Snälla, låt oss rädda liv – utan att bli dödade
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-04-28 | Publicerad 2016-04-27
Brandmännens Riksförbund: Vila i frid kollegor – nu måste det bli en ändring
DEBATT. Återigen har vi flaggorna på halv stång och jag har nyss deltagit i en tyst minut för en kollega.
Jag är bedrövad och ledsen och önskar jag kunde skriva att jag är överraskad – men förutom dödsolyckorna är incidenterna vid vägarbeten som inte leder till skador många. Mörkertalet är stort.
Vid Munkedal fick en brandman som arbetade med att rädda och hjälpa oss samhällsmedborgare betala det ultimata priset. Igen. Vad är det som händer och vad har vi för trafikkultur? Var är respekten eller åtminstone någon enda tanke på att här pågår ett viktigt, ofta livsviktigt arbete? Och vad är det som är så svårt att förstå?
Vi finns ute längs vägarna för att hjälpa människor och för att rädda liv och det är fruktansvärt sorgligt att folk inte visar respekt för vårt arbete och inte håller nere hastigheten vid olycksplatser. Trots varningar, blåljus och avspärrningar så kör många på precis som om inget hänt. Rapporterna om detta är många.
Men vi måste också titta på våra egna rutiner. Visst finns det riktlinjer och arbetsbeskrivningar men är de tillräckliga, eller går det att göra mer? Uppenbarligen, eftersom det här är tredje dödsolyckan på kort tid – och det får inte hända igen.
Jag är så ledsen och har fullt sjå att hålla tillbaka frustrationen i denna svåra stund och kanske är det enklast att skylla på andra och inte se våra egna tillkortakommanden, men alla stenar måste vändas och det borde ha skett tidigare.
Vi måste ta till oss av goda exempel, titta utanför våra gränser och inse att en del av problemet handlar om hur vi är organiserade.
Enligt reglerna bör vi anlita polisen när vi behöver stoppa trafiken tillfälligt. I Tyskland har räddningstjänsten alltid en speciellt avdelad brandman som endast sköter säkerhet för räddningpersonalen på en olycksplats. Vad kan svensk räddningstjänst lära av det?
Regelverket säger också att vi ska använda ett tungt fordon som buffert och påkörningsramp. Men hur mycket manskap och vilka resurser har polisen och räddningstjänsten och motsvarar verkligen en brandbil alltid stor lastbil?
Våra rutiner och arbetsbeskrivningar måste anpassas till riskerna att arbeta på olika olycksplatser. Det här är inte lätt eftersom avstängningar kan skapa följdolyckor och försvåra för ambulanser och polisen att komma fram till olycksplatsen.
"Använd spikmattor", skrev någon och visst, det stoppar, men det stoppar allt. Och vem ska ta hand om alla dem när räddningstjänsten inte har numerären och polisen inte kommer?
Oavsett våra rutiner, som kommer att nagelfaras, så måste ni bilister skärpa er. Det gäller inte att komma fram först och till vilket pris som helst. Visa hänsyn och snälla, tänk till lite.
Att vara bilist är att anpassa sig till väg, väglag, övrig trafik och de omständigheter som råder. Har det skett en olycka är det vad som gäller från och med i dag. Det som hände i Munkedal, Attunda och Örkelljunga får inte upprepas. Ingen brandman ska behöva mista livet på sitt arbete.
Du blir sen till jobbet, till mötet eller till hemmet – men du är hel, ren och frisk och du kommer att komma fram. Det är värre med dem som råkat ut för en olycka och även du vill säkert att vi som tar hand om de skadade kan fortsätta med det. Riskfritt och med fullt fokus på att hjälpa och rädda liv.
Det hade du velat om det var du eller de dina kära som drabbats, eller hur? Liv och hälsa går före din framkomlighet. Respektera avspärrningar, följ anvisningar och visa hänsyn så sköter vi resten.
Alla tankar och känslor finns i dag i Munkedal. Hos anhöriga, vänner och kollegor och det är så ledsamt att det ska behöva vara så här. Vila i frid kollegor.
Peter Bergh
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.