Desinformation är högerns nya strategi
Lena Sommestad (S): Obekväma sanningar ska tystas med massiva PR-kampanjer
Ett av de intressantaste avsnitten i Al Gores film ”En obekväm sanning” handlar om hur starka särintressen gör allt för att misstänkliggöra klimatforskningen. Högerns tankesmedjor går i spetsen. De lyckas med smart PR och lättviktiga debattböcker driva hem tesen att klimatproblemet är ett påhitt, trots att tusentals vetenskapliga artiklar visar motsatsen.
I dag är det en ny obekväm sanning som mobiliserar högerns tankesmedjor: sanningen om ojämlikhetens stora betydelse för människor och samhällen. I fokus för attackerna står boken ”Jämlikhetsanden”. Författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett är forskare i epidemiologi. De presenterar i populärvetenskaplig form en omfattande forskning som visar att ojämlikhet är en viktig förklaring till sociala problem som ohälsa, brottslighet, fetma och brist på social tillit. Ojämlikhet är självklart inte den enda förklaringen till sociala problem. Men sambandet är påfallande starkt – så starkt att det kan avläsas i jämförelser länder emellan.
När Wilkinsson och Picketts bok publicerades väckte den snart debatt. Vissa forskare menade att Wilkinson och Pickett drog för långtgående slutsatser. Som så ofta debatterades också val av data och metoder. Tonen var saklig och argumentationen i huvudsak konstruktiv.
Det dröjde dock inte länge förrän högerns tankesmedjor inledde ett helt annat slags debatt. I polemiska rapporter anklagades Wilkinson och Pickett för att sprida ”villfarelser” och ”falska profetior”. Ett exempel är den rapport, som Skattebetalarnas förening lanserade när boken hade översatts till svenska. Ett annat är Timbros nyligen lanserade bok ”Jämlikhetsbluffen” av den brittiske journalisten Christopher Snowdon.
Christopher Snowdon driver tesen att Wilkinson och Pickett är dåliga forskare. Han dömer ut hela den forskning som presenteras i ”Jämlikhetsanden”. Snowdon gör detta utan att ha någon egen vetenskaplig meritering. Han ignorerar också helt den omfattande forskning som ligger till grund för Wilkinsons och Picketts bok.
Snowdons angrepp mot Wilkinson och Pickett känns igen från klimatdebatten. Det handlar om att så tvivel om väl etablerade forskningsresultat. Den allmänna opinionen ska övertygas om att Wilkinsson och Pickett har fel eller att deras slutsatser åtminstone är tveksamma och kontroversiella.
Det höga tonläget i debatten måste ses mot bakgrund av de stora ekonomiska intressen som står på spel. Klimatforskningens resultat är kontroversiella därför att de hotar starka industriintressen, i första hand inom oljeindustrin. Den forskning om ojämlikhet, som Wilkinson och Pickett representerar, är än mer kontroversiell. Den utmanar hela den ekonomiska doktrin som bär upp högerns politik – en doktrin som säger att låga skatter och ökade klyftor skapar nationell framgång. Det förvånar inte att Skattebetalarnas förening, tillsammans med brittiska Taypayers’ Alliance, har lett attackerna mot Wilkinson och Pickett.
Det finns i dag tiotusentals vetenskapliga publikationer om ojämlikhet och sociala problem. De här studierna har ännu inte klarlagt alla aspekter av ojämlikhet, men de visar att ojämlikhet är en nyckelfaktor om vi vill förstå skillnader i människors livsvillkor.
Jag vill hävda att frågan om effekter av ekonomisk ojämlikhet är en av vår tids stora vetenskapliga utmaningar. Det är också en fråga som rymmer starkt politiskt sprängstoff. När Timbro väljer att hantera denna viktiga fråga genom en polemisk debattskrift, då är det ett tecken på en bristande vilja att bidra till upplyst samhällsdebatt.
Låt mig instämma med Wilkinson och Pickett, som efter publiceringen av ”Jämlikhetsbluffen” uppmanade sina kritiker att i fortsättningen föra debatten i vetenskapligt granskade tidskrifter. När obekväma forskningsresultat ska prövas är vetenskapens etik och regelverk till god hjälp.
Lena Sommestad (S)
Tidigare miljöminister och riksdagskandidat Uppsala län