Terrorister stoppas inte av EU:s register
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-01-04 | Publicerad 2015-12-28
EU-parlamentariker (MP): Det öppna samhället hotas av vår rädsla
DEBATT. Nyligen röstade EU-parlamentets utskott för mänskliga fri-och rättigheter igenom ett förslag som innebär att EU-länderna kan bli tvungna att införa ett register som kallas PNR (passenger name records). Det ska innehålla information som flygbolagen samlar in om passagerare, till exempel namn, adress, telefonnummer, kreditkortsuppgifter, resplan, bagageinformation och platsnummer.
Uppgifterna ska sedan sparas upp till fem år och skickas till de ansvariga myndigheterna i EU:s medlemsländer.
Förespråkarna hoppas att PNR-registret ska bidra till att upptäcka terrorister i ett tidigt skede. Men det finns få skäl att tro att det är en effektiv eller proportionerlig åtgärd. Det finns redan i dag information som inkluderar namn, nationalitet och passnummer som samlas in och används av polis för att söka efter exempelvis efterlysta brottslingar.
PNR innehåller en vidare kategori information, som inkluderar data med känslig information där en individs religion, sociala status och sexuella läggning kan avslöjas. PNR-data jämförs sedan med profiler i förbestämda bedömningskriterier för att upptäcka misstänksamma mönster eller beteenden. Men detta är ett mycket godtyckligt verktyg.
I praktiken är det mycket troligt att vanliga medborgare kommer att stoppas på flygplatser på grund av sitt namn, ursprung, religion eller sociala bakgrund. Dessutom kan den som inte vill bli sedd lätt kringgå PNR-registret genom att exempelvis ta bilen eller betala sin resa kontant.
EU-kommissionen, som har presenterat förslaget, har inte kunnat visa att ett PNR-register är nödvändigt eller proportionerligt. I de allra flesta fall, som vid de terrorattackerna i Paris i november, var terroristerna redan kända av polis och underrättelsetjänst. Lagringstiden, alltså fem år för personuppgifter, är också för lång för ändamålet och det finns en risk att registret missbrukas eller hamnar i orätta händer.
Det problematiska med den här typen av massövervakning är också att det kan skapa en falsk känsla av trygghet, när det egentligen är andra insatser som behövs för att förebygga och stoppa terrorism. Till exempel behövs en bättre samordning mellan polis och säkerhetspolis i de olika EU-länderna, så att de lättare kan utbyta information. Istället för att avsätta fem miljarder kronor på ett PNR-register kan pengarna användas till gränsöverskridande polisarbete via Europol eller Eurojust.
Faktum är att varken den omfattande massövervakningen via NSA i USA eller signalspaningen via FRA i Sverige har lett till att en enda terrorist har fällts i domstol. Det som har lett till att terroristhandlingar har kunnat avslöjas vid ett antal tillfällen har varit traditionellt polisarbete. Vi behöver också satsa mer på socialt arbete och minskat utanförskap för att motverka våldsbejakande extremism och även stoppa tillgången till illegala vapen.
På grund av terrorattackerna tidigare i år har det nuvarande PNR-direktivet rusat genom lagstiftningsprocessen trots att det innehåller långtgående förslag om massövervakning av alla flygpassagerare inom EU. Men vi får inte upprepa samma misstag som gjordes år 2005, när direktivet om lagring av data antogs under mycket liknande omständigheter bara tre månader efter terroristattackerna i London, och därefter ogiltigförklarades av EU-domstolen. Det är när det öppna och fria samhället hotas som det är som viktigast att inte låta rädsla ersätta vårt förnuft.
EU-parlamentariker (MP)