SR måste reda ut hur de skildrar muslimer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-03-10 | Publicerad 2015-02-27
Eli Göndör: En märklig människosyn leder till antisemitiska uttryck
Efter attacken mot synagogan i Köpenhamn frågade P1:s Helena Groll Israels ambassadör Isaac Bachman om ”judar själva har något ansvar för ökad antisemitism”. Frågan ledde till uppståndelse och stämplades som antisemitisk. I den antisemitiska idévärlden bär nämligen judar huvudansvaret för att de förföljs.
Sveriges Radio bad om ursäkt. Anne Lagercrantz, Sveriges Radios Ekochef, bedyrade att hon var förtvivlad. Som bevis bjöds Willy Silberstein, ordförande för Svenska Kommittén mot Antisemitism, in till Studio Ett, följt av korrespondenten Cecilia Uddéns tweet: ”Vi på Sveriges Radio har all anledning att lyssna noga på kritik…”
På SR talas det nu om självrannsakan och utbildning om antisemitism. Men är det verkligen antisemitism som är SR:s problem, eller är problemet snarare en märklig människosyn som även leder till antisemitiska uttryck?
I ett större perspektiv gjordes tidigare ett uttalande likt Grolls, som inte kan ses som antisemitiskt. Den 7 januari sa korrespondenten Alice Petrén att Charlie Hebdos anställda ”inte var helt oskyldiga” eftersom de hade publicerat nidbilder på profeten Muhammed. Visserligen bad hon genast om ursäkt. Men uttalandet tycks komma från samma problematiska föreställningsvärld, där etnicitet eller religiös tillhörighet avgör hur stort ansvar som kan utkrävas av en grupp.
Fenomenet kan illustreras på följande vis.
Ali tecknar vanvördiga karikatyrer av Jesus. Kalle, som är troende kristen med en egensinnig teologi, känner sig kränkt. Därför mördar han Ali och två muslimer utanför en moské.
Troligen skulle ingen från SR komma på tanken att fråga Saudiarabiens ambassadör om muslimer själva har något ansvar för växande muslimhat. Förmodligen skulle heller ingen från SR hävda att Ali inte var helt oskyldig eftersom han attackerat med nidbilder på Jesus.
Problemet inte är nytt. År 2009 avslöjade exempelvis journalisten Amun Abdulahi att en fritidsgårdsledare i Rinkeby rekryterade ungdomar till jihadist-milisen al-Shabaab. Den 24 april 2010 avfärdades Amuns uppgifter som hörsägen i radioprogrammet ”Konflikt”. Den efterföljande debatten om hur det kunde hända visade att det blir komplicerat på Sveriges Radio när det handlar om muslimer.
Sveriges Radios misstag är inte olycksfall i arbetet. Snarare är det ett symptom på något som förekommer även i andra etablerade medier och bland vissa forskare. Många tycks helt enkelt anse att muslimer inte kan avkrävas samma ansvar som andra. Någon annan behöver dela ansvaret för deras illgärningar genom att pekas ut som utlösande faktor.
Att vara muslim blir då en förmildrande omständighet i situationer där förövaren annars är lika lätt att identifiera som att reservationslöst fördöma. Antisemitiska uttryck blir därigenom emellanåt resultatet av nedlåtande kollektivisering av muslimer. Det ansvar muslimer inte klarar måste andra ta. I vissa fall judar. Därigenom fråntas muslimer dessutom sin värdighet då deras karaktär, religion eller historia anses begränsa deras förmåga till ansvarstagande.
Jag tror inte Helena Groll är antisemit. Snarare tror jag att hon och många andra trasslat in sig i en föreställningsvärld där nivån på ansvarsutkrävande bestäms efter etnicitet och religiös tillhörighet. En ojämlik människosyn helt enkelt. Om den inte omprövas blir konsekvensen av att upprätthålla den obönhörligen, fortsatt selektiv rapportering. Återkommande förväxlingar mellan offer och förövare. Och slutligen uttryck och påståenden som alldeles för lätt kommer kunna uppfattas som både muslimfientliga och antisemitiska.
Eli Göndör
Streck i debatten
Det här kommentarsfältet har vi stängt. Tyvärr kan man inte läsa tidigare gjorda inlägg, en teknisk brist vi är medvetna om. /Debattredaktionen