Test: Mercedes CLA 220 CDI

Liten coupé med stora ambitioner

Mercedes vill upprepa framgången med CLS med en lillebror: CLA. Den nyfödde ska locka yngre köpare, vilket för Mercedes innebär 40-åringar.

Jag tillhör målgruppen, men charmas inte omedelbart av skönheten.

CLA kan kategoriseras som en liten version av CLS, eller en fyrdörrars A-klass – eller en helt egen nischad modell i coupésegmentet. Stuttgart-företaget är övertygat om att CLA kommer att kopieras flitigt, precis som med den större modellen.

De yttre attributen är moderiktiga med en uppkäftig front, slank profil, hög midja, markerade hjulhus och låg taklinje. Självklart saknar dörrarnas rutor ram.

Mycket plåt

I vissa vinklar ser karossen lite hoptryckt ut. Sidofönstren blir små springor i förhållande till mängden plåt. En coupé får också gärna sträcka ut över ett långt axelavstånd.

Jag har förstås fel, och då talar jag inte bara om smaken, utan också vad som faktiskt står på pappret.

För bisarrt nog är CLA inte bara 33 centimeter längre än A-klass, utan också fyra centimeter längre än mellanklassaren C-klass. Samtidigt är karossen mer slimmad, det aerodynamiska cw-värdet är 0,22 för Blueefficiency-versionen som kommer i september. Standardmodellerna har värdet 0,23.

Provkörningsbilen slår C-klass också i ett annat avseende, med likadan 220 CDI-motor under huven är CLA 5 000 kronor dyrare, 329 900 kronor.

Ytterligare tre motoralternativ erbjuds, samtliga bensindrivna. Den billigaste är CLA 180 med en bensinmotor på 1,6 liter och 122 hästkrafter för 269 900 kronor.

Tekniken är i allt väsentligt hämtad från A-klass. Motorerna är monterade på tvären och drivningen sker på framhjulen. Senare kommer 250 4-Matic samt den extrema AMG-versionen båda med fyrhjulsdrivning. Hjulupphängningarna består av fjäderben fram och en lätt modifierad bakaxel bak jämfört med vanliga A-klass, för att stå pall för ännu hårdare körning, enligt Mercedes.

Även inuti känner man igen sig från donatorn. Förarmiljön är sportigt utformad, med aluminiumlook på utvalda detaljer. Sportigheten kan accentueras ytterligare med utrustningsnivåerna Urban, AMG-line eller Night Package. Den senare har genomgående svartlackerade dekorer i inredningen.

Vill locka unga

Det är nya, unga köpare som Mercedes vill locka med CLA. Eftersom genomsnittskunden är mellan 50 och 60 år, menar man med unga sådana som närmar sig de fyrtio.

Jag själv tillhör således målgruppen, men ändå inte. Ty särskilt ändamålsenlig blir inte CLA när man har två barn och attiraljer därtill. Bilen har visserligen fyra dörrar, men insteget är trångt och bara tanken på att fippla med bilbarnstolar avskräcker. Nej, CLA riktar sig mer till paret utan barn, kanske till ett ungt men varför inte till ett äldre vars barn flugit ut.

Baksätet har helt okej benutrymme men takhöjden har sina begränsningar på grund av den sluttande coupéformen. Övertecknad på 179 centimeter i strumplästen var tvungen att böja huvudet. Vänder jag mig för att titta ut åt sidorna reducerar den sluttande taklinjen sikten. Framstolarnas fasta nackstöd är snudd på lika utsiktsdödande och det känns instängt.

Bagageutrymmet är överraskande stort och rymmer 470 liter.

Mercedes gjorde lite av samma resa i början på 1980-talet med 190-modellen, som så småningom utvecklades till dagens C-klass. Då liksom nu lanseras "ungdoms-Mercedesen" med sportiga köregenskaper.

Sportstolarna kramar åt i midjan. Sjuväxlad dubbelkopplingslåda med paddlar på ratten är standard i 220 CDI. Det valbara sportchassiet är stenhårt, men även med komfortditot går bilen stringent över ojämnheterna.

Tillsammans med den direkta styrningen distanserar sig CLA tydligt mot en klassisk stor-Mercedes. Fast de motorer som jag får provköra, 220 CDI och 180 bensin, är mer duktiga än riviga.

Långfärdsbil

Det sportiga temat känns en smula krystat. Det pratas mer om AMG-paket än att bilens främsta egenskap faktiskt är långfärdskomfort. Trovärdigheten för CLA som sportbil når aldrig upp till samma nivå som för BMW och Audi, vars kompakta modeller 1-serien och A3 representerar respektive märkes kärnvärde mer ärligt.

För tekniknördarna finns både saker att glädjas åt och förfasas över. Skärmens iPad-utseende känns spännande, men gränssnittet ”Command” och antalet knappar är omodernt: 45 stycken.

Inställningarna för klimatanläggningen sitter lågt och är svåra att se.

Förstärkt bromseffekt

Krockförberedande ”Pre-safe” och sidokrockkuddar bak kostar extra. Full autobroms, som Volvo V40:s standardmonterade City Safety, saknas. Däremot blir bromsingreppet förstärkt när väl föraren lägger an foten på bromspedalen vid en eventuell kollision, men bara i farter över sju kilometer i timmen. Det är i alla fall en förbättring mot A-klass, vars system fungerar i hastigheter över 30 km/h.

Växer i längden

Liksom A-klass är Mercedes nya lilla coupé en bil som växer i längden. En bil man gärna åker långt med och inte tröttnar på i längden.

Vid det här laget har jag vänt – bilen ter sig mycket bättre i verkligheten och är faktiskt en läckerbit. Det är till och med så att merpriset gentemot en jämförlig A-klass på runt 30 000 kronor känns acceptabelt.

Folk har betalat mer än så för att få en ungdomligare look.