Partierna släpper fram olämpliga nämndemän
Debattören: För lätt att få uppdraget – då blir det så här
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-08
DEBATT. I en hast har Solna tingsrätt blivit rikskänd genom en underlig dom med formuleringar vi inte trott vara möjliga. Hur kunde det bli så galet?
Två instanser borde ta ansvar för detta: de politiska partierna och Domstolsverket.
Bland advokater och många andra är åsikten utbredd: nämndemän utgörs av krafset som finns kvar av förtroendevalda när byggnadsnämnder, teaterstyrelser, kommunala bolag och annat tagit sitt. Krafset ingen annan velat ha. Det är givetvis en våldsam överdrift, men ändå – det ligger en del i det.
I nitton år var jag nämndeman i Stockholms tingsrätt, landets största domstol. Ofta mötte jag enfaldiga, oförsonliga och främlingsfientliga människor bland kollegerna.
Ibland tyckte jag att de var fler där än i andra sammanhang. Men det fanns också fantastiska människor med integritet, kunskap och styrka. Fast det är förekomsten av de förstnämnda som är problemet.
Eftersom uppdraget har så lågt anseende är det begripligt att det är svårt att hitta kompetenta personer till det. De senaste årens intensiva svartmålning, inte minst i medierna, har också gjort sitt till.
För att bli nämndeman behöver man inte vara medlem av ett politiskt parti. Det är jag själv ett exempel på. Men de politiska partierna nominerar nämndemännen, och det ska vi vara glada för. Det finns inget bättre instrument. Både det och hela nämndemannainstitutet är som demokrati: fullt med brister, men det minst dåliga alternativet.
Fast problemet är att partierna knappast ägnar någon större omsorg åt vilka man nominerar som nämndemän. Jag hörde ofta klagomål från juristdomare och vaktmästare att partierna aldrig reagerade inför påpekanden när folk var uppenbart olämpliga.
Bekymmersamt nog tycks SD för närvarande vara enda partiet som lägger ner möda när man nominerar nämndemän – rättsfrågor är en av partiets hjärtefrågor. Och det borde oroa den som inte delar SD:s syn på det området.
Dessutom kan det rent teoretiskt sitta tre SD-ledamöter och döma. Numera. Det har Domstolsverket sett till.
I Solna tingsrätt bestod nämnden av två centerpartister och en moderat.
Fram till 2015 var sådant i stort sett omöjligt. Under mina många år i rätten var det mycket ovanligt med flera företrädare för samma parti i samma mål. Enda undantaget var akutmål. Då kunde fortfarande den breda representativiteten i nämnderna garanteras.
Men 2015 tappade Domstolsverket besinningen efter den hetsiga kritiken mot nämndemännens partipolitiska koppling, och plockade bort alla partipolitiska etiketter. I dag vet inte de som sätter samman nämnderna vilka partier som finns representerade.
Domstolen, det vill säga administrationen som satte ihop tjänstgöringsschemat och vaktmästarna som ringde in till extra tjänstgöring, såg förut aktivt till att nämnden bestod av så skilda representanter som möjligt. Enbart därigenom gick det att undvika ensidig partipolitisk dominans.
Risken att rättegångens parter skulle sitta framför en homogen nämnd, alla med samma partibeteckning, fanns inte tidigare. Tvärtom var de partipolitiska etiketterna en garanti för att nämnderna var brokigt sammansatta. De bestod alltid av olika partirepresentanter som, på papperet åtminstone, stod för skilda samhällsuppfattningar. Och det fungerade utmärkt eftersom alla hade just etikett. Det var ett genialt systemet.
Men utan etiketter är det omöjligt.
Att tillfredsställa några högröstade kritiker blev viktigare för Domstolsverket än att kunna garantera rättssäkra processer, där parterna kan förlita sig på att nämnderna är allsidigt tillsatta.
Det hade varit bättre om Domstolsverket hade ansträngt sig för att förändra kårens sammansättning genom att till exempel justera ersättningsvillkoren, och inte minst att öka prestigen för uppdraget så att man inte behöver ha skämsluva på sig för att medge att man är nämndeman.
För det är ett fantastiskt uppdrag.
Pia Gadd, journalist och författare, bl a till boken ”Domstolen” 2017.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.