Er klimatpolitik är borgerligt vansinne
Debattören: Regeringen lär inte imponera på de unga som demonstrerar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-09-20
DEBATT. Januariavtalspartierna prioriterar tydligen skattelättnader för höginkomsttagare före klimatinvesteringar.
Nu när hela höstbudgeten finns printad och färdigpresenterad går det att krasst konstatera att alla högtidliga ord om klimatomställningen inte räckte långt mätt i gröna reformer.
När Isabella Lövin och Per Bolund samlade presskåren för att presentera de viktigaste klimatsatsningarna – det så kallade ”planetpaketet” – inledde de med att hylla alla de ungdomar som genomfört klimatstrejker i Sverige och världen över.
Om några av dem lyssnade på presskonferensen lär de inte ha imponerats. Planetpaketet, som huvudsakligen innehåller naturvård och en utökning av sökbara klimatpengar för industri och civilsamhälle, visade sig inte omfatta mer än 2,9 miljarder. Det är mindre än hälften av vad det kostar i förlorade skatteintäkter att slopa värnskatten för dem som tjänar mest. Det är för ynkligt.
Så här ser grönliberal klimatpolitik ut. Omställningsbördan läggs huvudsakligen på individer som förväntas göra bättre konsumtions- och levnadsval, men staten möter inte upp med satsningar som faktiskt möjliggöra sådana.
Den gröna skatteväxling som ingår i Januariavtalet kommer att öka straffskatterna för varor, transportsätt och verksamheter som är skadliga för klimatet. Ett sådant exempel är plastpåseskatten.
Hur resten av avgifterna kommer att utformas återstår att se, men vi vet att de tillsammans kommer uppgå till 15 miljarder under mandatperioden. Ska de pengarna sedan användas till strukturella gröna reformer som också gör det möjligt för fler att till exempel ta bussen, flytta in i klimatsmarta bostäder, eller slippa tågförseningar i sitt jobbpendlande?
Nej, de kommer i stället finansiera fler skattesänkningar. Det är inget annat än borgerligt vansinne.
Som om inte det vore nog saknas det också en ordentlig investeringsplan för framtidens infrastruktur och den fossilfria energiproduktion samt lagrings- och överföringskapacitet som krävs i den kommande elektrifieringen.
I stället fortsätter avbetalningen av statskulden hela vägen ner mot det så kallade skuldankaret. Att göra stora långsiktiga investeringar i klimatomställningen skulle stärka Sveriges konkurrenskraft och kan samtidigt motverka den väntade nedgången i ekonomin – det menar inte längre bara röster till vänster utan även aktörer så som Swedbanks chefsekonom och prognoschef.
De partier som säger sig värna klimatet kan inte gå in i budgetförhandlingar och behandla frågan som ett sakområde frånkopplat de formande ekonomisk-politiska besluten.
S verkar inte ha någon egen prioriterad klimatlinje utan outsourcar detta till samarbetspartierna. C tror så obevekligt på marknadsekonomin att de helt avvisar statens ansvar. MP slåss alldeles för enfaldigt för konsumtionsbeskattning och saknar en nödvändig ideologisk kompass i konflikten mellan ekonomisk-politisk vänster och höger.
En sak är säker: det vi får nu duger inte – vi kommer inte nå klimatmålen med tygpåsar och små naturvårdsreformer.
Självklart har alla ett individuellt ansvar för att minska sin fossila konsumtion och miljöpåverkan – men var och en kan inte själv finansiera framtidens gröna samhällsstruktur. Det måste politiken göra. Klimatarbetet måste genomsyra hela synen på välfärd och statsfinanser.
Vägen till ett fossilfritt välfärdsland går inte via budgetar där de största utgifterna består av skattesänkningar.
Kalle Sundin, utredare vid Katalys och initiativtagare till S-idésmedjan Gröna folkhemmet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel