Därför vågar vi inte prata om självmord
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-02-18 | Publicerad 2016-02-17
Debattörerna: Nästan alla vet att det skulle hjälpa – ändå ställer vi inte frågan
DEBATT. Det är inte självklart att fråga om man misstänker att en närstående funderar på att ta sitt liv, trots kunskap om att det kan rädda liv. Det gäller särskilt personer 18–29 år, enligt en ny undersökning från Mind.
Varför vågar man inte fråga? Vi har en hel del kvar att göra för att bryta tabu och slå hål på myter kring självmord.
För att bryta tabun och förebygga självmord – måste vi prata om det. Gör vi det dessutom när en person är extra sårbar kan det rädda liv.
Novus har på uppdrag av Mind undersökt allmänhetens kunskap och tankar kring självmord. Målgruppen för undersökningen är den svenska allmänheten 18–79 år och visar följande resultat:
En av tre uppger att det är mycket troligt att de skulle fråga en person i deras närhet om man misstänker att personen funderar på att begå självmord. Omkring 2 av 5 svarar att det är ganska troligt.
Personer i åldersgruppen 18–29 år uppger i högre grad att det inte är särskilt eller inte alls troligt att de skulle fråga.
Samtidigt uppger nästan samtliga (93 procent) att man tror att det i samtliga eller vissa fall går att påverka en person som bestämt sig för att ta sitt liv.
Vi ser tydligt att vi på alla nivåer i samhället behöver hjälpas åt för att skapa bättre förutsättningar för att våga prata om självmordstankar – i skolan, på arbetsplatsen i det privata och i det offentliga rummet. Vi behöver öka kunskapen kring självmord, vad självmordstankar betyder och vad man som närstående kan göra.
Väldigt många människor har någon gång i livet haft självmordstankar. Tanken på självmord som ett slags utväg ur det som just nu känns outhärdligt finns hos många. Vi talar sällan om det. Det borde vi göra. Om vi gjorde det så skulle fler veta att den dödslängtan man känner i stunden också kan vara en längtan efter ett bättre, mera uthärdligt liv. Möjligheten att få stöd och hjälp, akut i stunden och för dem som behöver det, på längre sikt är livsavgörande.
Varje år fattar 1 500 personer i Sverige beslutet att ta sitt liv. Många som tar livet av sig lider av depression och ångest. Depression påverkar verklighetsuppfattningen så djupt att det kan vara mycket svårt att se annat än fullständig hopplöshet. Depression kan ha många orsaker såväl inre som yttre.
Gemensamt för dem alla är att de ofta är möjliga att behandla och förändra. Många människor med återkommande depressioner lär sig att känna igen tecknen och vet vad som kan hjälpa dem genom krisen. De vet också att allting kommer att se annorlunda ut på andra sidan av det som just nu ter sig nattsvart.
Men alldeles för många människor får inte det stöd de skulle behöva och ser ingen annan utväg än att ta sina liv.
Mind vill förhindra och förebygga självmord. Vi gör det i första hand genom att finnas tillgängliga dygnet runt på Minds självmordslinje där hundratals utbildade volontärer ger medmänskligt stöd via telefon, chatt och mail. Du behöver inte tala om vem du är. Du behöver inte beställa tid. Du behöver inte ens klä på dig. Och du behöver inte hålla inne med vad du tänker och känner. Våra volontärer är beredda att lyssna på dig, hjälpa dig att överleva och att se utvägar och möjligheter. De vet också var det finns mera långsiktig hjälp att få från den offentliga vården.
Att antalet självmord och självmordsförsök inte minskar utan tvärtom bland unga visar tendenser att öka, är djupt oroande och borde leda till omedelbara insatser på många områden. Det behövs såväl bättre och mer samordnad kunskap som effektivare och mer tillgänglig vård. Och sist men inte minst förebyggande arbete. Vi vet att självmord kan förebyggas och vi är fast beslutna att göra vad vi kan för att förhindra att flera människor tar sina liv.
Varför vågar man inte fråga om man misstänker att en person funderar på att ta sitt liv? Många verkar ha kunskapen om att det är möjligt att få en person att ändra sitt beslut. Ändå är det få som tror sig om att våga fråga.
Att tala om självmord kommer inte att ”väcka den björn som sover”, det uppmuntrar i stället till att tala om känslorna och känns ofta som en lättnad. Det är endast genom att samtala med personen om vad det är som pågår som denna kan motiveras till att söka den hjälp som behövs.
Carl von Essen
Cecilia Modig
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.