Ni kan inte kräva att vi slopar våra seder
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-05-04 | Publicerad 2016-05-03
Debattören: Verklig tolerans är dubbelriktad – sluta driva fall till DO
DEBATT. Debatten om Miljöpartiet, Yasri Khan, handskakningar och kulturkrockar såg ett tag ut att kunna bli intressant. Kanske den mest intressanta integrationsdebatten under tjugohundratalet. Tyvärr spårade den ur, och handlar nu mest om vem som ska få vara språkrör. Men oavsett framtiden för firma Romson & Fridolin kommer vi förr eller senare att behöva återvända till den här diskussionen, för kulturkrockarna kommer inte att försvinna. Tvärtom.
Det är svårt att säga exakt när diskussionen slutgiltigt ballade ur. Men en het kandidat torde ändå vara när statsminister Stefan Löfven, med sin vanliga grad av intellektuell eftertänksamhet, slog fast att vi i Sverige tar både kvinnor och män i hand.
Påståendet är inte bara fel i sak, det finns dessutom ett antal avslutade rättsfall som handlar om just den här sortens kulturkrockar.
Diskrimineringsombudsmannen, DO, har tidigare processat mot en arbetsgivare som avslutat praktikplatsen för en man som vägrade ta kvinnor i hand. Den gången slutade det med att arbetsgivaren tvingades betala skadestånd.
DO drev även det så kallade niqab-fallet, som handlade om i vilka miljöer man har rätt att bära heltäckande slöja. DO agerar naturligtvis inte utifrån löst tyckande, utan utifrån de antidiskrimineringslagar som råder i Sverige och som Stefan Löfven enligt båda sina regeringsförklaringar vill skärpa. Statsministerns påståenden om vad som gäller i Sverige och hur hans egen regering ser på saken är därmed i bästa fall okunniga, i värsta fall ohederliga.
Men låt oss för ögonblicket strunta i honom, och i stället fundera över hur de här problemen kan överbryggas. Såvitt jag vet föreslår ingen att det enligt lag ska bli obligatoriskt att ta andra i hand. De icke-handskakandes rätt är därmed säkrad.
Men vilken rätt gäller för de andra, till exempel företagare som står i begrepp att anställa någon?
Sett till hur lagen är skriven, och hur DO tolkar den, så verkar det finnas en obalans till den icke-handskakandes fördel. Om jag inte vill skaka hand så kan ingen tvinga mig, vilket är rimligt. Men om jag inte vill anställa någon som inte vill skaka hand så kan jag få betala skadestånd. Jag får inte bara säga att Jag respekterar din kultur, men den fungerar inte hos oss. Mina kvinnliga kunder förväntar sig att bli bemötta på samma sätt som män, och om jag inte uppfyller deras krav så slutar de köpa mina produkter.
Verklig tolerans är dubbelriktad och vår diskrimineringslagstiftning är därmed inte tillräckligt tolerant.
Den fråga som borde ha ställts till Yasri Khan är inte varför han hälsar som han gör, eftersom det rimligen är hans ensak. Frågan är om han skulle acceptera att en arbetsgivare på grund av egna sociala koder nekar att anställa honom. Gör han det är han en hedersman som uppvisar samma tolerans som han begär av andra. Gör han det inte är han en hycklare.
Integration kan uppnås på två sätt. Antingen genom att alla som invandrar fullt ut anammar den nya kulturen och gör slut med sin egen, vilket varken är möjligt eller önskvärt. Eller genom att lagstiftarna drar sig tillbaka och överlåter de här frågorna till de människor som direkt berörs. Det skulle innebära att personer som av olika skäl inte vill eller kan följa invanda seder och bruk slipper göra det, men att de inte kan gå till DO och kräva att samma seder och bruk monteras ned. Då ges människor både chansen att komma överens, och friheten att gå skilda vägar när det inte går.
Att ge lägre lön till den som inte skakar hand är definitivt diskriminering. Att som arbetsgivare välja bort den som inte skakar hand är inte diskriminering, och ska inte vara förbudet.
Människor kan samexistera trots olikheter, men de kan inte sammanföras med tvång.
Johan Ingerö
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.