28 miljarder – jag fattar inte det här
Lisa Magnusson om stödet till bilindustrin
"Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt. Staten och kapitalet, de sitter i samma båt." Jag tänker på den där gamla dängan ibland. Som nu när regeringen har bestämt sig för att skjuta till 28 miljarder för att få två bilföretag på fötter. 28 miljarder. Det är lika mycket som budgeten för hela rättsväsendet, läste jag någonstans. Jag fattar inte det här. Och jag menar inte jag fattar inte på ett retoriskt sätt nu, utan jag fattar verkligen inte.
Ifall ett privat företag verkligen inte funkar, ifall det faktiskt går så dåligt att man måste lägga ned stora delar av verksamheten, varför skall då staten gå in och börja plåstra om det som blöder? För mig är det helt obegripligt. Och jag vet att många tycker att Volvo och SAAB liksom står för något mer än bara bilar. Gamla, nästan förlorade värden som hederligt arbete och trygghet kanske. Men sanningen är ju den att så snart det börjar vina om öronen så gör Volvo och SAAB som alla andra arbetsgivare och slänger de anställda ifrån sig som vore de brännhett bajs. Så varför skall just de här två företagen särbehandlas?
Jag har hört flera olika förklaringar till att det har gått som det har gått för de båda biltillverkarna. Att det är lågkonjunktur, att man satsat fel, att man inte lyssnat på konsumenterna, att alla pengar hamnat hos moderföretagen istället för att gå tillbaka in i verksamheten. Oavsett så är det ju ledningen som har gjort fel. Och det är den som borde sota för det här, inte skattebetalarna.
Jag tror att problemet är att många ser en stark bilindustri i sig som lösningen på alla problem. Vi vill ha det idag för att det var vad vi hade igår. Men industrisamhället håller på att tyna bort och Volvo och SAAB är i sig faktiskt inte nödvändiga för Sveriges fortlevnad. Och ursäkta om jag låter som sorten som närsomhelst kommer att börja yra om att det kinesiska tecknet för "kris" också betyder "möjlighet", men jag tycker att det är så sjukt att hålla just Volvo och SAAB under armarna bara för att. Låt dem sjunka, säger jag!
Vad skulle förresten hända ifall jag imorgon tjackar en lastbil, målar den grön och skriver SPENATBILEN i stora vita bokstäver på sidan? Jag kan kanske köra omkring med den i en månad, jag tänker mig att jag skulle ha en glad trudelutt som går nonstop också så att folk vet när jag är i faggorna. Men till slut upptäcker jag att det inte går, jag drar inte in någon cash alls. Skulle Fredrik Reinfeldt öronmärka en massa pengar för mitt företag då, så att det redde sig? Nej, det är klart att han inte skulle, och det tycker jag är bra.
För staten är till för medborgarna. Alltså borde regeringen investera sina miljarder inte i att dadda en illamående industri utan i att skapa riktiga jobb åt dem som har fått gå från Volvo och Coop och alla andra arbetsplatser. Men så sker inte. Och är det något som borgarna har bevisat med det här så är det att när det kommer till kritan så tror de faktiskt inte på den där fria marknaden som de annars håller så högt. Så frågan är vad de egentligen tror på, tror på, tror på när, tror på när allt är såhär?
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.