"Den nya bilmekaren är en datanörd"

Bosse Bildoktorn om modern bilelektronik

Jag träffar dagligen folk som påstår att småverkstäder och hemmapulare inte längre kan reparera moderna bilar, så här brukar det låta:

- Förr kunde man reparera allt hemma i garaget eller på en liten allbilsverkstad. Nu har bilarna så mycket elektronik och datorer att det bara är de stora märkesverkstäderna som klarar av jobben.

Ovanstående resonemang stämmer endast in på den gamla stammen av hemmapulare och bilmekaniker. Ty nu växer det fram en hel generation av datanördar! Och de jobbar lika obehindrat med modern elektronik som den gamla stammen renoverar förgasare och spindelbultar.

Elektrisk allmänbildning

Men även gråhåriga datorhatare kan faktiskt felsöka en hel del i modern bilelektronik. Det enda som behövs är en kombinerad volt-ohm-ampèremätare, ett par reparationshandböcker samt så pass mycket elektrisk allmänbildning att man klarar av att använda instrumentet. Och sådan kunskap krävdes även på den gamla "förgasartiden".

Det var i slutet på 1980-talet som elektroniken på allvar hamnade i alla bilar och de små allbilsverkstäderna blev utrotningshotade. Sedan dess har det dock dykt upp en massa prisvärda testinstrument, som vart och ett passar till så gott som alla bilmärken. Till instrumenten finns även den litteratur och utbildning som behövs för att den lilla verkstaden ska kunna göra allt som den stora kan - förutom att koda om nycklar.

Orsaken till datorhysterin i alla bilar från cirka 1990 och framåt hittar man bland alla elmotorer som reglerar värme och ventilation, fönsterhissar, stolar och så vidare. Allt detta väger en hel del tillsammans, för att inte tala om vikten på alla sladdarna däremellan.

Nätverk krånglar sällan

Jakten på vikt (lägre bränsleförbrukning) har medfört att många bilar numera bara har en enda ledning som går runt till samtliga förbrukare och samtliga datorer. I denna ledning skickas också pulser till de olika datorerna som i sin tur styr klimatanläggning, insprutning, tändning, automatlåda, färddator och så vidare.

För en amatör är det inte så lätt att felsöka problem i ett sådant nätverk. Men nätverken krånglar sällan - de vanligaste felen är i stället dåliga jordanslutningar (spänningsfall), spruckna slangar (motorn suger tjuvluft), kärvande tomgångsmotorer och glappkontakt eller avbrott i olika givare. Det är med andra ord ungefär lika krävande arbeten som 1950-talets pulande med brända ventiler och glappa spindelleder.

Bosse Andersson/bildoktorn (bildoktorn@aftonbladet.se)