Ska Sverige bli hela EU:s vindkraftspark?
SD: EU vill bygga tusentals vindkraftverk utmed våra kuster
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-02-07
DEBATT. Nyligen godkände EU-parlamentets industriutskott ett framarbetat förslag, med innebörden att det inom EU fram till 2050 ska installeras 300–450 gigawatt vindkraft till havs.
Förslaget innebär att tiotusentals vindkraftverk ska byggas utmed Europas kuster. De ska inte fördelas jämnt, utan koncentreras till just Nordsjön och Östersjön, där förhållandena anses mer gynnsamma. Vi kan alltså försiktigt anta att många tusen vindkraftverk i så fall skulle placeras utmed Sveriges kuster, från Strömstad till Haparanda.
Samtidigt driver kommissionen på för att skydda 30 procent av all mark inom unionen, varav en tredjedel (alltså en tiondel av all mark) ska få ett mycket strikt skydd, vilket innebär förbud mot skogsbruk, jakt och fiske.
Man flaggar dock för att ”energiinstallationer”, underförstått vindkraftverk, ska tillåtas. För svenskt vidkommande skulle det innebära att vi förbjuds använda vår egen mark för traditionellt naturbruk, medan vindkraft ska byggas både på land och till havs.
Detta säger något om hur man ser på Sverige i Bryssels korridorer.
Ett glesbefolkat land i norr som man kan hantera lite hur som helst. Samtidigt flyttas successivt ännu mer makt till dessa korridorer, vilket i längden innebär att man inte behöver ta hänsyn till opinionen i mindre medlemsstater.
Dessutom driver i synnerhet Miljöpartiet på för ännu mer vindkraft och ännu större restriktioner för skogsbruk, jakt och fiske.
Vindkraftverken har sina anhängare främst i städerna, på behörigt avstånd från de områden som exploateras. Ute i landet är frågan desto mer kontroversiell.
I en folkomröstning i Malung-Sälen tog kommuninvånarna ställning mot en vindkraftspark på det natursköna Ripfjället, men blev därefter överkörda av sina kommunpolitiker.
Liknande konflikter är under uppsegling på flera håll i Sverige, något regeringen försöker mota genom att inskränka möjligheten till kommunalt veto.
Till saken hör att satsningen på vindkraft är dyr, att den snarare ökar än minskar utsläppen av växthusgaser och stör dessutom stabiliteten i hela elproduktionssystemet. Elpriserna blir instabila och rusar nu när det är kallt.
Parallellt med detta pågår inom EU diskussionen om den så kallade taxonomin. I korthet innebär det att verksamheter ska definieras som hållbara eller icke hållbara, där den senare kategorin kan räkna med sämre villkor för att kunna finansiera investeringar och bedriva sin verksamhet.
Absurt nog ligger både den svenska skogsindustrin och vattenkraften dåligt till. Och även om det för närvarande är omöjligt att avgöra magnituden på de negativa följder detta får, så illustrerar det tydligt problematiken med att man inom EU tänjer på unionens befogenheter i fördragen och ger sig in på områden som borde vara nationella angelägenheter.
Om vi inte reagerar mot detta nu så är inte bara vår industri och vår natur i fara, utan även en stor del av vårt nationella självbestämmande.
Den röda tråden i allt detta är att EU:s överstatlighet kan få oöverskådliga konsekvenser för Sveriges del och man slås verkligen av avståndet mellan en schablonartad skrivbordsprodukt på ett kontor i Bryssel och den svenska verkligheten.
Väljarna måste därför vara pålästa och uppmärksamma. Inte minst Miljöpartiet och Centerpartiet har tidigare motsatt sig maktförskjutningen, men drar numera i motsatt riktning.
Det väljarna kan känna sig helt trygga med är dock att Sverigedemokraterna konsekvent kommer att göra motstånd mot överstatlighet och världsfrånvänd politik; både i EU-parlamentet och i riksdagen.
Jessica Stegrud, Europaparlamentariker och ledamot i EU:s industri- och energiutskott (SD)
Mattias Bäckström Johansson, vice gruppledare (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.