Bästa klimatlöftet kan vara att göra mindre
Therese Uddenfeldt: Vi måste byta vanor – inte bara bränsle
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2021-12-25 | Publicerad 2021-12-24
DEL 2 AV DEBATTSIDANS SERIE ”10 ÅR” OM LÖSNINGAR PÅ KLIMAT- OCH MILJÖKRISEN
Under 2000-talet har vår världsbild förskjutits rejält: Vi har accepterat klimatförändringen på bred front och börjat prata om anpassningar. Så nu kanske vi är redo för nästa svåra nöt. Nämligen: Vad är vi beredda att släppa taget om?
En bekant har fått en elbil levererad i dagarna, och hans förtjusning är som ett barns på julafton. Jag vet inte hur många gånger jag vid det här laget har hört honom säga ”det här är framtiden!”
Och nog är det bra att vi hittar alternativ till bensinbilen. Men jag befarar att tron på en elektrifierad fordonsflotta till stora delar är en snuttefilt. Den lockar med att vi kan fortsätta som vanligt, minus utsläpp av växthusgaser. Men massor med Teslor på vägarna kommer inte att hejda klimatförändringarna.
Ett skäl är att vår aptit på energi och naturresurser inte sjunker. Trots att de förnybara bränslena hela tiden ökar, var efterfrågan på olja glödhet innan virusvarianten omikron dök upp. Investmentbanken Goldman Sachs spår att oljepriset kan nå 110 dollar per fat under 2022.
EIA, den amerikanska myndighet som har energifrågor på sitt bord, tror också på ett starkt 2022 för oljan. De räknar med att produktionen når 100 miljoner fat per dag, vilket i så fall är en ny toppnotering. Och när de spolar fram till 2050, spås världens energibehov vara 50 procent högre än i dag. Det förnybara står för lejonparten av ökningen, men de fossila bränslena väntas också stiga.
Kontentan är alltså att vår energikonsumtion inte minskar med elbilar, vindkraftsparker och solcellsanläggningar. Vi bara lägger till nya behov och begär. Det illustreras tydligt av min vän, som lycklig kör runt i sin nya bil. Den är tyst och avgasfri – men han har inte lagt om sina vanor överhuvudtaget.
Så hur skulle vi kunna göra verkliga förändringar? Ett sätt är att tänka precis tvärtemot vad vi är vana vid. Det är i alla fall idén bakom vad som på engelska kallas subtractive thinking Enligt teorin bör vi, i stället för att ständigt lägga till nya lager av komplexitet, överväga hur vi kan skala bort.
Tanken slog Leidy Klotz, en amerikansk professor i ingenjörsvetenskap, då han lekte med lego med sin son. De höll på att bygga en bro och kolumnerna var olika höga. Klotz började automatiskt leta efter en till bit, men när han vände sig om hade sonen hittat en annan lösning: han hade plockat bort en legobit från den högre kolumnen. Klotz insåg i detta eureka-ögonblick att vi ofta bortser från att man kan subtrahera i stället för att addera.
Han bestämde sig för att undersöka saken tillsammans med beteendevetare, och de fann att de flesta människor, när de ska lösa problem, agerar precis som Klotz själv hade gjort. Vi vill lägga till nya komponenter i stället för att ta bort. Och det innebär att vi systematiskt missar den strategi som kan vara enklast, billigast och mest effektiv.
Vad gäller vårt ekologiska predikament är patentlösningen nya bilar, nya prylar och nya innovationer. Men grundproblemet med klimatförändringen, menar Klotz, är att vi har sabbat ett stort system som vi inte förstår oss på. När vi då tillsätter ny teknik, bara ökar det komplexiteten och osäkerheten. ”Subtraktiva” lösningar, däremot, har motsatt effekt. Därför borde vi i första hand fundera över vad vi kan ta bort.
Så vad kan subtraktivt tänkande ta för former? Jag hittar några exempel i både det stora och det lilla:
- I stället för att laga asfaltsvägen– plocka bort den. Artrikedomen ökar och stora regnmängder kan rinna undan vid skyfall.
- I stället för att tänka laddstolpar överallt i innerstan – gör som Paris borgmästare Anne Hidalgo och satsa på ”15-minutersstaden” där man ska kunna nå allt till fots inom en kvart.
- I stället för att tömma haven på fisk och låta skogen bli biobränsle – varför inte lämna stora delar av hav och mark ifred och låta dem förvildas?
- Och i stället för att köpa återvunnet – köp inte alls, eller köp begagnat. En rapport från konsultfirman McKinsey visar att om klädindustrin minskar sin överproduktion så sjunker utsläppen fyra gånger så mycket jämfört med om återvunna material används.
De amerikanska forskarna noterade att vi behöver någon slags uppmuntran för att ens tänka tanken på att ta bort i stället för att lägga till, exempelvis en påminnelse om att det blir billigare så. Och visst känns det bakvänt att tänka på vad vi inte ska göra, i stället för vad vi ska göra. För det här synsättet går helt på tvärs med en kultur vars hjärta är evig tillväxt och ständiga framsteg.
Men det är väl som med allt annat – att det går att lära om. Och för oss svenskar, med ett av de högsta ekologiska fotavtrycken i världen, är det kanske dags att börja öva. Ett perfekt tillfälle bjuds redan på nyårsafton. I stället för att önska nytt och mer, kan vi fråga oss: Vad är jag beredd att avstå från nästa år?
Therese Uddenfeldt, journalist och författare till boken Gratislunchen - som handlar om oljans förgänglighet och varför det är så svårt att inse att allt har ett slut
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.