Låt gamlingarna vara!
Visste ni att man inte får dricka alkohol när man bor på ålderdomshem? Jag hade nämligen inte en aning. När jag tänkt på mig själv som gammal har jag alltid för min inre syn sett ett hopkok av lyckliga Allers-reportage och såna där reklamfilmer för pensionssparande: en fräsch och glad vithåring som skrattskuttar runt på en strand och åker på solresor till Italien ihop med en frejdig rynkig gubbe.
Jag har absolut inte föreställt mig hur jag sitter gaggig och sliten på något hem, typ: alla mina vänner är döda och mina barnbarn har slutat bry sig fastän jag vinnlade mig om att alltid finnas där för dem under deras uppväxt, och jag har inget att göra utom att lyssna på radio, jag kan inte ens dricka mig lullig på lördagen – för stället jag bor på serverar inga rusdrycker och själv är jag för skröplig för att smyga iväg till Systemet.
För inte så länge sedan hamnade jag i en diskussion om hur läkare talar över huvudet på patienterna. Jag har aldrig själv legat på sjukhus, men de som gjort det var rörande överens. Man behandlas som mindre vetande, sade en, nej, stryk det, sade en annan: man behandlas som ett kolli. Ja, fyllde en tredje i: man liksom ligger där och känner sig hjälplös och ömklig och ingen enda tar sig tid att förklara vad som försiggår. Övriga instämde.
Jag känner igen mentaliteten från vårdcentralen. Vårdcentralen är vitrockar i birkenstockar, väntrum med trista furumöbler, smakfulla SVT-program på låg volym i teve från taket, söndertummade skittidningar, rastlös väntan, vänligen stäng av mobilen. Tänk att bo där jämt.
Det är ju det de gamla gör. Det är i det ljuset man måste se äldreomsorgens alkohollinje. Svensk vård är till sitt väsen opersonlig och passiviserande och glädjelös. Alltsomoftast kraschlandar det hela i ett nedlåtande, klumpigt huvudklappande. Typ som när en anställd inom äldreomsorgen säger till en tidning att ingen skulle behöver oroa sig om det blev tillåtet för de gamla att dricka: ”Vi är ju här och har kontroll på läget”. Ursäkta, men det är väl inte upp till er i personalen att bestämma hur fulla folk skall få bli? De är vuxna människor, inte fjortisar. Det skall inte vara ert jobb att ingripa.
Nej, låt gamlingarna vara!, säger jag. De har levat så länge. Låt dem sova så mycket de vill, låt dem äta när de är hungriga och dricka så mycket de känner för, låt dem lyssna på musik och dansa tills de bryter benen, låt dem använda vad pengar de har på det som de har lust till. Låt dem ha en riktigt ovettig och kul och ohälsosam sista tid.
Jag tycker det borde vara en självklar stomme i svensk vård, detta att man skall behandla människor som människor och inte som kollin. Faktiskt är det riktigt pinsamt att vi ens skall behöva diskutera saken, att det skall behöva bli en tvistefråga ifall äldreboenden skall få servera alkohol till dem som önskar.