Det finns gott om feminism i förorten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-06-30 | Publicerad 2015-06-04
REPLIK om organisering i förorten
REPLIK. Benjamin Dousa (M), efterfrågar en förortsfeminism. Som politiker borde han börja med att lära känna området han representerar. Det är nämligen i Järva den feministiska förortsorganiseringen sker.
Häromdagen skrev Zeliha Dagli om behovet av en fristad som kvinna i sitt bostadsområde Husby. Fristad från konservatism och patriarkala strukturer. Fristad från fördömande blickar, stirrande män och rättigheter som begränsas.
Det Dagli lyfter är något vi alla måste ta på allvar – att bostadsområden är trygga för vissa medborgare men inte för andra. Om hur det är att åka hem på kvällstid, få glåpord om hur man är klädd och hur ens handlingsfrihet inskränks i det offentliga rummet.
Även om upplevd trygghet inte alltid är samma sak som reell trygghet, spelar det roll. Otryggheten påverkar kvinnors agerande, närvaro och rörelsefrihet. Det upprätthåller ojämlikheter, förstärker en manlig överordning och påverkar samtidigt kvinnors demokratiska deltagande på flera nivåer: socialt, ekonomiskt och politiskt. Detta har Dagli genom sitt engagemang kämpat för att motarbeta, en kamp som förtjänar respekt och stöd.
Men när Dousa efterfrågar ”förortsfeminism” vi går i taket. Har vice ordförande i stadsdelsnämnden gått miste om den armé av kvinnliga nattvandrarföräldrar som engagerar sig i området? Känner han till Livstycket, Föräldraforum, de kvinnor som organiserar sig partipolitiskt eller i Folkets hus och parker, Hyresgästföreningen, idrottsrörelsen, Streetgäris och Rädda Barnen?
Vems feminism är det som förbises här egentligen och i så fall varför?
Kanske är det så att den feminism som Dousa efterfrågar utgår ifrån en entydig representation? Fastän Dousa anser att fokus inte bara kan vara ”kvotering av miljonärer i börsbolag” så är det uppenbart att han själv förbiser den organisering som finns och som för varje dag växer.
Det var just mot bakgrund av den upplevda frustrationen att kvinnorna i vårt bostadsområde har de sämsta demokrativillkoren genom sämre tillgång till mötesplatser, tjänar lägst i produktionen, har de högsta ohälsotalen och dessutom har patriarkala strukturer och normer att förhålla sig till, som vi bestämde oss för att organisera oss.
Det är inte att förglömma att Dousas parti har varit med och bidragit till att områdets viktigaste träffpunkt lades ner, att förvaltningen flyttat, posten, Familjecentralen och den allmänna Vårdcentralen lades ner.
Att alla ska kunna få vara sig själva i förorten förutsätter värderingsarbete men även en politik för jämlikhet, jämställdhet och allas likvärdiga deltagande i det offentliga rummet. Vill Dousa agera för organisering av förortsfeminism får han gärna träffa alla organiserade feminister härute. Vi har många förslag på vad som behöver göras.
riksdagsledamot (S)
Bana Bisrat,
Husbybo
Ailin Moaf Mirlashari,
grundare Streetgäris
Mia Päärni,
stadsdelsnämndens ordförande (S) Rinkeby-Kista
Veronica Stiernborg,
ordförande Vänsterpartier Rinkeby-Kista
Hanna Borglund Ghandina,
initiativtagare 7Generation Förort
Galina Monsalves,
ordförande Socialdemokraterna i Husby
Bana Ghebrehiwot,
Husbybo och engagerad i Streetgäris