Anna Troberg: Anonymous är mer larviga än hotfulla
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-10-04
Piratpartiet: Delar av nätverket får oss aktivister att gripa efter skämskudden
Alla familjer har en halvgalen släkting som man inte riktigt vet vad man ska göra med. Ibland är hen fullkomligt normal och resonabel, ibland slår det slint och vanliga familjemiddagar förvandlas raskt till något som skulle göra Lars Norén grön av avund. För oss nätaktivister heter denna släkting Anonymous och lider av besvärande personlighetsklyvning.
Piratpartiet och andra nätaktivister har en del idémässiga beröringspunkter med Anonymous mer sansade personligheter. Vi tror på grundläggande saker som yttrandefrihet, transparens och ett öppet internet. Dessvärre har Anonymous helt andra, mer ljusskygga personligheter, som allt oftare gör sig påminda och får oss andra att genast gripa efter skämskudden.
Den senaste tiden har svenska myndigheter och företags hemsidor utsatts för överbelastningsattacker. Allt från Försvarsmakten och Säpo till SEB och Swedbank har drabbats.
I tisdags spreds en film där Anonymous på sedvanligt sätt tog på sig skulden för attackerna. Vreden tycks bottna i ett allmänt hat mot Sverige, som flitigt eldats på av en allt mer gnällsjuk Julian Assange. Den bottnar även i upprördhet över den polisrazzia som i veckan genomfördes mot webbhotellet PRQ där fildelningssajten Tankafetast huserat. Senast i raden att få smaka på Anonymous vrede är Socialstyrelsen. Deras sajt fick ofrivilligt skylta med Anonymous teatraliska Bondskurksmotto ”We are Anonymous. We are Legion. We do not forgive. We do not forget. Expect us.”
Det finns all anledning att fundera kring åklagarens märkliga behandling av turerna kring Assange-fallet. Det är upprörande att sajter som Tankafetast och The Pirate Bay tvingas finna sig i att ständigt vara under attack från upphovsrättsindustrin. Detta är dock inte en ursäkt för att ta sig vilka friheter som helst.
Anonymous ljusskyggare delar använder hot för att få som de vill. De hotar inte bara företag och myndigheter. Även andra nätaktivister får smaka på Anonymous oförmåga att glömma och förlåta. Telecomix hotades för en tid sedan med en ovanligt rasistisk, sexistisk och homofobisk tirad om Anonymous överlägsenhet. Även jag har jag fått min beskärda del av Anonymous brist på charm.
Budskapet är klart. Man ska göra som Anonymous säger, annars ska man snällt sätta sig och vänta på de anonyma självutnämnda domarna och bödlarna. Det går inte att göra Anonymous till viljes ens om man försöker. Anonymous är en samling lösa kluster som verkar tämligen oberoende av varandra.
Det finns ingen linje att följa. Det finns bara ett sammelsurium av vitt skilda åsikter som man omöjligt kan följa, eftersom de ofta krockar med varandra. Ingen av oss lämnas utrymme till något annat än att sitta och vänta på Anonymous högst godtyckliga vedergällning.
Det är inte heller lätt att förstå hur det är tänkt att man ska främja yttrandefrihet och frihet genom att begränsa andras yttrandefrihet och frihet. Historien är fylld av personer och organisationer som ansett sig stå över de egna idealen och principerna, men de är knappast några förebilder att ta efter. Dubbelmoral är inte en smickrande egenskap.
Om Anonymous aspirerar på att bli något annat än ett digitaliserat medborgargarde, så har de ett stort arbete framför sig.
Det finns duktiga personer med hjärtat på rätta stället även inom Anonymous. De borde dock tänka sig för både en och två gånger innan de greppar sina digitala högafflar och facklor och rusar ut i cyberrymden med resten av pöbeln. Yttrandefrihet kan aldrig försvaras med brist på yttrandefrihet. Rättssäkerhet kan aldrig skyddas med brist på rättssäkerhet.
Vi måste alltid leva som vi lär. Framtiden tillhör de som kommunicerar, inte de som hotar.
Anna Troberg