Ert drev mot svenska strategin är hopplöst
Debattören: Risken är att ni bara skapar förvirring mitt i coronakrisen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-13
DEBATT. Svensk coronadebatt drivs delvis av mycket namnkunniga forskare som riskerar slå split i folks förtroende för strategin Sverige som nation valt. Dessa forskare och professorer representerar i debatten inte de universitet, alltså myndigheter, som de arbetar för utan agerar som privatpersoner.
Eftersom Folkhälsomyndigheten (FHM) är den expertmyndighet som har det övergripande ansvaret för strategins utformning, och den, som myndighet, enbart behöver svara på frågor, inte debattera, så kommer debattörernas krav på dialog och förändring förbli resultatlösa.
Anledningen till att en grupp svenska forskare nu är högljudda i denna kris är på grund av att de kan någonting om ämnet som de debatterar om.
När de sedan inte får gehör från FHM så hemfaller de i vad man kan kalla ”kompetensinducerat rättshaveri”, det vill säga de känner sig nödd och tvungna att skynda till undsättning med sin kompetens när dödstalen är dramatiskt stigande, trots att den inte är efterfrågad av de som bestämmer.
De är inte villiga att ge sig en tum i sin övertygelse och vilja att hjälpa oss att klara pandemin, vilket kan tyckas sympatiskt. Kompetensinducerat rättshaveri är därför ett förlåtande och förklarande epitet, för det kommer en dag efter pandemin också, och då ska inga broar vara brända för de som engagerat sig.
Jag har själv varit nära att hemfalla i kompetensinducerat rättshaveri exempelvis i mitt arbete i en multidisciplinär grupp där olika specialiteter bestämmer över olika saker, eller när jag självklart visste bättre än min alltför sjuka mammas läkare vilken typ av avancerad behandling hon borde få.
Likaså har nog en och annan it-tekniker blivit irriterad när bostadsrättsföreningen väljer en viss internetleverantör, trots att det är alldeles uppenbart att om de bara frågat hen innan så hade föreningen fått reda på att en annan leverantör vara både bättre och billigare.
Man måste dock till slut vara beredd på att man inte får bestämma om vad som helst, bara för att man kan mycket om det.
Vi forskare är vana att om man bara tänker tillräckligt, framlägger hypoteser och sedan testar dessa ofta nog så får man till slut ett gensvar. Denna mycket viktiga läggning gör att forskare kan gräva ner sig i ett ämne och sedan ägna sig åt detta i flera år.
I fallet med coronadebatten så har läggningen gjort att drevet mot väderkvarnen FHM inte bara varit mycket aktivt och högljutt, utan även resulterat i skapandet av Youtube-kanaler, Facebook- och Twittersällskap och en imponerande kreativitet som driver på denna spiral mot, ja, vad då?
Faktum är den att Sveriges strategi inte styrs politiskt på samma sätt som många andra frågor och därför inte är lika påverkbar genom högljudda debatter.
Svenska politiker kan med sina beslut styra kring skatter, migration och bostadssituationen i Sverige. Men politikerna har inte kompetensen att hindra ett virus från att komma in och spridas i landet och har därför under pandemin varit föredömliga med att inte plocka billiga poänger.
Coronastrategin handlar inte om höger/vänster, utan om en medicinsk kris och en samhällsfara som kräver att vi sluter upp som nation.
Samhället ska vara tacksamt för de 20-talet, i vissa fall världsledande, forskarnas driv, energi och kunskap som resulterat i banbrytande egen forskning. Men det kompetensinducerade rättshaveriet kommer förbli resultatlöst, trots ansträngningen och välviljan. I stället kan de, tvärtemot deras avsikt, skapa förvirring i samhället kring vad akademin egentligen bidrar med i en kris.
Ny forskning från svensk akademi om coronavirus borde i stället lyftas i media, och vi professorer borde fundera på om våra åsikter om FHM:s arbete egentligen är relevant för Sveriges chans att klara höstens utmaningar bättre än vårens.
Givetvis tycker jag att professorer ska tillfrågas av media och andra om sina expertområden och forskning men man bör reflektera om själva debatten ska drivas på av de som inte tillfrågats.
Den debattvillige och kompetenta forskaren behöver inte sluta skriva insändare och twittra om ny kunskap. Men det är passande att i så fall börja med att lyfta det positiva med Sveriges strategi – att vi just nu har en skarp nedgång i antal dödsfall och inlagda i intensivvården. En nedgång från fruktansvärda nivåer.
Säg inte ”byt strategi!” för ingen tycker det är en bra idé att byta en strategi som bland annat innebär att man tvättar händerna, håller avstånd eller stannar hemma om man är sjuk. Däremot kanske man kan komplettera eller vidareutveckla strategin.
Då kanske vi en dag ser den önskade åtgärden tillämpas. För precis som FHM sa från första dagen så ingår det i strategin att ytterligare åtgärder kan krävas beroende på hur samhället tacklar pandemin.
Här ska forskning beaktas, och den är vad den är, oberoende debatten.
Jonas Nilsson, professor i experimentell cancerkirurgi, Göteborgs universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel