Jo, hederskultur har med religion att göra
Debattörerna: Vi måste vara ärliga – rädslan för att bli kallade ”rasister” får inte hindra oss
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-08-16
DEBATT. Arbetet mot hederskultur innehåller tre viktiga förutsättningar för att lyckas: kunskap, mod och ärlighet. En av anledningarna till att arbetet mot hederskultur är svårt är att en av dessa tre faktorer tenderar att saknas.
Många har inte tillräcklig kunskap om hederskultursstrukturen och de mekanismer som ligger bakom den.
Många har inte heller modet att beröra hedersproblematiken av rädsla för att bli stämplade som rasister eller ”islamofober”.
Följaktligen vägrar vissa på grund av denna rädsla att tala ärligt om vad problemet är, eller ibland på grund av en felaktig känsla av tolerans och rädsla för att öka rasism eller polarisering.
Eftersom vi i GAPF vågar prata tydligt och ärligt om hedersproblematiken är vi ibland anklagade för att ha pekat ut en specifik etnisk grupp eller en specifik religion, vilket saknar belägg.
Denna kritik hävdar också att det är destruktivt och polariserande att nämna ursprung, kultur eller religion i samband med hederskultur.
Hederskultur har inget med en specifik religion att göra, detta är ett faktum som GAPF står bakom. Vi kommunicerar detta i våra föreläsningar, när vi deltar i debatter och i våra publiceringar. Att säga att hederskultur endast kommer från en specifik religion är ett felaktigt påstående, och tillika ett påstående som GAPF aldrig har hävdat.
Men ett lika felaktigt påstående är att säga att religion inte har någonting över huvud taget att göra med någon hederskultur alls.
Hederskultur uppstår från värdesystem, religiösa eller kulturella, som främjar kyskhet, oskuld och en reaktionär syn på sexualitet och kvinnokropp. Detta i kombination med idén att män är överlägsna och ansvariga för kvinnor i familjen och därmed bär ansvar för kvinnors kyskhet och därmed har kontroll över deras sexualitet.
Sådana värden existerar i flera religioner, inklusive, men inte enbart, inom ortodox islam.
Vissa säger att man bör prata om traditioner men inte ursprung, som om dessa traditioner är lika vanliga överallt i världen. Hur kan man nämna traditioner utan att nämna kultur och hur man nämna kultur utan att nämna var denna kultur är vanlig och där dessa traditioner utövas?
Det är inte att säga att alla som kommer från en viss region eller har någon kulturell bakgrund har samma värderingar eller att alla stöder hedersförtryck, det skulle vara lika löjligt som det är fel att säga det.
Men ska vi gå tillbaka till förnekelse genom att säga att hederskultur inte har någon kulturell aspekt? Bör vi gå tillbaka till förvirring av ovilja att vara tydlig om problematiken och dess ursprung?
Och bör vi, på grund av vår rädsla att bli kallade ”rasister” hävda att detta problem är lika vanligt förekommande bland etniska svenskar när vi vet att det inte är det? Att göra det skulle ha negativ effekt eftersom att människor skulle uppfatta det som oärligt, och det skulle i sig självt öka förvirring och rasism.
Det skulle dessutom utesluta en rimlig och nyanserad dialog där kunskap och förståelse sprids snarare än myter och stereotyper. Genom att inte vara ärlig och inte ha en tydlig dialog riskerar vi att dölja problemet, och därmed göra problemet svårare att identifiera och motarbeta. Det blir indirekt skadligt för den utsatta målgruppen.
Det är därför inte heller en lösning att avstå från att kritisera religiös konservatism och reaktionära kulturella och religiösa värden på grund av rädsla för att alienera de utsatta som lever under dessa strukturer vilket resulterar i att de inte söker hjälp.
Det skulle vara som att anta att flickor och kvinnor som lever under hedersförtryck är nöjda med reaktionära religiösa och kulturella värden.
Det är tvärtom, många av dem vill att dessa reaktionära religiösa värderingar ska kritiseras och motarbetas, på ett konkret och tydligt sätt, eftersom det är just dessa värderingar som förtrycker de utsatta.
Omar Makram, projektledare riksorganisationen GAPF
Sara Mohammad, grundare och ordförande riksorganisationen GAPF
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.