Gör om! Gör rätt!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-02-28 | Publicerad 2012-02-27

Gymnasielärare: Nya betygssystemet orättvist mot eleverna

Det har nu gått en dryg termin sedan den nya sexgradiga betygsskalan infördes i svensk skola, och eleverna börjar så sakta inse faktum: det krävs i allmänhet mer av dem för att nå betyget A, än vad det tidigare krävdes för MVG. Det är ett väntat och också önskat resultat, och borde därför inte innebära något problem.

Men det finns ett stort aber. När dagens gymnasieelever i framtiden ska söka till högre utbildning kommer de att konkurrera om utbildningsplatserna med sina betyg. Enligt rådande antagningsregler kommer de att ingå i samma kvotgrupp som de elever som bara något år tidigare gick ut med betyg från det gamla betygssystemet.

Konsekvensen blir att de första generationerna elever i det nya gymnasiet kommer att missgynnas när de om ett par år söker till högskolor och universitet. Allt beroende på att de tvingas konkurrera med dem som har betyg från det äldre, mer frikostiga systemet.

De som kommer att drabbas hårdast är de elever som aspirerar på de mest attraktiva utbildningarna, och som därför satsar på de högsta betygen. För trots den uttalade viljan att det ska vara färre elever som får A i det nya betygssystemet, än det var som fick MVG i det äldre, så ger båda betygen exakt samma meritvärde, det vill säga 20 poäng. Det är elevens genomsnittliga meritvärde som avgör vilka utbildningar eleven kan antas till. Det är med andra ord uppenbart att antagningssystemet i sin nuvarande utformning är orättvist.

I skolans värld är rättvisa dygden framför andra. Det finns därför en uppenbar risk att många lärare drar slutsatsen att MVG och A faktiskt måste anses vara ekvivalenta, och tolkar kursplanerna med detta för ögonen. Det är en inte helt ologisk slutsats, inte minst när man har ansvar för att ge elever ett betyg som hela deras framtid kan vila på. För vilken lärare vill ge en elev sämre framtidsmöjligheter bara för att han eller hon är född fel år?

Risken blir alltså att många lärare väljer att på egen hand skapa rättvisa, med följden att vi återigen kommer att få se oproportionellt många höga betyg. Ett resultat som skulle vara i direkt motsättning till den minskning av betygsinflationen som var målet.

Det är av yttersta vikt att regeringen åter ser över frågan. Den enda rimliga slutsatsen är att införa två kvotgrupper: en för elever med de äldre betygen och en för dem med de nya, åtminstone under en övergångsperiod.

Utbildningsministern har – trots många invändningar från såväl lärare som elever – tidigare avvisat en sådan lösning. Men så behöver han inte i sitt dagliga arbete se hur desperationen skriker i ögonen på de elever som för varje missat A inser att de kommer allt längre från sin drömutbildning.

Det är lätt att vifta bort dessa elever med att de helt enkelt får plugga mer om de önskar högre betyg. Men för en lärare som vet att en elev som i dag inte får högsta betyget skulle ha fått det ett år tidigare, enbart på grund av att det då var andra kursplaner som gällde, är det svårt att somna på kvällen. Då är det lätt att dra slutsatsen att betygsnivåerna av rättviseskäl måste höjas – även om det strider mot den ambition som låg bakom betygsreformen.

Med olika kvotgrupper hade både elever och lärare kunnat känna sig betydligt lugnare. Om regeringen inte gör något är risken mycket stor att man eliminerar de förutsättningar som annars finns för en framgångsrik reform av betygssystemet.

Daniel Sandin