Mångfald kräver gemensam etik
Ebba Busch Thor: Vi har områden där det är lättare att stödja IS än vara homosexuell
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-07-10
DEBATT. Det var i lördags, på Kristdemokraternas dag i Almedalen, som jag på den här debattsidan skrev en artikel om betydelsen av integration och en inkluderande svenskhet, där alla kan få en chans att bli en del av samhället. Ett ämne jag har lyft många gånger genom åren i debatter, tal och artiklar.
Syftet med artikeln var i första hand att peka på att alla som bor i Sverige, oavsett om du kom hit igår, det var din mormor som bosatte sig i Sverige eller om din släkt har funnits här så långt bak i historien du kan överblicka, behöver förhålla sig till samma grundläggande värderingar.
När SVT:s Rapport, med utgångspunkt från artikeln, frågade vad jag tycker om judiska föräldrar som inte vill att sina barn ska fira jul, svarade jag: ”Självklart måste man få lov att förhålla sig till traditioner och högtider på olika sätt. Men det är klart att det skapar en bättre samhällsgemenskap och sammanhållning om man också visar respekt för och bejakar det nya landets kultur.”
Det är möjligt att jag kunde ha uttryckt mig tydligare. Jag vill varken tvinga någon att äta sill eller att dansa små grodorna. Jag vill inte heller förbjuda någon att fira vare sig chanukka eller ramadan. Alla människor har rätt att känna stolthet över sin historia och sina traditioner. Sverige är, har alltid varit, och ska förbli ett land med många kulturer.
När grundläggande värderingarna om jämställdhet, människovärde och religionsfrihet frontalkolliderar med de värderingar som uppbärs av majoriteten kan inte svaret vara att alla värderingar är lika bra. Det kommer resultera i att många som bott här länge inte längre känner sig hemma och att människor i behov av ett nytt tryggt hem istället möter förtryck.
Låt oss nu lämna missförstånden bakom oss. Låt oss prata om riktiga problem som minoriteter möter i Sverige i dag.
Vi har bostadsområden där det är lättare att uttala stöd för IS än att vara homosexuell. Där det råder en alternativ rättsordning och dit svensk lag inte når. Områden där självutnämnda religiösa poliser trakasserar människor som avviker från ”den rätta läran”.
Hatet drabbar muslimer. Kvinnor som har valt att bära slöja blir trakasserade. Kvinnor som valt att ta av slöjan förföljs.
Hatet drabbar judar. Synagogor attackeras. Dagisbarn tvingas leka bakom skottsäkert glas.
Det här är några exempel på konsekvenserna av en misslyckad integrationspolitik.
Det finns många skäl till att integrationen har misslyckats, ett är att för stort fokus har legat på arbete och språk. Egen försörjning och kunskaper i svenska är viktiga komponenter. Men kunskap om det svenska språket och lön den tjugofemte räcker inte allena.
Vi kristdemokrater brukar prata om samhällsgemenskap. Om den ens ska kunna existera måste politiken våga ta i de problem som har uppstått på grund av Sveriges integrationsskuld.
Det handlar inte om att alla ska äta julskinka och dansa små grodorna. Det handlar om att det behöver finnas ett gemensamt etiskt modersmål, en värderingsbas som inte är valbar. Den är en förutsättning för att ett samhälle med stor mångfald ska kunna leva tillsammans.
Ebba Busch Thor, Partiledare (KD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.