Underhållning - och körglädje

Nissan 350Z: Bästa sportbil, Roligaste cab, Prisvärd

Vägen är smal, krokig, kuperad och tjälskadad. Självbevarelsedriften säger: Sakta ner!

Men bilen säger: Öka!

Nissan 350Z är den överlägset bästa sportbilen i klassen, den öppna roadstern är den mest underhållande cabben.

I vårt duelltest mellan 350Z och Audi TT V6 Quattro för precis ett år sen blev det till vår förvåning bara slarvsylta kvar av Audin. Vi skrev att "målinriktad japansk ingenjörskonst krossar tysk budgettrimning". Det var den totala förnedringen.

Roadstern som presenterats lagom till den här sommaren har inte riktigt samma starka karaktär som den täckta kupén. Den flacka avslutningen av taket med den stora bakrutan, som för tankarna till 1970-talets amerikanska fastbackbilar, eller varför inte till Porsche 911, är borta. Och det lilla bagageutrymmet med sin kraftiga karossförstyvning som blickfång under bakrutan är ersatt av en mer konventionell bakdel.

Suffletten funkar

Tygsuffletten sluttar ner ganska trubbigt och där bak är en vanlig baklucka över ett vanligt, och faktiskt ganska rymligt bagageutrymme.

Taket fälls elektriskt efter att en hake i framkant lossats manuellt. Med taket nere blottas två förhöjningar bakom de båda stolarna och mellan bulorna sitter en fast monterad glasskiva som minskar turbulens i nacken.

Det är högsommarvärme och upp till Sundsvall kör jag kortärmat och med sidorutorna nervevade.

Inget väsande

Efter den obligatoriska hamburgaren på Big Boy blir det lite svalare, först åker sidorutorna upp, sen tar jag på fleecevästen. Men taket åker inte upp förrän jag ska lämna tillbaka bilen och måste prova känslan under suffletten. Jo, det funkar, inget väsande av läckande luft och inte allt för instängt. Men naturligtvis; ett helt onaturligt tillstånd för en cabriolet.

På hemresan från hemmanet uppe vid Lapplandsgränsen tornar åskmoln upp sig och så bryter ett tropiskt skyfall ut. Det formligen vräker ner efterlängtat regn, men möjligen i aningen för snabb takt.

Trafiken på vägen ner mot Helgum är gles, men alla bilar sänker farten och ett par motorcyklister stannar under ett träd.

Lysande arbete

Vindrutetorkaren går på högfart men knappt en enda droppe läcker in i bilen. Bilens strömlinjeform styr regnet över vindrutan och bortom det lilla glaset bakom min nacke.

Efteråt torkar jag av några enstaka regndroppar bakom stolarna, knappt någonting. Nissan har gjort ett lysande arbete i vindtunneln.

Köregenskaperna känns aningen mjukare än i den täckta kupén, och det är inget jag har något emot. En öppen bil används oftare som en glidare och då kan det vara skönt att det inte är så stötigt på dåligt asfalterade svenska landsvägar. Enligt Nissan är det samma fjädring och dämpning i cab och kupé, men cabben väger hundra kilo mer, det gör sitt till för komforten och känslan.

Små vindlande vägar

Varken kupén eller roadstern ska köras på E4 utan på små vindlande vägar. I 70 eller 170 kilometer i timmen. Det är lika mycket underhållning och lika mycket körglädje i alla hastigheter. Med taket nere fläktar det behagligt i alla hastigheter och köregenskaperna är mer än tillräckligt precisa. Inte ens den uselt underhållna vägen mellan Ramsele och Backe

i nordvästra Ångermanland lyckas bil AFTONBLADET

förta körglädjen. Den exakta styrningen och den ypperliga fjädring/dämpningen ser till att bilen aldrig halkar ur det spår föraren valt. Det är total kontroll i varje ögonblick.

Formgivningen är klassiskt tidlöst och karossen har den rätta GT-känslan. Invändigt är det lika sparsmakat och att samma inredningsdetaljer, spakar och knappar, numera sitter i alla nya bilar från Nissan spelar ingen roll. Det ser bra ut och sänker det priset borde alla vara glada.

Och priset är helt rätt. Mindre än Audi TT, långt mindre än Porsche Boxster. Frågan är om det är möjligt att få mer sportbil för pengarna? Jag tror inte det.

I vårt test förra året fick 350Z fem plus. 350Z Roadster är värd lika många.

Nissan 350Z Roadster

Robert Collin