Nätet är inte bara av godo

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-15

Michael Krona: Internet kan bidra till avmoralisering av unga människor

Med anledning av det tragiska självmordet i Järna, där en 21-åring valde att ta sitt liv och samtidigt delge sina handlingar direktsänt på nätet, har framförallt internet och Flashback stått i centrum för debatt. Allt från självmordsforskare, psykologer, medievetare och nätforskare har uttryckt diverse åsikter och synpunkter på mediernas funktion i händelsen i allmänhet, och internets i synnerhet.

Debatten känns igen från till exempel skolmassakern i Finland där en ung man via Youtube förmedlade material som måhända skulle kunnat hjälpa till att förhindra det som skedde. Skillnaderna mellan dessa fall är naturligtvis många, men den kanske viktigaste är de på Flashback uttryckta kommentarer och synpunkter som inte bara var många utan även av det hetsande och pådrivande slaget som kan varit en bidragande orsak till det djupt tragiska utfallet.

Och det är här som det utifrån ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv ligger en brinnande aktuell fråga: vad har man för ansvar som enskild individ för det man skriver och publicerar på nätet och dessa forum, och framförallt varför kan människor till synes ohämmat delta i en uppmuntran till självmord? Vad säger det om den mänskliga moralen?

Med Internets snabba framväxt under främst 1990-talet öppnades nya möjligheter för människor att uttrycka sig men också att vara någon annan än den man är i det verkliga livet. Formerna för social samvaro, gemenskap och identitetsskapande förändrades radikalt.

Att man kan vara anonym på nätet och bland annat därmed särskiljas från den sociala interaktion som skapas i den fysiska verkligheten är inget nytt, men debatten kring dess konsekvenser når sällan en fördjupande dimension. Begrepp som ansvar och moral tycks ibland förbli gömda i dunkel när kopplingen mellan kultur, samhälle och medier ska diskuteras. För att kunna förstå relationen mellan dessa och de ovan beskrivna fallen där mänsklig tragik och medieanvändning framställs som tydligt sammanfogade, är det nödvändigt att reflektera över moraliska och ansvarsrelaterade aspekter.

Naturligtvis är det inte så att människan per automatik blir en likgiltig varelse så fort man kan anonymiseras på ett nätforum. Julia Skott skiljer på internet och Flashback genom att i Aftonbladet skriva: ”Internet är fullt av falska identiteter, folk som fejkar sin egen eller ett påhittat barns sjukdom, folk som försöker sympati-lura till sig pengar eller uppmärksamhet. På Flashback, där det varje dag postas länkar som är långt mer grafiska och äckliga än en hängning, är man cynisk; instinkten är att ifrågasätta och ironisera”. Därefter pekar hon, precis som Marcin de Kaminski i sin debattartikel i samma tidning, på forumens socialt gemenskapande effekter och att internet också faktiskt räddar liv. Det är visat i diverse forskningsrapporter och dessutom viktigt att beakta här.

Men det motsäger inte det faktum att människor som använder forum som till exempel Flashback, naturligtvis har vitt skilda syften med sitt deltagande. Det kan röra sig om sökande efter uppmärksamhet, synlighet, trygghet, spänning eller fascination. Oavsett måste man erkänna att dagens senmoderna samhälle där människors världsbild och verklighetsuppfattning till stora delar grundar sig i mediernas representationer och former, är ett samhälle som inte förespråkar eller värnar om ansvar och moral som mänskliga företeelser.

När Marcin de Kaminski skriver att: ”Gemenskapen på forum som till exempel Flashback menar jag är i grunden positiv. Internet erbjuder sällskap åt de ensamma, en röst för de röstlösa. På det sättet kan internet erbjuda den basala trygghet som många behöver. Särskilt på Flashback, där människor som har svårt att finna sin plats i det vi kallar vardag möts, är den tryggheten viktig. Att samexistera med andra extremer är viktigare än man kanske tror”, kan jag förstå hans ståndpunkt och till viss del sympatisera med den. Men jag är långt mer oroad över forumens faktiska praktiker som enskilda individer skapar.

Förflyttningen av rummet, från fysiskt till nätbaserat, kan inte beskrivas eller förstås enbart genom att peka på att det är skillnad i sättet att kommunicera. Det måste också härledas till en diskussion om hur det mänskliga beteendet, värderingar, uttrycksformer och moral förändras och vad konsekvensen blir. Och det viktigaste av allt är att konstatera att det inte är existensen av mediet, i detta fall internet och dess forum, som är den avgörande orsaken till utvecklingen. Snarare handlar det om hur människor reagerar på denna existens, hur människor förändras och hur hennes värdegrunder förskjuts. Ansvaret ligger inte i tillhandahållandet av plattformen utan hos den enskilda individen, vilket jag tror många är överens om. Men det behövs en medvetenhet om vad samhällsstruktur, sociala och kulturella förhållanden (vad lär vi oss till exempel om moral och etik och hur byggs dessa ramar för en yngre generation) – har för funktion i människors liv.

Nätforum är inte grunden för en avmoralisering av yngre människor. Men de erbjuder möjligheter och tillhörande risker för denna utveckling, framförallt i ett samhällsklimat som tycks krympa utrymmet för denna typ av mänskliga dimensioner. Vi kan förhålla oss till regelverk och etiska och moraliska principer, men vi måste alltid ställa oss själva frågan om var vår egen moral finns och vilken livssyn vi som samhällsmedborgare ansluter oss till?

Jag delar Marcin de Kaminskis förhoppning om att händelsen i Järna kan göra internet mer omtänksamt och medmänskligt. Men jag är orolig över möjligheterna och den eventuella tidsramen. Åtgärderna åläggs individens eget handlande och det är där all form av utveckling mot ett bättre och mer medmänskligt samhälle börjar.

Michael Krona
Fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap, Malmö Högskola