Myten: Att klimatpolitik slår mot medborgarna
Sju forskare: Det kryllar av fel när politikerna debatterar klimatkrisen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-06-09
DEBATT. Klimatkrisen toppar EU-valdebatten. Men partierna är djupt splittrade. Kandidater pratar om klimaträttvisa, men det rör allt från nivån på bränslepriset till nivån på havsytan.
Det kryllar av fel i debatten. Inför valet vill vi avslöja en myt som fått spridning och samtidigt lyfta fram forskning om klimatpolitikens möjligheter.
Myten ger sken av att klimatpolitik är något dåligt. Den sägs inte leda till klimatmålen utan vara till skada för samhällsekonomin och allmänheten. Det sägs att det saknas folkligt stöd.
Ofta glider påståendena från faktiska utmaningar till förenklingar – och till lögner.
Att klimatpolitik som minskar utsläppen har betydelse är solklart – varje liten ökning av uppvärmningen ökar klimatskadorna. Att klimatpolitiken överlag skulle drabba sysselsättning eller företags konkurrenskraft är mer falskt än sant. En ambitiös klimatpolitik är bra för ekonomin, och många företag och fackföreningar vill se skarpa klimatmål.
Men medborgarna – drabbas inte de så mycket att klimatpolitiken blir negativ för dem? Givetvis kan enskilda eller grupper möta höga omställningskostnader, men politiken kan motverka de negativa effekterna.
I forskningsprogrammet Fairtrans studerar vi hur klimatpolitiken kan minska utsläppen och samtidigt gynna, exempelvis, låginkomsttagare och glesbygdsbor.
I grunden finns ett gott stöd för en mer ambitiös klimatpolitik
Med genomtänkta policypaket kan klimatpolitiken bli både verksam och rättvis. Och i grunden finns ett gott stöd för en mer ambitiös klimatpolitik, att döma av allt från medborgarråd, till opinionsundersökningar och forskares studier.
Det är en myt att klimatpolitiken är skadlig och oönskad. Klimatpolitik kan ge stora vinster och många väljare efterlyser mer kraftfulla åtgärder.
Vad står på spel i parlamentsvalet?
En avgörande fråga är det som kallas EU:s gröna giv, ett stort policypaket som gynnar miljömål och andra samhällsmål.
Arbetet med given är långt ifrån färdigt. Men om nästa Europaparlament, i linje med opinionsundersökningar, tippar åt det högerextrema hållet riskerar dessa reformer att bromsas.
En kärna i den given är klimatpolitiken. Det klimatpaket som kallas Fit for 55 ger EU en världsledande position i klimatarbetet. Men forskningen visar att ambitionerna bör höjas för att klara klimatmålen i EU och globalt. Nu debatteras ett helt nytt EU-mål för 2040. Det behövs på vägen till att nå det bindande målet om ett klimatneutralt EU år 2050.
Åter säger många högerpartier nej. De högerextrema vill rent av sänka ambitionerna i klimatpolitiken.
Det lär göra att hela EU slår in på samma väg som den svenska regeringen – med rejält ökade utsläpp. Både Klimatpolitiska och Finanspolitiska rådet har starkt kritiserat detta vägval.
Forskningen visar att fortsatt klimatpåverkan är bland det dyraste mänskligheten kan göra. Men den visar också att det går att minska utsläppen och stärka välfärden på sätt som vinner acceptans.
Detta bör vara utgångspunkten för en folklig klimatpolitik – att beakta nivåerna på både bränslepriser och havsytan. Klimatomställningen minskar inte bara utsläppen, den möjliggör nya jobb och stärkt konkurrenskraft, liksom lägre halter av luftföroreningar, rikare natur och bördigare jordar.
Skiljelinjen i parlamentsvalet är skarpare än någonsin i klimatfrågan.
På ena sidan står kandidater som vill minska utsläppen och som vill förena detta med en stärkt välfärd. På andra sidan finns kandidater som utifrån myter driver en motsatt linje, som binder företag och enskilda vid det fossila samhället som forskningen visar är fullt möjlig att lämna.
Varje röst i dag har stor betydelse för det framtida klimatet.
Mikael Karlsson, docent miljövetenskap, Uppsala universitet
Sverker Jagers, professor statsvetenskap, Göteborgs universitet
Mathias Fridahl, docent internationell klimatpolitik, Linköpings universitet
Roger Hildingsson, fil dr statsvetenskap, Lunds universitet
Sara Holmgren, fil dr skogspolitik, SLU
Eva Alfredsson, fil dr kulturgeografi, Uppsala universitet
Daniel Lindvall, fil dr sociologi, Uppsala universitet.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.