LO bryr sig mer om S än om svenska löntagare
SD-företrädare med facklig bakgrund: Varför ska vi engagera oss när vi inte är välkomna?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-01-28
DEBATT. Den fackliga rörelsen har varit enormt viktig för Sverige som välfärdsland.
Här har inte minst LO och dess 14 medlemsförbund varit en stor drivande part. Det är deras outtröttliga arbete genom åren som bidragit till att de allra flesta arbetsplatser i Sverige i dag har schyssta och rättvisa villkor för de anställda.
Arbetet med att stå upp löntagarnas rättigheter och trygghet är dock ingenting som bör tas för givet. Det var därför vi och många av våra vänner och anhöriga valde att engagera oss fackligt tidigt i karriären.
Vi ville vara med och arbeta för schyssta villkor för alla löntagare, precis som våra föregångare en gång gjorde för oss.
För oss är det en självklarhet att alla löntagare i Sverige ska ha rätt till en trygg arbetsmiljö, rättvisa villkor och en lön man kan leva på. Detta oavsett om du arbetar som ställningsbyggare, serveringspersonal, svetsare, chaufför eller undersköterska.
Det är därför med stor besvikelse som vi de senaste åren kunnat se hur LO-kollektivet börjat utvecklas till något helt annat än den organisation vi en gång i tiden valde att engagera oss i.
Tidigare i veckan stod det klart att IF Metall beslutat att avsätta en ordförande för en fackklubb på SSAB i Luleå.
Som grund för detta uppgavs att ordföranden visade sig vara sverigedemokrat. Det var tydligen något som ledningen inom IF Metall inte kunde tolerera, trots att han valts av medlemmarna.
Detta är inte första gången LO kastar ut drivna och uppskattade medarbetare på grund av fel partibok.
Sverigedemokraten Mats Fredlund fick stor uppmärksamhet efter att han uteslutits ur Transport – något som tingsrätten bedömt som felaktigt. Även kristdemokrater har tvingats bort från sina förtroendeuppdrag inom LO på grund av sina politiska engagemang.
Summa summarum är man inte välkommen som fackligt förtroendevald inom LO om man inte röstar på rätt parti.
Vi vet dock att dessa händelser inte sker utan anledning. Utöver att LO:s ledning finns representerade i Socialdemokraternas verkställande utskott har man under flera års tid gett ekonomiskt stöd till partiet, vilket uppgått till flera miljoner kronor varje år.
Detta kommer man även göra i år, trots att enbart drygt en av fem anser att det är rätt av LO att ge pengar till Socialdemokraterna. Faktum är att en klar majoritet av LO:s medlemmar inte ens sympatiserar med partiet, men ändå tvingas de finansiera Socialdemokraternas valkampanj.
Dessa siffror intygas även av de många kollegor och anhöriga vi pratat med. Fler och fler av LO:s medlemmar känner en ökad frustration över utvecklingen som sker.
Allt tyder på att det blivit viktigare för pamparna i LO-borgen att säkerställa att medlemmarna på fabriksgolven stödjer Socialdemokraterna, än vad det är att fullfölja sitt grunduppdrag om att verka för att de ska ha rätt till schyssta villkor på sina arbetsplatser.
Signalerna man skickar med alla dessa uteslutningar av oliktänkande är att en stor del medlemmarna inte är välkomna att vara en del av LO:s verksamhet.
Med detta i åtanke är det därför inte överraskande att antalet medlemmar inom LO minskat de senaste åren.
Varför skulle man vilja engagera sig i en organisation där man inte är välkommen?
Hade LO på allvar brytt sig om och velat verka för alla löntagares rätt till trygghet och rättvisa på arbetsplatserna hade man inte systematiskt diskriminerat, uteslutit och fryst ute de medlemmar som inte ställer sig bakom det socialdemokratiska partiet.
Här finns det uppenbarligen ett enormt avstånd mellan den absoluta LO-toppen och alla de hårt arbetande fackmedlemmarna som sätter det fackliga arbetet i första rummet.
Arbetet med att verka för löntagarnas rättigheter är inte något som enbart bör vara förbehållet personer med rätt partibok. LO:s främsta uppgift borde vara att tillvarata medlemmarnas intressen – inte att agera kampanjorganisation åt ett politiskt parti.
Låt det fackliga arbetet vara frånkopplat det partipolitiska, och välkomna i stället alla löntagare att vara en del i det gemensamma arbetet att skapa en bättre arbetsplats. Även för de löntagare som inte är medlemmar i Socialdemokraterna.
Magnus Persson, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna och mångårig ställningsbyggare
Ulf Karlström, fackordförande If Metall
Morgan Jonsson, CNC-tekniker
Ola Lorentzson, processoperatör
Anette Persson, undersköterska
Åsa Larsson, stödassistent
Mattias Åkerman, arbetsledare
Andreas Nordberg, hamnarbetare
Fredrik Thomasson, boendeassistent
Magnus Johansson, chaufför
Jennie Wilén, behandlare
Emelie Johansson, kock
Anette Ivekull, undersköterska
Paul Nilsson, chaufför
Sanna Svennesson, bagare
Peter Borgström, chaufför
Patrik Hult, butikssäljare
Niklas Hägg, byggnadsarbetare
Bengt Bjerstedt, pensionär (f.d. industriarbetare)
Hans Säbom, chaufför
Alla som skriver under är aktiva i SD
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.