Vi måste sluta sälja vapen till diktaturer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-03-26 | Publicerad 2014-12-02
Debattörerna: Det tycks brista i den politiska viljan att skärpa lagen
Härom veckan kom beskedet att arbetet med att skärpa regelverket för svensk vapenexport till icke-demokratier skjuts ytterligare på framtiden. Det är nu 3,5 år sedan riksdagen, mot bakgrund av den arabiska våren, tog beslut om att det krävs skarpare regler kring vapenexport till stater med stora demokratiska brister. Sverige ville inte återigen riskera att stå inför situationen att ha stöttat diktaturer som slagit ned den folkliga kampen för demokrati. Kommer ni ihåg?
Men i stället för ett snabbt agerande har denna insikt mynnat ut i en långdragen process som vittnat om en brist på politisk vilja till verklig förändring.
En utredning i form av en parlamentarisk kommitté tillsattes hösten 2012, som skulle lämna förslag på nytt regelverk för svensk vapenexport den 15 december i år. Vi erfar nu att uppdraget förlängs till april 2015. Genom att hänvisa till kommitténs pågående arbete kunde partier och politiker effektivt undvika denna konfliktfyllda och för många partier splittrande fråga under valrörelsen. Det hindrade en öppen debatt i en fråga som engagerar många väljare.
Det finns en anledning till att denna kommitté kom till. En betydande del av svensk vapenexport går till icke-demokratier och diktaturer. År 2013 handlade det om 40 procent av den totala svenska vapenexporten: vapen och militära system för 4,8 miljarder kronor.
Medan utredningen skjuter frågan på framtiden får utsatta befolkningar betala för en vapenhandel som de sällan har några möjligheter att påverka, men ofta drabbas av. Vapenexporten sätter Sverige i en beroendeställning till odemokratiska kunder och devalverar möjligheterna att verka för öppenhet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Om de senaste årens trend fortsätter kommer Sverige, när utredningen lämnar sitt förslag i april, att ha exporterat krigsmateriel till icke-demokratiska länder för drygt 12 miljarder kronor under den tid som utredningen pågått. Går vi tillbaka till riksdagens beslut om att skärpa vapenexporten till icke-demokratier, i maj 2011, blir motsvarande summa nära 20 miljarder. Vi talar om länder med allvarliga demokratiska brister, som Pakistan, Thailand och Turkiet, samt diktaturer som Förenade Arabemiraten, Oman och Saudiarabien. Det är orimligt att denna export tillåts fortsätta.
Ett framtida strikt demokratikriterium innebär självklart inte att all annan vapenexport, som till länder i väpnad konflikt eller länder som omfattande bryter mot mänskliga rättigheter, ska vara tillåten. Det är ett kompletterande kriterium. Ett viktigt uppdrag för kommittén blir också att åtgärda den bristande öppenheten och stärka möjligheterna till ansvarsutkrävande i det svenska systemet för vapenexport.
Vi förväntar oss att kommitténs slutsatser, när de väl kommer, får reell påverkan på svensk vapenexport och stoppar den moraliskt oacceptabla handel som Sverige i dag bedriver. För att detta ska bli verklighet behöver följande viktiga steg tas med avstamp i det nuvarande regelverket:
Ett totalförbud för all krigsmaterielexport till icke-demokratier, utan de undantag som är så vanliga i dagens regelverk.
Ingen vapenexport till länder som grovt kränker mänskliga rättigheter – inte heller följdleveranser. Ett tydligt genusperspektiv ska tillämpas i bedömningen.
Ingen vapenexport till länder i krig eller väpnad konflikt.
Ökad insyn som möjliggör politiskt ansvarsutkrävande.
Ökad hänsyn till korruptionsrisker när vapenexport prövas.
Tydligare hänsyn till Politik för global utveckling och risken att vapenexporten underminerar utvecklingsarbetet.
Anna Ek
Bo Forsberg
Anna Lindenfors
Malin Nilsson
Sofia Walan