Öppenhet är bra – men inte som affärsidé
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-01-28
Piratpartiet: Lexbase är del av en attack mot integriteten
Om öppenhet och integritet hade varsin Facebook-profil skulle de beskriva förhållandet som ”It’s complicated”. Båda är viktiga att slå vakt om, men paradoxalt nog krockar de i princip alltid med varandra.
Ett aktuellt exempel är företaget Lexbase som slagit mynt av offentlighetsprincipen.
Enligt offentlighetsprincipen kan alla begära ut domar från våra domstolar. Det är dock bökigt och få orkar göra det. I mötet mellan intresse och krångel uppstår en affärsmöjlighet och Lexbase fångade den genom att göra det lätt att få tillgång till domar över nätet.
Det är en affärsidé som fungerar som ett krocktest mellan öppenhet och integritet. Den ger oss en möjligheten att studera vraket och dra slutsatser om hur vi bäst kan se till att dessa viktiga principer klarar sig oskadda ur framtida krockar.
Det är å ena sidan självklart att domar ska vara offentliga så att vi kan kontrollera rättsväsendet. Det är å andra sidan inte självklart att privata företag ska få slå mynt av informationen på ett sätt som riskerar att skada den personliga integriteten.
Balansen finns där emellan någonstans, men den är satt ur spel. Både offentlighetsprincipen och rätten till personlig integritet är i dag under attack.
De senaste åren har riksdagen beslutat om omkring sjuttio förändringar av sekretesslagen som alla underminerat offentlighetsprincipen. Det har lett till minskade möjligheter för både media och andra att granska makthavarna. Vingklipper man offentlighetsprincipen ytterligare genom att begränsa möjligheten att begära ut domar, så går även möjligheten att granska hur väl vårt rättsväsende fungerar förlorad.
Det har också blivit en självklarhet att vi alla villigt ska fläka upp vårt allra mest privata inför statens inspekterande ögon. Teknikens utveckling har dessutom gjort det möjligt för privata företag att samla in och sälja vidare personlig information på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Det kan handla om information om våra intressen och köpvanor, eller som i detta fall, om eventuella domar.
Summan av alla försämringarna har lett till en situation där brädet kan tippa över. Jag talar i mycket konkreta termer om ett demokratiskt samhälle som riskerar att kollapsa omkring oss.
I grunden måste vi ha ett starkt generellt dataskydd. Det behövs tydliga regler för vem som får samla in information, hur den får användas i olika sammanhang och om, och i så fall hur, den får spridas vidare.
I de fall där vårt behov av öppenhet krockar med personlig integritet bör vi bejaka den naturliga tröghet som det analoga samhället erbjöd oss. Det är praktiskt att kunna få ut information i digital bulk, men praktiskt är inte alltid bra.
I ett öppet samhälle är det viktigt att journalister och andra ska ha möjlighet att se viss personlig information; domar, taxeringsuppgifter eller slutbetyg. Det finns dock ingen poäng i att tillgängliggöra sådan information i stor mängd på internet. Personlig information ska, om den alls ska vara tillgänglig, fiskas fram med omsorg, inte med trål.
Det är inte ett omak att tvingas begära ut viss information i pappersformat. Det är en möjlighet att slå vakt om något som är mycket viktigare än vår bekvämlighet, nämligen möjligheten att kombinera öppenhet och integritet på bästa möjliga sätt.
Anna Troberg