Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Elitens feminister svartmålar förorten

Debattören: Nu räcker det med provokationer och hatkampanjer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-03-27 | Publicerad 2017-03-26

Den väletablerade makteliten är mer än nöjda med att patriarkatets epicentrum nu har placerats på Rinkeby torg, skriver Ulla Dine Malmsten.

DEBATT. Inför Pride-festivalen 2015 krävde moderaterna Ole-Jörgen Persson i Spånga-Tensta och Benjamin Dousa i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnder att regnbågsflaggan skulle hissas i Stockholms norra förorter, Tensta, Hjulsta, Rinkeby och Husby. Den högerextrema sajten Fria tider var snabb att uppmärksamma kravet.

Förorterna i Järvaområdet har sedan dess utsatts för en hänsynslös, eskalerande smutskastningskampanj i rikstäckande och utländska medier.

Våra politiker i Stadshuset och i stadsdelsnämnderna har antingen medverkat i hatkampanjerna eller varit passiva åskådare. De politiker som vågat försvara Järvaborna har utsatts för förtalskampanjer i rikstäckande massmedier.

I dag styrs 19 000 invånare i Tensta, där över 80 procent röstade rödgrönt, av personer från Spånga villaområde.

Tillstånd har delats ut till demonstrationer med massivt polisuppbåd i Tensta, Rinkeby och Husby. Jippon anordnade av bland annat sverigedemokraten Jan Sjunnesson och hans åsiktsfrände Mona Walter, manifestationer vars enda syfte har varit att kränka invånarna, sprida rasism, islamofobi och klassförakt.

SVT har också ställt sig till förfogande, en av eliten hyllad feministisk aktivist i Husby fick visa svenska folket att någon skrivit ”hora” på en vägg (undrar var i Sverige man inte kan hitta det?).

Det har tagits som intäkt att män i området är hotfulla och inte respekterar kvinnor. Nu ska förorterna byggas om i ”feministisk” anda. Välbetalda, kvinnliga tjänstemän, ska rensa bort männen från allmänna platser – men problemet med råttorna, det får vi ha kvar.

Män i våra förorter beskrivs allmänt som kvinnoförtryckare, balkongmördare, skäggiga skuggor, jihadistkrigare, terrorister, ligister och brottslingar.

I Sveriges riksdag har en enad front bildats mot ”männen i förorten” av privilegierade feminister och politiska partier i regnbågens alla färger, från blått till rött.

”Hedersvåldet” har utsetts till förorternas viktigaste ”sociala problem” och de intellektuella i Stockholms innerstad sväller av moralisk indignation.

De väletablerade ”männen” är mer än nöjda med att patriarkatets epicentrum ligger på Rinkeby torg, eller vid grillkiosken där en del av tonårskillarna som fick IG i skolan hänger. Där har vi ”patriarkatet” som ska bekämpas med alla medel, även med skarpladdade vapen om det skulle krävas.

När hedersmordet på Fadime, som begicks för 15 år sedan i Uppsala, ska illustreras i Aftonbladet så är det ett flygfoto på Västerby backe i Rinkeby, inte Uppsala domkyrka, som är på bild.

Stockholm är Sveriges huvudstad, här finns den politiska och kulturella eliten. De bor i innerstaden och i de välbärgade bostadsområdena i Stockholms län. De är de privilegierade medborgarna, som har den ekonomiska makten i ryggen. Ska Stockholms politiker bara representera befolkningen i innerstaden?

Ska de ha monopol på den politiska agendan, analyserna och rätten att sätta normer? Ska invånarna förorterna endast underordna sig?

Förorten beskrivs med nedsättande ord som ”utanförskap” och ”marginalisering”.

Alla utanför innerstaden lever ”utanför” – i ”marginalen”. Men de ekonomiska villkoren i förorten är inte unika, stora delar av Sveriges befolkning har drabbats av ökade ekonomiska klyftor, oavsett etnicitet. Laxå (14 900 kr/mån) har lägre medelinkomst än Rinkeby (16 000 kr/mån).

I dag äger 20 procent av Sveriges befolkning nära 90 procent av landets ekonomiska tillgångar. Har de övriga 80 procenten i dag något politiskt parti som företräder deras intressen?

Över 80 procent av väljarna i södra och norra Järva röstade rödgrönt i senaste valet, när ska partierna ställa upp för sina väljare?

Eller är det identitetspolitiken i Stockholms innerstad som ska få sätta agendan? Ska fokus ligga på hbtq-frågor och queer-feminism? Poängen med hbtq-kampen kan inte vara att de ”förfinade, känsliga medborgarna” ska höja sig över den obildade, grå massan.

Identitetspolitik kan inte ersätta kampen mot ekonomiska, sociala orättvisor.

En övervägande del av Sveriges folk, även i södra och norra Järva, är för kvinnors och mäns lika rättigheter, är för kvinnors kamp för bättre livsvillkor. Våld mot kvinnor anses allmänt som oacceptabelt, kvinnojourer och hjälp till våldsutsatta kvinnor är ingen fråga som skapar stora motsättningar.

Få anser att män är onda och att kvinnor är goda eller att mannen är kvinnans främste fiende. Det finns motsättningarna mellan kvinnor och män, men i stort har kvinnor och män i förorten gemensamma politiska intressen. Kampen mot sociala orättvisor, diskriminering och de växande ekonomiska klyftorna i Sverige borde stå i centrum i det rödgröna blocket.

Den tilltagande fascismen är ett uppenbart hot mot invånarna i Järva. Det räcker med provokationer! Och vi har en gemensam svensk flagga som kan användas vid flaggdagar.


Ulla Dine Malmsten, boende i Rinkeby


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.