berättar att avfarten man ska ta ligger en mile bort. Man blinkar alltså för att låta föraren på insidan få veta att man behöver byta fil. Han märker ingenting. Eller så gör han det och bryr sig inte om saken. Så man börjar glida över lite åt höger men får ingen reaktion av det heller.

När avfarten bara är några tum bort måste man göra något och han reagerar som om man knivhuggit hans hustru och kuperat svansen på hans hund. Han blir fullständigt vansinnig. Detta beror på att när en amerikan sitter i sin bil händer ingenting i den övriga världen. Det är därför som man i Los Angeles kan köpa laptop-hållare att montera på ratten.

Men för mig är det ändå Rwanda som tar priset. I någon sorts oljeöverenskommelse har kineserna byggt en alldeles utmärkt ny väg, som skär landet mitt itu. Asfalten är jämn, det finns snygga vita linjer och till och med utsiktsplatser där man kan stanna för att beundra det underbara landskapet. Fint som snus. Förutom att de där utsiktsplatserna mest används av traktens bönder för att torka skördarna.

Därför har jag ett förslag. Det talas för närvarande om att införa någon sorts medborgarskapstest för att säkerställa att de nyanlända har en aning om hur det går till i Storbritan­nien och hur de därför ska uppföra sig. Hmmm. Jag undrar verkligen. Skulle det inte vara bättre att sätta dem bakom ratten i en Astra och be dem köra runt en rondell?

Publicerad i Top Gear 245, Juli 2013. Översättning: Peter Haventon © bbc magazines