”Myten som inte vill dö”
Uppdaterad 2013-08-23 | Publicerad 2012-04-02
Dubbar dödar; det är myten som inte vill dö.
Myten frodas hos forskare och politiker med en dold agenda. Politikerna och deras tjänstemän vill ha bort dubbarna för att de sliter på asfalten. Och forskarna som lyckas hitta ett samband mellan död och dubbpartiklar belönas med nya frikostiga forskningsanslag.
Så här ligger det till:
Dubbdäck, som ger överlägsen trafiksäkerhet på både vinterväg och asfalt, sliter på asfalten. Det är inget att hymla med.
Slitaget kostar pengar när gator och vägar måste asfalteras om med lite kortare intervaller än om alla körde utan dubb.
Och ja, det bildas partiklar som är skadliga.
Men alla har sett resterna efter sanden som snösvängen lagt ut under vintern. Den ligger i flera centimeter tjocka lager mellan hjulspåren, vid sidan av vägen eller mot gatornas rännstenar. Och alla har sett hur det dammar när bilar kör förbi.
Dammet består dels av sanden som mals sönder av alla bilar som passerar, oavsett däcktyp, dels av det som dubbarna slitit upp från asfalten.
Det där är inte nyttigt att andas in.
Men de flesta mår inte särskilt dåligt av dammet. Astmatiker mår mindre bra, och kanske en del äldre personer.
När forskarna slår fast att dammpartiklarna dödar 30 - 40 personer om året bara i Stockholm, och ännu fler runt om i landet ska vi lägga märke att de inte nämner vilka det är som dör. Men det handlar om äldre personer som redan har problem med luftrören, och de dör kanske tre, fyra månader tidigare än de gjort om de inte andats in de här partiklarna.
Jag vill inte verka cynisk, men när partikelforskarna talar om 30 - 40 döda, som ändå skulle dö ett par månader senare så visar statistik från Trafikverket att den som inte använder dubbdäck löper dubbelt så stor risk att dödas i en halkolycka! Och nu talar vi om hela befolkningen, från småbarn, unga, studerande och småbarnsföräldrar. Människor som har femtio, sextio år kvar att leva.
Men inte nog med det här. Forskarna har inte bemödat sig, trots tio års skattefinansierad forskning på heltid, om att räkna ut hur mycket av partiklarna som kommer från dubbarna och hur mycket som kommer från sanden som ligger kvar efter snösvängen.
Min gissning är att max fem procent kommer från dubbslitaget och mer än 95 procent från sanden. Och den sanden borde kommunerna se till att sopa bort så fort som möjligt.