Att neka skyddsjakt på varg bryter mot lagen
LRF: Nu går vi till domstol för att skydda våra lantbrukare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-08-17
DEBATT. Det stora antalet vargattacker gör att sommaren ser ut att bli den blodigaste på länge för landets lantbrukare.
- Den 23 maj dödades fem tackor och två lamm.
- Den 23 maj dödades 26 får.
- Den 1 juni attackerades kalvar.
- Den 3 juni dödades tre tackor och två lamm.
- Den 25 juni dödades elva får och två skadades så svårt att de tvingades avlivas.
- Den 5 juli dödades 28 får.
- Den 9 juli dödades tre tackor.
- Den 10 juli dödades fyra får.
- Den 21 juli dödades 35 får.
- Den 24 juli dödades fem får.
- Den 25 juli dödades sju får.
- Den 26 juli dödades en kviga.
- Den 28 juli dödades en tacka.
- Den 1 augusti dödades ett lamm och två tackor skadades.
Vi lantbrukare har varnat för denna utveckling länge. Antalet vargar har ökat långt över vad riksdagen en gång beslutade om, och nya vargrevir har etablerat sig i många tamdjurstäta områden. Numera finns varg i större delen av landet.
En lokalreporter som var närvarande på ett av våra extrainsatta vargmöten i juli fångade stämningsläget: ”Jag vill att folk ska förstå den oro man har som lantbrukare, både ekonomiskt och för det här rovdjuret, sade en kvinna innan rösten brast och hon började gråta”.
Från politikerna och våra myndigheter har intresset att få till en förändring inte varit särskilt stor genom åren. Nya utredningar staplas ovanpå gamla. Under tiden har populationen fortsatt att växa.
Förra vintern var den skandinaviska populationen för första gången sedan vargens återkomst över 500 individer. Ungefär 450 av dem lever i Sverige.
Det har gått så långt att länsstyrelserna, som har ansvar för rovdjursförvaltningen i landet, slutat att följa lagen när det kommer till att besluta om skyddsjakt på varg. Det är den sista livlinan som finns kvar när inte längre den övergripande rovdjurspolitiken levererar det skydd som lantbruket behöver.
Utan stöd i jaktförordningen kräver länsstyrelserna att samma varg genomför minst fyra attacker inom en viss tidsperiod innan den anses utgöra ett problem.
Men denna tolkning stämmer inte överens med jaktförordningen som kan medge skyddsjakt redan efter första angreppet för att förebygga allvarlig skada på boskap, grödor, skog eller annan egendom.
Flera av sommarens dödliga attacker hade därför kunnat undvikas om bara jaktförordningen följdes.
Vi har nu tagit saken i egna händer och anlitat en advokatbyrå för att driva ett principfall genom rättssystemets alla nivåer.
Målet är att tvinga länsstyrelserna att sluta använda antalet attacker som grund för att bevilja skyddsjakt och i stället följa jaktförordningens intentioner – att skyddsjakt ska beslutas baserat på risken för allvarlig skada.
Hur hade en liknande bedömningsgrund sett ut inom andra rättsområden? Tänk om det krävdes minst fyra fall av misshandel eller skadegörelse innan det kunde vara aktuellt med ett ingripande från samhällets sida.
En mer rättvis och korrekt tillämpning av reglerna skulle därför inte bara göra rovdjursförvaltningen mer rimlig, utan även återupprätta legitimiteten hos de djurägare som dagligen konfronteras lever med vargar runt knuten.
Denna kamp som vi nu inleder i Kammarrätten handlar om att finna en balans mellan vargens plats i ekosystemet och landets livsmedelsförsörjning.
Eller annorlunda uttryckt: det är inte bara vargen som håller oss lantbrukare vakna om nätterna utan framför allt konsekvenserna av vargens återkommande angrepp på våra djur och i förlängningen på svensk livsmedelsproduktion.
Palle Borgström, förbundsordförande i LRF
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.