Stötande att skicka integrationsministern
Jytte Guteland, SSU: Varför åkte inte justitieministern till Malmö?
Våldet i Malmö är ett angrepp mot hela Sverige. Det angriper den nationella självkänslan, tryggheten och framförallt enskilda människor på det brutalaste av sätt. Allt tänkbart stöd måste nu riktas för att få stopp på våldet i denna svåra tid.
Nyhetsrapporteringen om dödsskjutningarna i Malmö ger en känsla av vanmakt över en accelererande våldsspiral. Det är förståeligt att medieaktörer vill beskriva offrens utländska bakgrund som en röd tråd för händelseförloppet. Vinkeln är tacksam. Samtidigt är det svårt att värja sig från den obehagliga tanken att etiketteringen indirekt bidrar till att förminska hotet och brotten, liksom etablerar destruktiva stereotyper.
Fjorton individer har blivit beskjutna. Människor av kött och blod. Det är en attack mot Sverige. Mot svenska folket. Händelserna måste ses som ett samhällsproblem och en del i en större berättelse om i vilken riktning Sverige är på väg. Trots det betraktas händelserna främst som ett integrationsproblem.
Personligen bryr jag mig faktiskt inte om vad någon gillar att ha för identitet. Däremot är det beklämmande att människor i Sverige år 2010 fortfarande grupperas som svenskar respektive invandrare. Genom att samla ihop människor efter etnicitet i kluster skapas ett ”vi och dem” som förföljer, begränsar och hämmar människor hela livet. I slutändan får fördomarna om grupptillhörighet konsekvenser för hur politiken utformas.
Det är djupt orättvist och moraliskt felaktigt att samhället agerar annorlunda beroende på vilken hudfärg offret har. Hur kommer det sig att det är integrationsministern som reser till Malmö, när det som sker i staden så uppenbart är en rättsfråga? Varför hamnar inte frågan på justitieministerns skrivbord där den hör hemma?
Att Erik Ullenhag reste till Malmö är i förlängningen direkt stötande. Hur tänkte han egentligen inför resan? Typ, jag ska åka till Malmö för att:
1. Visa att integrationsministern bryr sig om invandrarna.
2. Visa att det är ett etniskt våld som urartat.
3. Sjunga ”We shall overcome”.
Men det är inte bara integrationsministerns agerande som är stötande. Det är också märkligt hur lite politisk kraft som nu riktas för att ge Malmöborna trygghet och svar. I stället för att betraktas som ett samhällshot så bagatelliseras den uppkomna situationen som om det vore en integrationsfråga. Många i Malmö har blivit attackerade av en eller flera psykopater och debatten borde koncentreras till hur det påverkar samhället.
Regeringen och kommunledningen i Malmö borde gemensamt krishantera för att stoppa våldet och erbjuda konkreta lösningar i stället för att syssla med kortsiktig symbolpolitik. Först om vad som måste göras akut för att ge trygghet och på längre sikt om vad som kan göras för att det inte ska hända igen. Malmöborna förtjänar seriösa svar.
Jytte Guteland
Förbundsordförande SSU