Glidare på japanskt vis

Kawasaki VN 1700 perfekt pendlarhoj

Kawasaki introducerar sina nya glidare i VN1700-serien som består av modellerna Classic, Classic Tourer och Voyager.

Jag provkör Classic-modellen på kurviga vägar i södra Frankrike.

Jag lämnar franska Lignan sur Orb bakom mig och drar i riktning mot några läckert kurviga vägar som finns i det kuperade området. Slås omedelbart av hur mjukt och fint V-motorn hos Kawasaki VN1700 Classic går trots sina 1700 kubik.

VN1700 Classic har ett snyggt och klassiskt stuk som för tankarna till forna dagar. Och det är lätt att drömma sig bort och glömma tid och rum sittandes i den mycket komfortabla sadeln med fötterna vilandes på de rejäla fotplattorna. Normalt sett brukar jag ha lite svårt för det här med att sitta med benen framåt, men i det här fallet har Kawasaki fått till en vilsam körställning som passar bra för mig.

Senaste tekniken

Under den klassiska ytan döljer sig dock teknik av senaste snitt. V-twinnen på 1700 kubikcentimeter är baserad på motorn hos VN2000, och är med enkel överliggande kamaxel, elektronisk bränsleinsprutning och elektroniskt styrda spjäll. Förändringar hos gasreglaget överförs via vajer till ett vred på spjällhuset. En APS-givare (APS= Acceleration Position Sensor) skickar i sin tur signaler till styrenheten (ECU) som sedan styr spjällventilernas läge med hjälp av en elektrisk servomotor. Samtidigt håller TPS-givaren (Throttle position Sensor) koll på spjällens läge åt ECU-enheten.

Resultatet är ett fint avstämt system för bränsleinsprutningen utan ryck eller andra konstigheter. Här finns således inte den där klassiska "av-och-på-känslan" som är allt för vanligt förekommande hos motorcyklar med bränsleinsprutning. Onekligen ett lyckat koncept. Och oroa dig inte. Ett särskilt avancerat kontrollsystem sägs hålla koll på elektroniken för att minimera risken för gashäng eller andra missöden.

Rejält vridmoment

Motorn erbjuder rejält med vridmoment redan från tomgång och att växla ner för exempelvis omkörning är sällan nödvändigt. Motorkraften överförs till bakhjulet via en tandad rem. För minimalt med effektförlust har remmens bredd minskats från 40 till 26 millimeter. Samtidigt uppger Kawasaki att remmens draghållfasthet ökat med 40 procent.

Växellådan är sexstegad där sexan är en överväxel med extra hög utväxling. Kopplingen är vajermanövrerad och hyfsat lättjobbad. Förutom konventionell växelförare för reglering med tårna finns även ett hälmanövrerat dito. Personligen känns det lite udda att växla med hälen, men detta är mest en vanesak. Växellådan ger ifrån sig ett charmigt klonkigt ljud vid växlingar men fungerar perfekt. Enligt Kawasaki har de medvetet konstruerat växellådan så att det klonkiga ljudet ska finnas där...

Minskar vibrationer

Händerna kramar kring tjocka handtag som det breda styret försetts med. Precis som gummit hos fotplattorna bidrar de tjocka gummihandtagen till att minska graden av vibrationer ut till förarens händer och fötter. Under provkörningen noterar jag visserligen en viss mån av vibrationer, men enbart av sådan form som lär uppskattas av de flesta.

När jag drar fram på de kurvigaste vägarna sätts begränsningen av att en liten aluminiumprofil under respektive fotplatta skrapar mot vägbanan. Profilerna går enkelt att byta ut.

Oskyddade fotplattor

"Don´t scrape the floorboards" (skrapa inte fotplattorna), ber Kawasakis pressansvarige Karim innan det är dags för mig och mina yrkeskollegor att ännu en gång bege oss ut och glida runt på de härligt kurviga vägarna. Detta på grund av att flera journalister på plats ser det som sin livsuppgift att försöka slipa bort så mycket som möjligt av fotplattorna...

Trots den maffiga 1700-kubiksmotorn och sina 345 kilogram är VN1700 Classic lättkörd och imponerande smidig att hantera. Detta har vi bland annat hjulbasen att tacka, som är kortare än bland annat VN1600 och VN2000. Ramen är helt ny, och både lättare och stadigare än hos exempelvis VN1600. Först vid betydligt tuffare hårdkörning än vad maskinen är tänkt för blir den lite gungig bak. Totalt sett erbjuder fjädringen god väghållning och bra komfort.

Framgaffeln är en 43 millimeters teleskopmodell utan justeringsmöjligheter. Stötdämparen är luftassisterad, och med hjälp av en luftpump ändras enkelt stötdämparens karaktär efter behov, tycke och smak.

Karfita bromsar

Bromsarna hos VN1700 Classic erbjuder gott om bromsverkan och samtidigt en helt okej känsla hos såväl fram- som bakbroms.

Instrumenteringen har ett klassiskt stuk och är placerad på tanken. Snyggt men inte vidare funktionellt. Under färd krävs det att du slår ner blicken rejält för att du ska kunna hålla koll på instrumenteringen och dess varningslampor. Om det inte vore för att blinkern har automatisk återgång vore det lätt hänt att köra omkring med blinkern påslagen i tid och otid.

Förutom avstånd, dubbla trippar, snittförbrukning och beräknad körsträcka på resterande bensinmängd informerar instrumenteringen även om tid, aktuell bränslemängd. Dessutom finns en praktisk växelindikator som informerar om aktuell växel. En smart detalj är att du kan ta ut tändningsnyckeln med motorn igång och på så vis slippa riskera repor av nyckelknippan.

Smidig och lättkörd

Totalt sett är Kawasaki VN1700 Classic en trevlig motorcykel som erbjuder god komfort och en härlig glidarkänsla. Motorn tuffar på mjukt och fint med en trevlig karaktär. Som jag nämnt tidigare är sadeln komfortabel med skönt ryggslut med bra stöd. Samtidigt är den ganska smal, och det gör att även personer med kortare ben når marken enkelt. Körställningen är med ryggen ganska upprätt, där benen är riktade framåt precis som händerna. VN1700 är fullvuxen men samtidigt smidig och lättkörd.

För dig som söker efter en glidare att dra runt med hemmavid eller till och från arbetsplatsen kan Kawasaki VN1700 Classic vara en lämplig kandidat.