Asiaterna möter svensk vinter

Tre populära mellanklassjeepar i stenhård kamp

Tre populära mellanklassjeepar bekänner färg i kyla, is och snö – kampen är stenhård mellan Hyundai

Santa Fe, Toyota Rav 4 och helt nya Honda CR-V.

Vi har testat den flera gånger förut.

Nya Hyundai Santa Fe.

Men inte mot sina riktiga konkurrenter. Och inte i vintermiljö.

Nu får koreanen spela ensam

mot två bitska japaner. Splitter nya Honda CR-V utgör ett starkt hot och Toyota Rav 4 är populär.

Låt se vilken av dessa tre asiater som klarar ett hårt, frostbitet vintertest bäst.

Santa Fe och Rav 4 känner vi till.

Därför börjar vi med stor nyfikenhet att undersöka helt nya Honda CR-V.

Bara genom att beskåda karossformerna kan vi se att detta inte bara är en ny generation av populära och driftsäkra mellanklassuven CR-V. Utan faktiskt lite av ett nytt koncept. En personbilslik siluett, ingen jeepinfluerad baklucka med tungt reservhjul och klart rymligare kupé.

Första delen av vår teststräcka består av 30 mil motorväg och 90- och 70-väg. Ingen väg som avslöjar allvarliga brister relaterade till chassi, fjädring eller styrning. Men en bra indikator för långfärdskomfort.

Hyundai Santa Fe bjuder på utmärkt åkkomfort under dessa förhållanden. Bilens tyngd och mjuka fjädring tillsammans med en distanserad styrkänsla gör det lätt att glömma körningen och slappna av. Körställningen är klart godkänd trots att testbilen inte har ratt ställbar i längsled (ingår i Comfortpaketet).

Skön körställning i Honda CR-V

Det är alltså lätt att trivas i Santa Fe. Med en reservation dock. Vid sidvind blir färden lätt vinglig eftersom den stora bilen agerar segel och den döda styrningen gör det svårt att parera.

Honda CR-V håller kursen finfint även när det blåser.

Körställningen är närmast perfekt och armstöden gör körningen vilsam. Minus dock för att dessa inte går att justera utan bara följer med när man justerar stolen.

Tyvärr är CR-V inte alls lika tyst som Santa Fe. Främst är det däckbuller som stör. Honda har däremot lyckats mycket väl med sitt chassi. Åkkomforten är utmärkt. Styrningen kan upplevas som något lätt men känslan finns där och när man i Santa Fe inte har en aning om vad som händer med framhjulen vet man precis hur de står i CR-V.

Även Toyota har lyckats väl med styrkänslan.

Rav 4 känns mest distinkt och klart mest aktiv på vägen. Därför är den också aningen mer nervös på vårt första testparti än de andra två. Komforten är också klart lägre, både bullernivån och fjädringskomforten får sämre betyg. Körställningen är medelbra, mittemellan CR-V och Santa Fe.

Rav 4 trivs på vintervägarna

Nu övergår vårt test gradvis till riktiga vintervägar, alltså osaltat. I motsats till valet av smör är den osaltade versionen att föredra. Man vet att det är halt och fästet är någorlunda konstant.

Rav 4 växer med uppgiften.

Ju vintrigare väg, desto lättare är det att tycka om Toyotas kompaktsuv. De aktiva köregenskaperna blir till en fördel och i nästan alla fall då vi tvingas ta fram bogserlinan får Rav 4 agera dragbil. Den känns bruksig och rolig att ratta på samma gång.

Vintervägegenskaperna är också förutsägbara och snälla. Antisladdsystemet piper när det träder in (irriterande men informativt) och det är effektivt men något abrupt. Fjädringen är dock i stramaste laget för att ge komfortbetyget en skjuts uppåt. Och på dålig väg bullrar det ännu mer, särskilt från hjulhusen bak. Dessutom skramlar det från interiören, vilket känns billigt och omodernt.

CR-V har klart bäst allroundkomfort. På vinterväg uppvisar bilen en utmärkt förmåga att svälja ojämnheter, stora som små, och köregenskaperna är förutsägbara och trygga. Anti-sladdsystemet jobbar sofistikerat och effektivt. Bara på riktigt halt underlag ingriper det lite väl hårt.

Givetvis ingår en dos körning på oplogad väg i testet.

Hyundai har en knapp för ”4WD-lock”, alltså konstant fyrhjulsdrift i upp till 40 km/h. Likaså har Toyota. CR-V har ingen sådan funktion. Santa Fe har bra framkomlighet men kan kännas lite mer svårkörd på grund av den luddiga styrkänslan. Honda har satsat minst på framkomlighet men blir sällan stående ändå. Alla tre klarar sig bra i djupsnö.

Testbilarna har fyrcylindriga dieselmotorer.

RavÌ´1;4 är klenast med 136 hästar. Santa Fe är starkast med 150 hk och CR-V ligger mittemellan med 140 dieselhästar. Hondamotorn känns piggast i detta gäng. Den har snabb gasrespons och är mycket körsmidig. Man kan utan protest åka på tvåan i krypfart.

Santa Fe för glidare

Vill man ha ännu bättre sprutt i sin Toyota finns en 177-hästarsdiesel, men då skjuter priset i höjden; 353 900 kronor mot 270 900 kr för 136-hästaren.

Hondas växellåda är exakt men något trög. Toyotas låda fungerar bra, medan Santa Fe har en fyrväxlad automatlåda som känns omodern och växlar ner ständigt och jämt.

Kör- och komfortronden kan summeras.

Den som gillar att glida fram och hellre åker än kör väljer Hyundai Santa Fe. På vinterväg känns bilen tung och körkänslan är lite för luddig för att ge maximal trygghetskänsla.

Föredrar du lite bruksig stil och kör lite mer aktivt, men kan försaka viss komfort fungerar Toyota Rav 4 bra. På vinterväg är den bullrig men känns trygg att köra och har bra framkomlighet.

Är det personbilslika köregenskaper du vill åt, bra komfort på alla underlag och ett tryggt uppträdande så välj Honda CR-V. Lite väl bullrig på torr väg bara.

Nu till utrymmesronden.

Honda har låtit sin CR-V jäsa ut ordentligt och numera sitter man bekvämt och rymligt på alla fem sittplatser.

Extra baksäte i Hyundai

Fram är det gott om plats för huvud och överkropp och helt okej för benen. Det är också rymligt för vinterkängorna och stolarna har bra justeringsmån.

Passagerarna i bak sitter bäst i Honda med något bättre benutrymme än i Santa Fe. Sätet är bekvämt och har bra höjd så att sittställningen blir vilsam. Dynorna är fasta, men inte hårda. Plus också för att bagageutrymmet är lättåtkomligt, bara att dra i ett snöre så faller ryggdynan framåt.

Alla tre har justerbar vinkel på ryggdynorna i baksätet. Mer tillbakalutat betyder mindre bagage men i gengäld betydligt bekvämare färd.

Santa Fe har utmärkta framstolar med fluffig känsla och man kan vräka ut sig i bästa jänkestil . Förarstolen kunde dock varit bättre justerbar i höjdled.

Hyundai är ensam i denna trio om att kunna erbjuda en tredje sätesrad som tillval. Hyggligt med plats även där, men vuxna åker bara kortare sträckor och bagageutrymmet blir i princip oanvändbart.

Rav 4 är trängst både fram och bak.

Längre förare får finna sig i att sitta med knäna dikt an mot instrumentpanelen. Tur att bilen har knäkrockkuddar. Tur också att framstolarna är bekväma, det räddar lite av situationen. Rav 4 erbjuder inte lika bra fotutrymme som de andra men huvudutrymmet är helt acceptabelt, både fram och bak. Sätet bak har lite hård dyna och benutrymmet kunde ha varit bättre. Passagerarna bak lider också lite av högt buller från bakdäcken.

Snö och is gör bakluckan tung

Bakluckan på nya CR-V öppnas på kombivis. Och alltså inte som på förra generationen där man öppnade en stor svängdörr med ett tungt reservhjul på. Toyota har dock kvar denna otympliga lösning.

Tyvärr är Hondas baklucka ändå tung och otymplig. Efter ett par mils vinterväg måste man gräva loss snö för att nå handtaget, och vid ett flertal tillfällen vägrade luckan att öppna. Tur att det är lätt att nå bagaget via det smidigt fällbara baksätet. Santa Fe är lättare att öppna men även denna lucka uppvisar svagheter vintertid. Mycket snö och is samlas på luckan som gör den så tung att gasfjädrarna inte mäktar med att hålla den uppe. Dåligt!

Hondas extrahylla stjäl utrymme

En smart finess i Rav 4 är att man kan fälla baksätet med en spak placerad i bagageutrymmet. Med fällt säte kan man lasta hela 1 752 liter i den boxformade Toyotan. Hyundai lastar cirka 200 liter mindre, Honda redovisar bara volymen upp till fönsterlinjen vilken är 955 liter.

Mest intressant är ändå bagagevolymen med fem passagerare.

Santa Fe är oerhört rymlig och tar hela 774 liter. RavÌ´1;4 tar lite mer modesta 450 liter. CR-V rymmer 556 liter i grundutförande, men vi väljer bilen med Elegancepaket och då får man en bagagehylla som delar utrymmet i två nivåer. Hyllan klarar bara 10 kilo last och krymper lastutrymmet till 442 liter. Således får man nöja sig med mindre bagage om man vill ha lyx från Elegancepaketet som till exempel klimatanläggning och regnsensor. Valfrihet?

Svaga strålkastare

Hur står det till med säkerheten?

Vintersäsongen bjuder många körtimmar i mörker. Vi kan snabbt konstatera att ingen av bilarna har särskilt bra strålkastare. Faktum är att lilla Volvo C30 är överlägsen suvarna. Santa Fe har sämst helljus och halvljuset är under medel, men bättre än RavÌ´1;4. Toyota har dock bäst heljus men ljuskäglan är alltför smal. CR-V har bra halvljus men knappt godkänt helljus. Santa Fe saknar strålkastarspolare, men lyktglasen blir inte skitiga lika fort som på RavÌ´1;4 och CR-V. Vindrutetorkarna fungerar sämst i Honda, det blir ofta kvar ett vått område på rutan när man torkat. Problemet återkommer även efter att man gjort rent torkarbladen.

Toyota särskiljer sig i kuddkriget med att ha knäkrockkuddar som standard. Bra!

Alla har väl fungerande antisladd-system, men RavÌ´1;4:s system är lite hårt i nyporna. CR-V är bästa bilen vid en undanmanöver.

För ovanlighetens skull är inte den koreanska bilen i denna suvtrio billigast. Santa Fe går bet i ekonomironden, mest på grund av högst inköpspris och sämst andrahandsvärde. Två faktorer som styr oerhört starkt i en bilekonomikalkyl.

Skillnaden mot RavÌ´1;4 är en tusenlapp i månaden. Men i gengäld får man två extra sittplatser, bättre komfort, mer utrymme och faktiskt även bättre känsla utan skrammel.

Toyota är billigast att äga. Men känns också billigast. Driftsäkerheten lär dock vara hög vilket borgar för både problemfritt ägande och högt andrahandsvärde.

Och vilken jeep Vinner testet?

Testet - fakta, betyg, och omdömen

Webb-: Se de rörliga bilderna!

Martin Ström