Årets bil - när form slår funktion
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-11-30
"Innovativ design i första hand", står det på hemsidan caroftheyear.org. Jo visst, lika nyskapande som Philippe Starcks månlandarliknande apelsinpress som är omöjlig att använda!
Årets bil är ett jippo med mycket pengar i potten. Den tillverkare som får en modell vald kan räkna med mycket uppmärksamhet och god draghjälp en lång tid framåt.
Men är Årets bil synonymt med Årets bästa bilköp? Nej, långt ifrån.
Renault vann titeln första gången 1966 med R16, världens första halvkombi (bortsett från en amerikansk för länge sedan bortglömd 1940-talsflopp).
Den excentriske formgivaren Philippe Char- bonneaux hade konstruerat ett helt nytt koncept med stor flexibilitet, goda utrymmen och för den tiden mycket fina köregenskaper.
R16 var en chockerande bil och ett lika djärvt som självklart val till Årets bil.
Halvkombikonceptet fick åtskilliga efterföljare och R16 startade en trend som står sig än i dag.
1982 var det Renaults tur igen, men vem minns R9?
Clio blev årets bil 1991. Det var en bra och duglig småbil, inte mer.
Scénic däremot var en ny trendsetter med sitt högbyggda utrymmeseffektiva koncept. Utmärkelsen 1997 var helt rätt.
Vissa år luktar valet mygel lång väg. Det kan handla om taktik eller mutor, patriotism eller kartellbildning.
Vinnaren Alfa 147 för två år sedan såg först ut att vara resultatet av rena maffiafasonerna. Lite större 156 hade ju vunnit 1997 och 147 är i princip samma bil. Hur kan samma bil vinna två gånger?
Men det visade sig att jurymedlemmarna schabblat till det. Vissa vägrade att rösta på nytänkande hybriden Prius från Toyota och andra straffade ut blivande succén Ford Mondeo för att man (felaktigt) misstänkte att Ford fusktrimmat motorn! Och då vann Alfan på diverse charmröster.
Förra årets bil Peugeot 307 har allt en vinnare ska ha och den kommer att bli en långlivad succé med många efterföljare.
Bilen är högre än en konventionell bil men inte lika hög som en familjebuss. Den ser ut som en bil men är rymlig som en buss.
Men vad för nya Mégane med sig?
"Innovativ design i första hand", står det på hem- sidan caroftheyear.org. Jo visst, lika nyskapande som Philippe Starcks månlandarliknande apelsinpress som är omöjlig att använda!
Méganes nydanande bakända stjäl, vilket också framgår i juryns motiveringar, utrymme i både baksäte och bagage.
Ja, men då är väl formgivningen diskvalificerad?
Form för formens egens skull har aldrig tilltalat mig och har sällan blivit särskilt långlivad.
Juryn säger också, och jag instämmer, att åkkomforten är bra, inredningsmaterialen fina och att den aktiva och passiva säkerheten tycks vara god.
Däremot håller jag inte med om att köregenskaperna är bra, att bromsarna är särskilt märkvärdiga eller att priset skulle vara lågt. Tvärtom blir Mégane dyrast i klassen.
Men vad hade de 58 europeiska biljournalisterna i juryn att välja mellan? Inte så mycket kanske.
Av 30 nominerade modeller gick sju till final. Svenska Saab 9-3 och Volvo XC90 sorterades bort direkt och hade aldrig chansen i slutomgången.
Mazda 6 kom på andra plats vilket förbryllar en aning, bilen är ju inte bättre än Mondeo för två år sedan och även om den är ett stort steg för Mazda är den en parantes i bilhistorien (läs hur illa den klarar svensk vinter på sidorna 12-21).
Trean Citroën C3 var värd mer poäng men taktikröstande fransmän tvingades att välja sida för att få Mégane på tronen.
C3 är lika nydanande i småbilsklassen som Peugeot 307 i Golfklassen.
Därefter kommer småbilen Honda Jazz med innovativa lastmöjligheter men synnerligen dåliga köregenskaper, Ford Fiesta med utmärkta köregenskaper men inte så mycket mer, Opel Vectra, en gubbsoffa som inte blev lika bra som Saab 9-3 och Mercedes E-klass, ett stycke utmärkt tysk ingenjörskonst till alltför högt pris.
Vi får se om ett par år om Mégane blev flipp eller flopp.