Ett misslyckande att många inte går i skolan
Replik från Liberalernas Roger Haddad om en inkluderande skola
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-07-19
REPLIK. Först vill jag framföra ett tack till dig för din berättelse och dina erfarenheter Jenny Egerborn. När vi tidigt i höstas lyfte frågan om hemmasittare och elever som slås ut från skolan var det viktigt för Liberalerna att bjuda in flera aktörer. Som ett första steg kallades Specialpedagogiska skolmyndighetens generaldirektör till Utbildningsutskottet på vår begäran.
De konstaterade att om skolorna inte förändrar sitt arbetssätt och anpassning av undervisningen kommer vi knappast se någon inkludering, snarare en placering av elever. Vi drog slutsatsen att kommunerna i alldeles för liten utsträckning använder sig av myndighetens kunskap och generaldirektören lovade att de nu ska börja arbeta mer uppsökande i hela landet.
Vi bjöd också från Liberalerna in funktionshinderrörelsen- budskapet var lite olika. Några tyckte att man inte alls ska röra i skollagen, några ansåg att man visst måste förtydliga och se över inkluderingstanken och några ansåg att skollagen i grunden är bra men den tillämpas inte korrekt.
Vår kunskapsinhämtning bekräftade också vår fråga om vikten av arbetsro och studiero i klassrummet som ute i korridoren. De faktorerna var också viktiga för många elever i behov av stöd.
Vi menar att alla elever ska få det stöd de behöver för att klara sin skolgång. Detta står redan i skollagen men långt ifrån alla elever får den hjälp de har rätt till. Det kan vara i form av pedagogiskt stöd, speciallärare, hjälpmedel om man har dyslexi eller undervisning i mindre grupp. För många elever är detta avgörande för att få en chans att uppnå godkända resultat.
Liberalerna uppmärksammande tidigt frågan om inkluderingstanken som vi menar har landat fel. Resultat har istället blivit att elever slagits ut från undervisningen. Rätt utformat och med stora stödinsatser kan vissa elever sitta med i ordinarie skolklass, men för elever med vissa diagnoser krävs andra lösningar.
Vi vet också att minst 5 500 elever i Sverige är hemmasittare, många har diagnosen autism. Att så många elever inte går i skolan på grund av brister i anpassning och stöd är ett misslyckande för samhället. Mörkertalet är stort då staten inte följer upp detta nationellt. För vissa elever är den ordinarie klassen inte ett alternativ, snarare bidrar det till förvaring och utanförskap.
Vi menar att specialskolorna måste finnas. Vi beslutade också i regeringsställning att återinföra speciallärarutbildningen vid landets högskolor och universitet efter att den socialdemokratiska regeringen beslutat att stoppa utbildningen.
Nu har beslut fattats att utreda frågan om inkludering efter krav från Liberalerna. Uppdraget är att slå fast att elever har olika individuella behov, därmed måste skolan hitta olika lösningar utanför den ordinarie undervisningen för att de ska klara sin skolgång.
Detta oavsett om det är placering i resursskola, särskild undervisningsgrupp eller särskola. Kommunerna ska inte av ideologiska- eller, vilket är vanligast- av ekonomiska skäl- lägga ner specialklasser och resursskolor för att stoppa in elever i den ordinarie undervisningen.
Rektorer som kan de här eleverna har visat att man kan hitta bra lösningar. Det ska heller inte råda något tvivel om att speciallösningar får beslutas. Förutom en förändring kring inkluderingsbegreppet anser Liberalerna att vi måste komma åt stöket i skolan. En stor andel av eleverna uppger i Skolinspektionens enkät att de störs i klassrummet, inspektionen slår ofta ner på just brister i trygghet och arbetsro.
Detta oacceptabla stök drabbar främst elever med autism och andra typer av funktionsnedsättningar men också de elever som behöver mest stöd i skolan.
Roger Haddad, utbildningspolitisk talesperson (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.