Partierna missar de ungas engagemang
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-08-28 | Publicerad 2015-08-27
Debattören: Ungdomsförbunden – en akademi för blivande ministrar
DEBATT. Det politiska engagemanget bland unga förändras. Mellan de två senaste valen har antalet riksdagsledamöter under 30 år fördubblats. En positiv utveckling, men den sker samtidigt som ungdomsförbundens medlemsantal minskar. Det politiska engagemanget bland unga har förändrats och om inte förbunden lyckas anpassa sig kan det i det långa loppet bli ett problem för vår demokrati.
De allra flesta av de 37 sittande riksdagsledamöterna under 30 inledde sitt politiska engagemang i något av ungdomsförbunden. För oss, som en aktiv del av hela ungdomsrörelsen, är detta en positiv utveckling. Det skapar förebilder och därmed goda förutsättningar att engagera ännu fler ungdomar i demokratin.
Men bilden förändras om vi ser det hela i ljuset av att de politiska ungdomsförbunden mellan åren 2003 och 2013 tappade närmare 50 procent av sina medlemmar, en siffra som skulle vara ännu högre om vi blickar tillbaka till 90-talet. Det blir tydligt att ungdomsförbunden blivit sämre på att organisera ungdomar på bred front och väcka deras engagemang.
I stället går de allt mer mot att bli en ren akademi för framtida riksdagsledamöter och ministrar. Med en sådan utveckling riskeras de politiska visionerna och engagemanget som förbunden ska husera att bytas ut mot rätt och slätt ett maktbegär.
Jag säger inte att de politiska ungdomsförbunden nödvändigtvis har velat se denna utveckling och aktivt bidragit till den. Men däremot skulle jag vilja se en förändring och anpassning till de andra samhällstrender som lett till den här tendensen.
Enligt vår uppfattning, som också bekräftas genom rapporten ”Mot medlemslösa partier” (Sektor3 2011), väljer människor, och framförallt unga, i högre utsträckning att engagera sig i en personligt viktig fråga snarare än att driva en bredare politik med avstamp i en ideologi. Om man bryr sig om HBTQ-frågor sker engagemanget till exempel i Pride snarare än att driva dem i ett parti.
Det allt smalare engagemanget är också något som vi ser som en anledning till elevrörelsens starka tillväxt. Under de tio senaste åren har vi växt från 6 000 elever i trötta elevråd till 81 000 i framgångsrika elevkårer. Elevkåren som organiseringsmodell har möjliggjort ett brett engagemang där alla intressen får utrymme. Om du som elev är intresserad av psykisk ohälsa kan du genom elevkåren driva frågan gentemot skolledning. Eller om du vill sätta fokus på miljöfrågan kan du arrangera ett event likt Earth Hour. Grundbulten i elevkåren är elevernas egna intressen.
På detta område har inte ungdomsförbunden lyckats anpassa sig. De frågor som ungdomarna bryr sig om har blivit mindre naturliga att kanalisera genom ett ungdomsförbund. Detta är en utmaning som är svår att möta – men ack så viktig.
Enligt vår mening är det viktigt att organisera ungdomar brett och engagera dem i politiska frågor och det är därför ungdomsförbunden är så viktiga. De behövs för att väcka samhällsengagemang och inge en känsla av att demokratin är tillgänglig. Ett ökande antal unga riksdagsledamöter kan verka bra – men vi kan inte nöja oss med det. Ungdomsförbunden behöver ställa sig frågan om hur de på riktigt kan ta till vara på förändringen i dagens engagemang hos unga och göra medlemskapet attraktivt. Det är viktigt för individen, samhället och demokratin.
Emil Gustavsson