Nu är det nog – jag lämnar äldrevården
Undersköterska: Det gör ont i mitt hjärta, jag gråter för de äldre
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-04-12 | Publicerad 2017-03-11
DEBATT. Jag är undersköterskan som gett upp. Efter att ha jobbat i mer än nio år för kommunen så har jag bestämt mig för att ge upp. I stället ska jag själv kämpa för de äldre. Jag kan inte längre se hur utvecklingen rasar.
Efter varje arbetspass kände jag mig utsliten, dels för det höga, orealistiska, omänskliga arbetstempot och dels för att jag fick höra från mina vårdtagare om hur ensamma de kände sig. Ett tag grät jag i det tysta för dem.
Några lever i misär och många är så ensamma att det gjorde ont i mitt hjärta. Så ont att jag inte visste vad jag skulle göra.
Nästan alla arbetsplatser jag har jobbat på, i Sverige, har en chef som hellre pratar om ekonomiska nedskärningar och byter samtalsämne när vi i personalen tar upp problemet, än att rycka ut till de äldre, vända sig till chefer på högre nivå och lösa det.
Ett exempel: En undersköterska har en vårdtagare i duschen och hjälper denna. En stressmoment i sig, då det är risk för fallolycka i badrummet. Under den här tiden får undersköterskan larm från pensionärsjouren. Samtidigt som undersköterskan tar emot samtalet så säger vårdtagaren jag är så ensam, livet är så tråkigt. Eller "hemtjänsten städar min lägenhet var tredje vecka och endast två rum och kök men jag har ju större lägenhet" eller "hemtjänsten har nästan aldrig tid för mig" eller "kan du sitta och titta på tv med mig?"
Vad ska jag svara då? "Ursäkta jag har ca 20 till 30 vårdtagare att ta hand om och ett larm nu". Vilket skämt. "Ta hand om" betyder i princip att jag stampar in och skyndar mig ut till nästa och så vidare.
Ta hand om era äldre. Sluta tjata om nedskärningar och fokusera er på att lösa problemet i hemtjänsten och äldreboenden. Ge dem fin mat, ge uppskattning, mer tid mer kärlek.
Den som inte får hjälp med sin ensamhet riskerar att bli allt mer isolerad och få svårt med sociala kontakter. Människan är en social varelse.
Utifrån min breda erfarenhet så har jag sett att ofrivillig ensamhet leder till smärta i själen, ibland i form av ångest som sätter sig på bröstkorgen och ger upphov till andnöd, det leder till orörlighet som i sin tur leder till förvirring och snabbare utveckling av demens, för att inte tala om lidandet för den enskilda.
Att bli gammal är inte lätt, då är det en tröst att få veta att man har någon. Ibland känner de äldre sig som en belastning för sina anhöriga, de vågar inte berätta om sin ensamhet av rädsla.
Den enskild största bidragande orsaken som påverkar känslan av ensamhet inom hemtjänsten är att man tycker att personalen inte har tillräckligt med tid.
Äldre behöver mer tid, kärlek och gemenskap.
För mig är det viktigt att hålla hög kvalite på det arbetet som jag utför. Men eftersom jag inte kunde garantera det för mina kära äldre så gav jag upp jobbet.
Hanna Bergstedt, utbildad undersköterska med akutsjukvårdsinriktning.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.