Lär av förra gången – stifta lag för vaccin
Debattörerna: Tydligare besked krävs för att svenskar ska låta sig vaccineras mot covid-19
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-12-14
DEBATT. För att en vaccinationskampanj mot covid-19 ska bli framgångsrik och hindra smittspridningen i samhället krävs att en stor majoritet av befolkningen låter sig vaccineras.
Detta förutsätter att allmänheten kan känna förtroende för vaccinen – men också för att de som drabbas av eventuella allvarliga biverkningar kompenseras på ett godtagbart sätt.
Därför var det välkommet att Lena Hallengren lyfte den frågan i fredags. Men Hallengrens besked var alldeles för vaga – det krävs en helt annan grad av precision för att människor ska kunna känna sig trygga.
Erfarenheterna från massvaccinationen med läkemedlet Pandemrix mot svininfluensan för drygt tio år sedan visar att systemet för ersättning till dem som drabbas har betydande brister som ännu inte åtgärdats.
Starten för vaccinationerna mot covid-19 i Sverige kommer enligt planerna kunna ske någon gång i början av 2021. Vaccin är en stor anledning till att det sprids få allvarliga smittsamma sjukdomar och att så få barn dör i Sverige. Generellt är också vaccinationsviljan hög i Sverige.
Men en stor andel svenskar tvekar angående vaccin mot covid-19 och många har beslutat sig för att avstå från vaccinationen – framförallt med hänsyn till vad som hände efter massvaccinationen mot svininfluensan.
Detta är beklagligt och oroväckande.
Vad gäller svininfluensavaccinet levererades det under sensommaren 2009, efter en snabbprocedur för godkännande. Vaccinationerna inleddes i oktober samma år. Staten och regionerna genomförde en massiv kampanj för att svenska folket skulle vaccinera sig och en klar majoritet, 60 procent av befolkningen, följde statens uppmaning och lät sig vaccineras.
Redan 2010 uppmärksammades att vaccinerade personer drabbats av sjukdomen narkolepsi. Framförallt var det barn och unga som drabbades.
Narkolepsi är en allvarlig och kronisk, neurologisk sjukdom som kan orsaka bland annat plötsliga sömnattacker dagtid, attacker av muskelsvaghet, hallucinationer, sömnparalys, uppsplittrad och dålig nattsömn, kraftig viktuppgång och olika psykiska problem.
I stort sett samtliga drabbade är i behov av omfattande och narkotikaklassad medicinering för att klara av vardagen. Många kommer inte att klara av ett arbete på heltid. Ett antal drabbade kommer inte att kunna arbeta över huvud taget.
I syfte att kompensera de drabbade stiftades en särskild lag (2016:417) om statlig ersättning till personer som insjuknat i narkolepsi efter pandemivaccinering.
Trots det kan vi nu, drygt 10 år efter svininfluensavaccinationerna, konstatera att väldigt många drabbade alltjämt tvingas kämpa för att få någon ersättning överhuvudtaget.
Ett stort antal personer har inte ens fått sin diagnos godkänd som läkemedelsskada och har därför bedömts helt sakna rätt till ekonomisk kompensation. Detta på grund av bland annat tuffa beviskrav, snäva bedömningskriterier och begränsningar i ersättningsnivåer.
Många drabbade har stora problem med kontakterna med Försäkringskassan, kommunerna, skolor och andra inrättningar, på grund av bristande kunskap om sjukdomen. Ofta fattas beslut utifrån ett bristfälligt underlag.
För att få ett något så när drägligt liv behöver många drabbade flera olika läkemedel, varav vissa, men inte alla, omfattas av högkostnadsskyddet. Vissa mediciner betalas endast av några regioner i landet.
Kostnaden för mediciner kan för en enskild person uppgå till mellan 50 000 och 100 000 kronor per år. Bosättningsort och den egna ekonomin är således avgörande för huruvida den drabbade skall få nödvändig medicin eller inte.
I Sverige har den som anser sig ha blivit skadad av ett läkemedel rätt att vända sig till Svenska Läkemedelsförsäkringen AB (Läkemedelsförsäkringen) för att få sin sak prövad.
Läkemedelsförsäkringen ägs gemensamt av de flesta läkemedelsbolag som säljer läkemedel i Sverige. Skadereglerare hos Läkemedelsförsäkringen utreder en anmäld skada och om det bedöms vara en läkemedelsskada kan ersättning ges.
När det gäller vaccin mot covid-19 har Sverige hittills tecknat avtal med fem vaccintillverkare. Två av dem – tyska Curevac och amerikanska Moderna, som inte har haft verksamhet i Sverige tidigare, omfattas inte av Läkemedelsförsäkringen.
Läkemedelsbolagen som säljer läkemedel i Sverige bestämmer själva om de vill ansluta sig till denna försäkring eller inte.
Är de inte anslutna krävs det från den skadelidande att denne kan visa att läkemedlet (vaccinet) har behäftats med en säkerhetsbrist enligt produktansvarslagen eller att vårdslöshet föreligger från tillverkaren eller distributörens sida, efter en bedömning enligt skadeståndslagen.
Att visa att det föreligger en säkerhetsbrist eller vårdslöshet i dessa fall är nästintill omöjligt. Dessutom bestämmer Läkemedelsförsäkringen själv hur villkoren i försäkringen skall utformas.
Detta är ingen bra ordning. I det långa perspektivet bör en översyn av lagstiftningen äga rum.
En lösning kan vara att stifta en generell lag avseende läkemedel, inklusive vaccin, på samma sätt som man gjort vad gäller patientskador.
Enligt patientskadelagen ska alla som utövar vård i Sverige teckna en försäkring som täcker lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om rätt åtgärder hade utförts vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.
I de fall en vårdgivare inte tecknat försäkring ersätter försäkringskollektivet skadorna.
Nu i elfte timman inför massvaccinationen mot covid-19 meddelar alltså socialministern att tanken är att nya ersättningsregler för denna vaccinering ska gälla från det att vaccinationerna drar igång – även om riksdagen inte hunnit fatta beslut i frågan.
Efter misslyckandena med vaccineringen mot svininfluensa lovade Lena Hallengren och dåvarande socialministern Göran Hägglund att de narkolepsidrabbade och deras familjer inte skulle ”behöva ägna framtiden åt segdragna rättsprocesser”.
Men åtta år efter detta löfte sliter många av de drabbade fortfarande med rättsliga prövningar och hur lång tid de ska behöva ta är det ännu ingen som vet.
När det gäller vaccineringen mot covid-19 är det därför i det korta perspektivet angeläget att staten klart och tydligt klargör att de som drabbas av eventuella allvarliga biverkningar efter en massvaccinering mot covid-19 inte ska behöva ägna sig åt segdragna rättsprocesser.
Staten måste också klart, tydligt och preciserat förklara hur de som eventuellt drabbas ska komma att kompenseras på ett godtagbart sätt.
Detta är inte bara det anständiga i förhållande till de individer som eventuellt drabbas – det är också nödvändigt för att inte alltför många människor ska avstå från att låta sig vaccineras.
Ombud för Narkolepsiföreningen Sverige och dess medlemmar
Mats Wikner, advokat
Tove Rolfsdotter, advokat
Lars Boström, socionom
Veronica Johansson, advokat
Malin Christensson, advokat
Silvia Widén, advokat
Clarence Crafoord, advokat
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel