De nykonservativa hotar aborträtten
Erik Ullenhag och Barbro Westerholm: Agget mot feministiska framsteg ingår i en mörkblå agenda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-06-13
DEBATT. Bara i år har minst 16 amerikanska delstater skärpt sin abortlagstiftning. Alabama har gått längst och beslutat om att införa närmast ett fullständigt förbud mot alla aborter. Den läkare som ändå hjälper till att avbryta en graviditet riskerar upp till 99 års i fängelse.
I Norge, det land i världen som ligger närmast vårt i värderingar och åskådningar, öppnade Höyres Erna Solberg förra hösten för att ytterligare begränsa rätten till abort efter 12 veckan i ett försök att blidka Kristelig Folkeparti.
Här i Sverige vill Sverigedemokraterna sänka gränsen för fri abort med sex veckor: varje kvinna som vill avsluta en graviditet efter vecka 12 ska behöva ansöka hos Socialstyrelsen. I Europaparlamentet har Kristdemokraternas Lars Adaktusson vid 22 tillfällen röstat nej till skrivningar som uttrycker stöd för aborträtten, samtidigt som partiet öppnat för sänkt veckogräns och att barnmorskor ska få vägra att medverka vid aborter.
Låt oss vara tydliga: De beslut som fattas av konservativa politiker i Montgomery, Alabama är av en helt annan art än de ställningstagande som konservativa, socialkonservativa och kristdemokratiska politiker gjort i Oslo, Bryssel och Stockholm.
Samtidigt måste vi liberaler se att ställningstaganden som dessa alla är en del av de landvinningar som en nykonservativ våg just nu vinner i västvärlden. I tidsandan finns en stark mörkblå underström vars agg mot feminister och feministiska framsteg upprepas och visas upp igen och igen. Att aborträtten ska beskäras och ifrågasättas är del i denna agenda.
Det är en liberal kärnuppgift att fortsätta försvara aborträtten. Sveriges plats som ett av världens mest jämställda, öppna och liberala länder utmanas på grund av en hederskultur som slagit rot i många av våra utsatta förorter.
Men vi oroas nu också av att en konservatism, som blir allt mer konservativ, riskerar att vrida tillbaka tiden till ett Sverige där kvinnors rättigheter var svagare och friheten mindre.
Feministiska segrar får inte tas som givna. Innan Sverige fick fri abort upp till vecka 18 uppskattas de illegala och osäkra aborterna till upp emot 20 000 per år. I dagens Polen uppskattas de till runt 200 000.
Där kvinnors rätt till sin egen kropp kringskärs upphör inte aborterna – de utförs i stället på ljusskygga platser, med otryggare metoder och med fler missöden.
Liberala, feministiska, och progressiva krafter behöver fortsätta att organisera sig för nya jämställdhetspolitiska reformer, men också för att försvara det som åstadkommits av tidigare generationer.
Stödet för aborträtten i Sverige är ännu starkt. Det är vårt ansvar att säkerställa att det så förblir också i morgon.
Erik Ullenhag, partiledarkandidat (L)
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.