Aprilia bäst på banan

Test: Aprilia RSV4 – absolut inget skämt

Först lanserade Aprilia RSV4 Factory, sedan kom den lite enklare och billigare versionen RSV4R. Vi drog till Estorilbanan i Portugal och provkörde den nya sportmotorcykeln.

Första lanserade Aprilia RSV4 Factory som vi provkörde på Misanobanan i Italien. R-modellen delar kåporna med Factorymodellen, bortsett från framskärmen och bakskärmen, som hos R-modellen är av plast i stället för kolfiber. Vidare är motorkåporna i aluminium i stället för magnesium. Totalt sett uppges skillnaderna göra att RSV4R väger fem kilo mer än Factorymodellen.

Båda modellerna, RSV4 Factory och RSV4R, delar samma system med tre olika motorprogram, s.k. ”mappningar”, och elektronisk bränsleinsprutning.

Med hjälp av startknappen kan du välja mellan tre olika mappningar för olika motorkaraktär. Tyvärr är det lite halvklurigt att snabbt välja mellan de olika lägena och att skifta läge under färd är inget som rekommenderas.

Underbart motorljud

Motorn är samma V4 som uppges ge 180 hästkrafter.

Motorn mullrar igång med ett underbart elakt och karakteristiskt läte som får mig att vilja gasa och gasa, bara för att få höra mer. V4:an matar på med underbar kraft över ett mycket användbart register, redan från mycket låga varvtal. Men det mesta händer mellan 9 500–12 500 varv.

RSV4:an ser onekligen liten och smäcker ut och före provkörningen av RSV4 Factory misstänkte jag att den skulle vara lite väl tajt för min 183 centimeter långa kropp. Men så var inte fallet. Väl ombord slås jag av hur rymlig och väl anpassad förarergonomin är.

Trygg i hög och låg fart

Precis som Factorymodellen är R-modellen fantastiskt lättsvängd, men känns samtidigt mycket trygg in och genom såväl högfarts- som lågfartsböjarna. Den är likaså underbar i böjarna och känns hur självklar som helst ut ur desamma, oavsett dess radie.

Hela paketet toppas av bromsarna från Brembo som är fullständigt underbara. Här erbjuds bromsverkan som räcker och blir över även vid extremkörning.

Full fokus på körningen

Under provkörningen känns det tryggt och aldrig jobbigt eller bökigt att hantera RSV4R. Den lyder minsta vink från mig utan att vara vare sig nervös eller bångstyrig. Detta gör i sin tur att jag kan koncentrera mig på spårvalen och se till att slå på gasen så tidigt det bara går och våga ut ur böjarna. Och ut ur böjarna är RSV4R en dröm att hantera.

Samtidigt gör det att jag vågar gasa på extra mycket på rakorna och bromsa ovanligt sent inför böjarna. Vid allt för häftiga nerväxlingar kliver slirkopplingen in och styr upp det hela på ett fantastiskt vis. Det uppskattas verkligen på Estorilbanan.