Sverige måste skydda Jas Gripen-projektet

Peter Hultqvist: Medlemskapet i Nato får inte förändra detta

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-06-18

helskärm

DEBATT. En ny generation Jas Gripen E är på väg till leverans för de svenska förbanden. Den kommer att vara ännu ett exempel på högtstående svensk ingenjörskonst och flygteknologi.

För nordiska operativa förhållanden är den i särklass och är för att ge de nordiska flygvapnen maximal slagkraft nödvändig vid sidan av det amerikanska F-35 som köpts in av Norge, Finland och Danmark.

Det är därför med förvåning det nu kan noteras att det i debatten ställs frågor om Gripenprogrammets framtid. Detta trots att nuvarande beslut gör att Sverige kommer att operera Gripen i ytterligare 40 till 50 år.

Samtidigt har processen mot vad som ska komma efter den nya Gripen inletts. Och då höjs rösterna om att Sverige inte kan bära kostnaderna eller har tillräcklig potential för den avancerade teknikutveckling som krävs. Någon skrev att det kanske är dags för Gripenprogrammet att tänka på ”refrängen”.

Självklart noterar Gripens konkurrenter varje tveksamhet i Sverige. Det används senare i den stenhårda konkurrens som den internationella marknaden för stridsflyg utgör.

Det är dessutom en marknad där man agerar med nationella intressen som grund. Andra tillverkare ser gärna att Gripensystemet slås ut och att de slipper en konkurrent. Dessutom vill man gärna ta över det svenska kunnandet.

Konkurrensen på denna marknad handlar inte enbart om prestanda och pris. Det handlar också om politiska relationer och bland annat informella löften om säkerhetsskydd när marknadsföringen blir tillräckligt tillspetsad.

Den så kallade konkurrensen är inte på justa villkor. Mer än en gång har det ”bästa” alternativet fått stå tillbaka för andra intressen.

Det kunnande och den kompetens som Sverige förfogar över genom Gripensystemet är mycket stor. Vårt land befinner sig här i världsklass och dess betydelse måste värderas därefter.

Gripen kan även i framtiden vara ett projekt som levererar i nästa generations stridsflyg. Men det handlar då i hög grad om i vilken mån politiken är beredd att markera detta som ett nationellt utvecklingsprojekt. I dag är inte tydligheten på den punkten tillfredsställande.

Visserligen är stridsflyget i dag klassat som ett svenskt väsentligt säkerhetsintresse. Det innebär att stridsflyget och dess utveckling är starkt knutet till kärnan i det svenska försvaret.

Men vad det betyder långsiktigt i förhållande till nästa generations stridsflyg kräver en tydlighet i agerandet från framförallt regeringen och i förlängningen riksdagen.

Visst är det rimligt att Sverige söker internationella samarbetspartners. Märkligt vore det annars. Men man ska då ha klart för sig att värdet på svensk erfarenhet och kunnande är sådant att det måste värderas också i ekonomiska termer. Det kan vara så att eventuella samarbetspartner ser värdet, men inte är beredda att betala ett rimligt pris för det.

Om man från svensk sida accepterar sådana avtal blir balansen felaktig.

Svenskt kunnande tillförs då i projektet samtidigt som vårt land ska betala avsevärda belopp i utvecklingskostnader. Det blir mycket fördelaktig för eventuella partners, men ekonomiskt tungt för Sverige.

I praktiken riskerar vi att sälja ut kunnande och kompetens på ett för Sverige ofördelaktigt sätt.

Balansgången i den här typen av förhandlingar är alltid svår. Dessutom så har olika länder på grund av bland annat geografisk placering ofta kravbilder på operativa förmågor som skiljer sig åt. Kompromisser kan här leda till slutprodukter som både blir dyra och inte är operativt tillfredsställande.

Flera sådana negativa exempel är ett faktum vilket är värt att tänka på i dessa tider när vikten av att centralisera och ”harmonisera” vapenproduktion är på modet.

I dag är det svårt ha en uppfattning om hur stridsflyget ska se ut långt in i framtiden. Men det är inte svårt att ha uppfattningen att Sverige måste se stridsflyget som ett mycket långsiktigt nationellt utvecklingsprojekt.

Vi har så mycket av kompetens och kunnande och det måste vara ett nationellt intresse att även långsiktigt ha ett stridsflyg som är byggt för svenska och nordiska förhållanden. Medlemskapet i Nato förändrar inte detta grundläggande förhållande.

Peter Hultqvist, ordförande i riksdagens försvarsutskott (S)

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.