Jäklar vilken jänkare

Men nya Chryslern är mest en Mercedes - uppsminkad till dollargrin

Dollargrinens tid är inte förbi.

Tvärtom, de verkar reinkarneras.

Här kommer exempelvis nya Chrysler 300C med ett stilfullt leende.

Ska man kort sammanfatta Chrysler 300C är det en tysk Mercedes, uppsminkad och byggd som jänkare.

Grunden och chassit med framvagn och bakvagn är hämtad från förra generationen Mercedes E-klass men amrisarna har byggt en helt egen kaross till den tyska tekniken.

Det syns.

Det kaxiga dollargrinet hos 300C måste vara det bredaste vi sett på många år. Tillsammans med storleken ger det 300C ett helt eget utseende.

Ingen kan missa budskapet – Big is Beautiful.

Designen är egenartad. Midjelinjen går ovanligt högt, sidorutorna är små, taket är lågt.

Men inuti är det betydligt rymligare än man anar.

V8:an ger 340 hästar

Kupén är lång, bred och takhöjden är det sannerligen inget fel på.

Man sitter mycket bra, både fram och bak. Möjligen kan småväxta baksätespassagerare tycka att det är lite svårt att se ut, dörrsidorna är ju lite höga.

När man vrider om startnyckeln mullrar det just så där mysigt och lågmält man väntat sig, oavsett om det är den stora, egentillverkade V8-motorn eller någon av de två V6-maskinerna som råkar sitta där.

Den stora V8:an ger 340 hästar och denna (välutrustade) toppmodell kostar 489 000 kronor, för att vara exakt.

Ska man jämföra det med likaledes V8-försedda kusinen Mercedes E500 så ger Chrysler 300C 34 hästar mer och kostar 90 000 kronor mer.

Gott om körglädje

Fast mercan måste kompletteringsutrustas för lika mycket för att nå Chysler-nivå.

De två V6-modellerna lär bli de som kommer att säljas mest i Sverige. Och av dem tror Chrysler själva att 3,5-litersmodellen (396 900 kr) blir den som säljer bäst.

”Treochenhalvan” har många förtjänster. Motorn ger 249 hästar och känns både rapp och stark över ett brett varvregister.

Automatlådan är bara fyrväxlad (med lockup) men passar fint. Vridmomentet finns över ett tillräckligt brett register och man saknar aldrig kraft. Växellådan växlar dessutom silkesmjukt.

Efter en stund har man vant sig vid storleken och bilen känns inte längre otympligt stor. Tvärtom, med fin känsla i styrningen är detta en bil med gott om körglädje.

Chassit, från Mercedes, känns igen på den en smula hårda gången i låg hastighet.

Men så fort man kommer upp i fart blir fjädringskomforten finfin. Väghållningen är utmärkt och väggreppet förbluffande bra.

En riktig noshörning

Också ljudkomforten är bra, Chrysler har gjort ett gott jobb med att isolera bort vägljud och vindljud. I svensk landsvägsfart är det nästan helt tyst i bilen.

Inte förrän över 140 km/t börjar vägljudet höras och vindpipet runt ytterspeglar är även i ännu högre hastigheter ganska lindrigt.

Kvalitetsintrycket är också en positiv överraskning. Inte högsta tyska klass, men inte mycket sämre. Och det är betydligt bättre än vad Chrysler presterat tidigare. Men helt sanningsenligt – är detta en riktig noshörning. Den drar långt över litern på milen. Den är fem meter lång och 1,8 ton tung. Vilket märks, inte minst vid fickparkering inne i stan.

Men Chrysler 300C har sin charm. Och alla som gillat jänkare förut kommer överraskas över hur europeisk bilen känns – faktiskt utan att för den sakens skull ha förlorat något av sitt jänkar-DNA. Vi tror alla jänkarvänner kommer att älska 300C.

Och betala sopparäkningen med ett leende.

Chrysler 300C 3,5

Thomas Berggren (bil@aftonbladet.se)